Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Två pappor - och två sätt att hantera en förlorad dotter

Båda är gamla soldater och båda har mist en tonårsdotter i ett terroristattentat. Men Ze´ev Rapp och Rami Elhanan har valt olika vägar att bearbeta sorgen.

Rapp, en muskulös 59-åring, svär att ta livet av den unge palestinier, som knivmördade hans dotter Helena på en busshållplats i Tel Aviv i maj 1992, om denne någonsin blir fri igen.


Elhanan har engagerat sig i "Israeli palestinian bereaved families for peace" och valt försoningens väg i stället för hämndens.

- Det var som i koncentrationslägren, säger Rapp. Hon gick till vänster mot döden och jag till höger till livet.


Rapp minns det som i går när han den 24 maj 1992 följde sin 15-åriga dotter till busshållplatsen i Bat Jam utanför Tel Aviv. Helena skulle ta bussen till skolan och själv var han på väg till sin firma. Rapp kom till Israel från Tyskland som litet barn.


Han föddes av polsk-judiska föräldrar efter krigsslutet 1945, är en duktig affärsman och har tjänat bra med pengar. En stor del av dessa har han nu lagt fonden" A better life for the victims of terror" som hjälper anhöriga till offer för palestinska terrorister.

- Dit går de pengar jag betalt för den våning som min dotter skulle få, berättar han. Jag har också låtit plantera en skog till hennes minne.


Gärningsmannen var en ung arab som samma morgon kommit med taxi från Gazaremsan. Han hade bestämt sig för att döda första bästa israel som kom i hans väg. Det var en slump att offret blev Helena på busshållplatsen. Redskapet var kniv och attacken besinningslös.

- När hon låg på marken, skar han ut hennes hjärta, berättar Rapp. Förövaren blev dömd till livstid, men skulle han någonsin bli benådad, ska jag döda honom. Jag är gammal fallskärmssoldat.


Den 4 september 1997 sänkte sig mörkret över Rami Elhanans liv. En palestinsk självmordsbombare sprängde sig själv och fem andra i luften mitt i shoppingdistriktet på Ben Jehuda Street i centrala Jerusalem. Hela dagen gick Elhanan, som är grafisk designer, från polisstation till polisstation på jakt efter sin 14-åriga dotter Smadar för att till slut finna henne på bårhuset.

- Min första tanke var hämnd, säger han vid ett möte på Bildas, Frikyrkliga studieförbundets studiecentrum, strax innanför Jaffaporten i Jerusalems gamla stad. Där berättar han för en grupp från Landskrona pingstförsamling om dagen som förändrade hans liv.


Judendomens största helg, Jom Kippur, har spelat en viktig roll i hans liv. Som soldat deltog han i kriget 1967, som fick namn efter helgdagen.

- Då kriget slutade, var jag bitter. Jag hade sett kamrater dödas.

Tjugo år senare föddes vid samma tid på året hans dotter Smadar på Hadassahsjukhuset i Jerusalem. Smadar blev tidigt medveten om orättvisorna i sitt hemland. Redan som femåring demonstrerade hon mot ockupationen av Västbanken och fyra år senare skrev hon ett brev till redaktörerna för tidningen Yediot Ahronot och vädjade om fredlig samlevnad mellan israeler och palestinier. Brevet blev aldrig publicerat men är återgivet i den broschyr om fredsprocessen, som hennes far skrivit.


Rami Elhanan har lagt ner sin själ i arbetet för försoning mellan israeler och palestinier. Han berättar att han efter den veckolånga sorgperioden, shiva, som ingår i den judiska ritualen efter ett dödsfall blev uppsökt av en man, som föreslog att han skulle gå med i Parents' circle.

Först värjde han sig emot det men gick ändå på ett möte som organisationen höll. Där upptäckte han att flera kända israeler också kommit.


Mötet blev en vattendelare i Elhanans liv. Men han förringar inte svårigheterna på den väg han valt:

- Det är en kamp varje dag.

Medlemskapet medförde nya insikter. Elhanan pekar på den man som följt honom till mötet i huset vid Jaffaporten - Adel Misk, palestinsk kirurg.

-Nu är han min bror, säger han enkelt.

Misk berättar sin historia. Hans far sköts ner på nära håll av en israelisk bosättare.


Liksom de övriga 250 medlemmarna går Elhanan och Misk alltid ut tillsammans och informerar i högstadieskolor på bägge sidor.

- Överallt blir man förvånad över att en palestinier kommer tillsammans med en israel, berättar Elhanan.

Förra året hölls 615 möten. Organisationen har fått stöd av EU.


En annan viktig del av arbetet är sommarlägret för barn från drabbade familjer som hölls 2003. I gästhuset till Neve Shalom, den plats där israeliska och palestinska familjer bor sida vid sida, samlades nitton palestinska och sjutton israeliska barn för att lära känna varandra och undanröja förutfattade meningar.


Under lägertiden inträffade en tragedi. En självmordsbombare dödade tjugo personer i Jerusalem.

Man sänder också delegationer till olika internationella möten och konferenser. En aktivitet som på ett slående sätt illustrerar situationens allvar är de tomma kistor med israeliska och palestinska flaggor, som ställts upp på så skilda platser som New York och Tell Aviv.

Uppdraget är tungt. Men det skänker också en ny innebörd åt de efterlevandes liv:

- Det är det som gör det meningsfullt att gå upp ur sängen om morgnarna, säger Rami Elhanan.
Gå till toppen