Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"De bråkar för lite"

Sveriges drygt en och en halv miljoner ålderspensionärer skulle kunna ha mycket större inflytande, om de var mer taktiska.

- Det bråkar för lite. Det är inte ofta man ser dem i medierna, i demonstrationer och debatter, säger Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som bland annat forskar på politisk opinionsbildning.


För att en folkrörelse ska få politiskt genomslag krävs ett stort medlemsantal, men också att organisationerna lyckas profilera sig och driva tydliga märkesfrågor.

- De har goda förutsättningar att bli en stark politisk kraft, om de bestämmer sig för att bli det. Men det räcker inte att vara många. Det finns nio miljoner konsumenter i Sverige, och det märks inte.


Ju mer homogen en grupp är, desto lättare är det att profilera sig. Pensionärerna är allt mellan sextio och nittio plus, har olika bakgrund och ekonomisk situation.

- Om medlemmarna i gruppen har olika intressen är det till gruppens nackdel, säger Peter Esaiasson.


År 2050 beräknas antalet personer över sextiofem år vara nästan två och en halv miljoner. Väljer fyrtiotalisterna att organisera sig, utgör de en potentiellt mäktig grupp eftersom de har det relativt gott ställt.

- Välbärgade människor är generellt mer politiskt aktiva.


Men om pensionärsorganisationerna ska lyckas få större politiskt inflytande krävs först och främst att de är bättre representerade i kommuner, landsting, riksdag och regering.

- Gruppen över sextiofem är den mest underrepresenterade i folkvalda församlingar. Ändå handlar samhällsdebatten nästan bara om att få in fler unga, säger Peter Esaiasson.
Gå till toppen