Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Religiös maktkamp pågår ständigt

Kampen mellan religiösa och ateister präglar Frankrikes historia. För hundra år sedan var människor rädda att påven och den katolska kyrkan skulle få för stor makt. Nu är många rädda för islam.

År 1905 skildes den katolska kyrkan från den franska staten. Den betydde att all politik, myndighetsutövning och skolundervisning skulle vara fria från religiös påverkan. Religion står inte på franska barns skolschema.


Den franska principen om medborgarskap går ut på assimilation; en medborgare är först och främst fransman, religionen och den kulturella identiteten är en privatsak. Staten sponsrar inte religiösa samfund eller organisationer, men konstitutionen ska garantera individer att utöva sin religion.


Debatten om slöja i skolan är inte ny. 1989 försökte rektorn och den borgerliga politikern Ernest Chénière vid högstadieskolan Gabriel-Havazde i Creil stänga ute tre elever med slöja. Medierna täckte händelsen, skolstyrelsen upplyste att det är förbjudet att stänga ute elever från skolan, och konflikten hamnade i domstol.


De som var emot ett slöjförbud vann en liten seger när Frankrikes högsta domstolen samma år slog fast att det stred mot konstitutionen att förbjuda religiösa symboler i skolan. Domstolen lade dock till att elever som kom till skolan med religiösa symboler uppenbart ämnade att väcka uppmärksamhet, kunde stängas av.


År 1994 sa den dåvarande utbildningsministern att det bör vara upp till varje rektor att bedöma vad som är uppseendeväckande religiösa symboler, och förbjuda dem. Åren därpå var det relativt tyst i medierna om slöjan; de flesta konflikter mellan lärare och elever löstes genom samtal.


I oktober 2003 väckte Alma och Lila Lévy-Omari nationell uppmärksamhet när de trotsade skolans slöjförbud. Flickorna bor i Parisförorten Aubervilliers med en judisk far som är ateist och en mor från Algeriet som inte är utövande muslim.


Rektorn hänvisade till förordningen från 1994, och flickornas far, som är advokat och aktiv i anti-rasistorganisationen SOS Racisme, svarade att han tänkte ta fallet till Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Representanter från skolstyrelsen besökte flickornas familj, skolan föreslog att de kunde ta på bandana, en sjal som knyts i nacken.

Men Alma och Lila Lévy-Omar sa nej. De ville behålla slöjan.


Efter en högljudd debatt i radio, tv och tidningar bad president Jacques Chirac och premiärminister Jean-Pierre Raffarin en expertgrupp att ta fram ett lagförslag om religiösa symboler i skolan.

Den föreslog att så kallade iögonfallande religiösa symboler ska förbjudas i statliga skolor. Men också att Frankrike bör lägga till två nya helgdagar i almanackan, en judisk och en muslimsk.


President Jacques Chirac sa i ett tal till nationen den 17 december 2003 att han är för ett förbud mot religiösa symboler i skolan. Däremot hoppades han att "ingen elev måste ursäkta sig och vara frånvarande på grund av en stor religiös helg".


Den 10 februari röstade det franska parlamentet med siffrorna med siffrorna 494 röster mot 36 för lagen som förbjuder religiösa symboler och klädesplagg i alla statliga skolor.


Slöja, stora kristna kors och krucifix och judisk kippa berörs. Även sikhernas turban. Ett litet kors, en Fatimah-hand eller en Davidsstjärna i ett halsband runt halsen är okej.
Gå till toppen