Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Skriver bok om familjemorden

Det har gått 72 år sedan de oförklarliga "Sydowska morden" skedde år 1932.
Helena Henschen, 64 år, och hela den stora von Sydowska släkten har levt i brottets och skammens skugga alltsedan dess.

Nu kommer boken "I skuggan av ett brott" (Brombergs), där Helena Henschen skildrar vad som hände men där hon också väver in sina egna tankar och iakttagelser och tecknar en bild av tiden, de involverade människorna och deras öden.


På Norr Mälarstrand 24 förändrades hela den von Sydowska släktens öde den 7 mars 1932. Helena Henschen har nu skrivit en bok om de sydowska morden. Foto: Kent Hult

Vi träffas för en intervju på Norr Mälarstrand i Stockholm, strax utanför det magnifika sekelskifteshus där tre av de fem morden begicks.

Helena Henschen är barnbarn till den mördade Hjalmar von Sydow och systerdotter till den 23-årige mördaren Fredrik.

Det var Helenas då femtonåriga mamma som gjorde den fasansfulla upptäckten i hemmet på Norr Mälarstrand i Stockholm.


- Mamma och hennes jämnåriga kusin kom hem från skolan och märkte att något underligt inträffat, bland annat fann de blodiga trasor i hinkar och vatten och blod i badkaret. De hörde också konstiga ljud från ett låst rum och slog larm.

På så sätt blev det polisen och inte de unga flickorna som fann Hjalmar von Sydows och de två tjänarinnornas sargade kroppar.

- Jag har själv sett bilderna från polisundersökningen och de är fruktansvärda och helt opublicerbara, berättar Helena Henschen.


Händelsen blev förstasidesstoff och den stora skandalen lade ett digert och varaktigt trauma och en djup skam och smärta över de efterlevande släktingarnas liv i flera generationer.

Helenas mamma, som redan tidigare var moderlös, förlorade nu både sin far och bror. Hon togs om hand av en grannfamilj i samma hus och tvingades under de tre år som återstod av hennes skoltid varje dag passera den våning där hon växt upp och där hennes far mördats.


- Mamma berättade aldrig om händelsen, eller över huvud taget något om sin barndom för oss, för mig och mina fyra systrar. Jag tror att hon byggde upp väldigt starka skyddsmurar: allt som hade med morden och hennes barndom att göra var starkt tabubelagt i vår familj och släkt, sannolikt därför att mammas egen smärta och skam var så stark och undanträngd.

Helenas pappa visade fotografier och berättade ständigt minnen från sin barndom, om somrar, lärare, vattkoppor och allt annat, men mammans barndom var tabu, fanns bakom nerdragna rullgardiner och vidrördes aldrig.


- Det kan tyckas märkligt, men jag accepterade på ett omedvetet sätt att man inte fick prata om mammas barndom, den fanns bara inte. Jag kände också att man skulle visa extra omtanke och hänsyn till mamma.

Först när Helena är 15 år gammal får hon en första vink om vad som hänt.

Vid familjens middagsbord berättar Helena och en syster att de ska gå på teatern och se Sigfrid Siewerts pjäs "Ett brott".


Det är som om en bomb detonerar.

Pjäsens handling bygger, utan att systrarna vet om det, på de Sydowska morden.

- Det är nog pappa som berättar att teaterpjäsen handlar om morden i mammas familj, och det är första gången som någon talar med mig om detta, kortfattat och utan detaljer.

- Men det dröjer mer än fyrtio år innan jag förmår besöka arkiv och bibliotek och beställa fram handlingar om morden.


Helena är skribent, grafisk formgivare och var bland annat med om att bilda Mah-Jong. Först efter ett långt och framgångsrikt yrkesliv börjar hon vid sextio års ålder på allvar forska kring vad som hände 1932.

Hon hade från början ingen tanke på att skriva en bok, utan det är egentligen nyfikenheten och en vilja att förstå det livslånga släkttraumat, som driver henne.


Hon sökte i arkiv och på bibliotek. Hon läste gamla tidningar, polisprotokoll, vittnesförhör och mängder av dokumentärt material. Till sist börjar tanken på att skriva en bok slå rot.

- Men att bara redogöra för vad som hänt kändes fel: det skulle bara bli ännu en "polisutredning".

Istället började Helena söka upp släktingar som ännu levde och som kunde berätta om händelserna ur eget perspektiv.


- Det finns, fick jag veta, en von Sydowsk släktförening. Den har stöttat mig och givit mig mycket hjälp i mitt letande: jag fick till och med ta del av en hemlig utredning kring Fredrik von Sydow, som släktföreningen lät göra för att försöka kartlägga hans psykiska skörhet. Släktföreningen gav mig också ekonomiskt bidrag till att forska vidare.

På basis av både protokoll och intervjuer har Helena Henschen sedan valt att sätta sig in i de aktuella personernas liv, gestalta fritt, fiktionalisera, fantisera.


- Jag har inte skrivit för att vara pedagogisk utan helt och hållet för min egen skull. Och därigenom har jag kommit att intressera mig för människors reaktioner när ett sådant här familjedrama inträffar och hur viktigt det är att prata och samtala om händelserna istället för att sopa under mattan.

Hon jämför med de aktuella Knutbyhändelserna.

- Hur skulle t ex Knutbypastorns barn och barnflickans familj kunna leva vidare utan att ingående tala om vad som hänt?


- Tiden läker sår och sorg, men inte ett obearbetat trauma för det kvarstår hela livet.

Det fanns ingen kristerapi på 30-talet och den närmaste familjen och delar av släkten von Sydow sänkte en tystnad över de Sydowska morden.

En av de många personer som Helena intervjuat är Tullia von Sydow, f d riksdagsledamot och medlem i Sydowska släktföreningen.

- Jag frågade henne om det var möjligt att skriva en bok om vad som hände.


- Ja, svarade hon. Ingenting gott har någonsin kommit ur förtigande och den största skadan uppstod när ingen vidrörde det som hänt. I stället växte fantasier och dunkla föreställningar om upprepningens magi och onda gener.

Ett genomgående tema i boken "I skuggan av ett brott" är mammor som försvinner från sina barn.

- Det vanliga är ju att barn frigör sig och lämnar sina föräldrar. Men det är märkligt att i vår släkt inträffar motsatsen - att mammor överger sina barn.


* Mördaren Fredriks mamma väljer till exempel morfinet framför sin man och sina barn och dör tidigt.

* Fredriks hustru Sofie, som i verkligheten hette något annat, blir tidigt övergiven av sin mamma, som lämnar man och barn och rymmer med en rumänsk musiker.

* Fredriks och Sofies egen lilla treåriga dotter förlorar båda sina föräldrar när fadern skjuter sig själv och hustrun på Gillet i Uppsala.

* Och Helenas egen mamma bryter upp från sin stora familj när Helena är femton år och flyttar till Danmark med de två yngsta döttrarna.


- Hon tyckte att det var så skönt att få flytta till ett land där ingen kände till de Sydowska morden, där ingen visste vem hon var.

- Detta med de försvinnande mödrarna var inget jag tänkte på när jag började sätta mig in i vad som hänt. Men snart såg jag det igenkommande mönstret mycket tydligt.

- Man ärver kanske sin mammas beteende. Den här boken handlar också mycket om min mamma och mig och jag tyckte att jag nästan begick ett brott när jag började skriva. Det kändes faktiskt som ett svek mot mamma, och gör det fortfarande.


Helenas mamma berättade aldrig om de Sydowska morden och sin livstragedi för barnen.

Men hon tog ett förhandslöfte av sin kusin, som var med där i våningen 1932, att kusinen fick berätta om vad som hänt efter Helenas mammas död.

Kusinen uppfyllde sitt löfte år 1992 och berättade om de kusliga upplevelserna och chocken för Helena och hennes systrar.


Kanske blev det startskottet till boken "I skuggan av ett brott".

Och till att skuggorna och traumat nu skingras.

Men bara till en del.

För vad som verkligen hände och vad som rörde sig i Fredrik von Sydows hjärna - det får vi aldrig någonsin veta.
Gå till toppen