Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Marseille - staden som aldrig tystnar

Marseille är en stad i förvandling. Den gamla hamnstaden rymmer både småstadens charm och de skumma grändernas droghandel och prostitution. Meningarna går isär om vilka stadsdelar som är trygga att besöka.
Men matoset och folkmyllret, tvättstrecken och keramikverkstäderna, kontrasterna i den sydfranska storstaden, gör Marseille till ett spännande resmål.

Bilarna på Avenue de la République som leder ner till gamla hamnen i Marseille står bomstilla.

En lastbil utan släp har krockat med en liten Peugeot och blockerar trafiken i båda riktningarna. Lastbilschauffören hänger ur sin förarhytt och skriker en lång osande svordomssalva åt kvinnan i Peugeoten som sitter kvar och ryter tillbaka, med rutan nervevad. Deras röster drunknar i alla andras oavbrutna tutande.


I den lilla fiskehamnen Vallon des Auffes köper kocken på gourmetkrogen Chez Fonfon fiskarna till sin berömda soppa, la bouillabaisse. Foto: Linda Axelsson

Marseille är frityros och avgaser, folkmyller och värme. Här trängs en Kinatake away bredvid ett stånd med färsk fisk, en orientalisk lampaffär med en amerikansk sportmärkeskedja. Som bilist svär man över trafiken, som fotgängare kryssar man mellan hundbajset.


Här är det väldigt sällan alldeles stilla.

Men det finns rofyllda platser.


Ta buss nummer 60 eller en taxi upp till
Nôtre Dame de la Garde
, en svartvitrandig basilika med en enorm guldfärgad jungfru Maria högst upp. Berget Colline de la Garde ligger 154 meter över havet och härifrån avnjuts Marseille i kvällssol allra bäst. Det glittrar om bilarna och de röda ljusskyltarna, havet blir djupblått och luften är fortfarande varm av eftermiddagssolen.


- Man ska välja en klar kväll. Då är sikten extra fin och stämningen speciell, säger Anne Loubet, fotograf som har vuxit upp i Marseille.


1524 byggdes ett fort högst upp, för att därifrån försvara hamninloppet. Basilikan stod klar 1864, jungfru Maria kläddes i guldfärg sex år senare.

Framför basilikan finns en stor öppen utsiktsplats.


Förutom mässbesökarna trängs turister här om dagarna.

På kvällarna är det en mötesplats för unga på moped, Marseillebor i stadsjeep som visar upp sin stad för gäster. Och hånglande par.


Strosa längs några av Frankrikes äldsta smågränder, i kvarteren
Le Panier
. Här är fasaderna ljusgula och ljusrosa, med knallblå och gröna fönsterluckor.

Området ligger på den norra sidan av Marseilles hjärta, den gamla hamnen. I ett konstnärskollektiv bor Anne Loubet, hennes dotter och man på ett av de smalaste stråken.


- Området har länge haft dåligt rykte. Många lägenheter saknar toalett och rinnande vatten. Hyrorna var länge låga, berättar hon.


Men de senaste åren har hyresvärdarna och kommunen bestämt sig för en förändring. Husen målas och renoveras. Hyrorna höjs, och många av de gamla invånarna vräks. Keramikverkstäder, konstateljéer och tvålbutiker har slagit upp dörrarna.


- På ett vis är det synd. Det förändrar stadsdelen och gör den litet till ett museifönster. Samtidigt är det bra att här fräschas upp lite, säger Anne Loubet.


I Le Panier-kvarteren finns knappt några bilar och tvätten hänger och droppar ner på kullerstenen. Högsta punkten är torget Place des Moulins. En gång stod här femton väderkvarnar. I dag finns bara två kvar, ombyggda till boningshus.

- Men det är fortfarande lite som en by. Småkillar spelar fotboll på gatorna, man känner matoset från köken och kvarterskrogen, folk känner igen varann och hälsar, säger Anne Loubet.


Även om det fortfarande finns gränder som om nätterna förvandlas till mötesplats för droghandel och prostitution, avråder Anne Loubet ingen från att komma hit.

- Man går inte ensam här på natten. Man får vara lite smart. Men det har aldrig hänt mig något här, säger hon.


Le Panier har ännu inte blivit något parisiskt Montmartre, det är glest mellan barerna och kaféerna.


Då är
Cours Julien
vid metrohållplatsen Notre Dame du Monte yngre och livligare. Under plataner har runt femton restauranger och kaféer dukat upp. Här finns nordafrikanska specialiteter, provensalsk sallad och färska pastarätter. På väggarna är regnskog eller färggranna cirkusdansöser målade.


- Varje helg är det något på gång: en bokmarknad, en teatergrupp som uppträder eller en bondemarknad som säljer ekologiska grönsaker, säger Marie Massiot, som äger en butik i kvarteret.


Cours Julien är det unga Marseille. Hiphopscenen och de nordafrikanska inredningsbutikerna. Konstnärerna och hälsokostaffärerna.

När damen i turistbyrån får frågor om Cours Julien fnyser hon:

- Människorna där är inga man bör umgås med, säger hon.


Men Marie Massiot tycker att det just är blandningen av människor som gör stadsdelen spännande:

- Det ger den liv.


Det gamla Marseille avnjuts allra bäst i den lilla fiskehamnen
Vallon des Auffes
, som ligger alldeles nedanför det stora monumentet för franska soldater som dött i Orienten under Första världskriget. En enorm kvinnostaty i sten sträcker armarna mot himlen.


Här sitter äldre herrar på bänkarna och blickar ut mot havet. Intill går en liten trappa ner till en gammal fiskehamn.

Vallon des Auffes har sitt namn efter det provensalska ordet "auffo", tampar, som en gång tillverkades här.


Varje morgon klockan tre puttrar de små fiskebåtarna ut ur hamnen.

- När de kommer tillbaka vid sex-halv sju går vi ut och köper de bästa fiskarna, berättar Denis Blanc.

Han jobbar som kökschef på gourmetkrogen Chez Fonfon, berömt för sin fisksoppa, la bouillabaisse.


I köket är det sen eftermiddag och det är varmt, varmt. Tre omgångar senapsfärgad bouillabaisse står och sjuder. På ett fat ligger småfisken, den som fiskarna förr i tiden inte kunde sälja och som utgör basen för fiskbuljongen. Häri hälls också vitvin, saffran, tomatpuré och havssalt.


- En äkta bouillabaisse måste göras timmar i förväg, så att den får stå och sjuda länge. Höjas och sänkas, höjas och sänkas, berättar han.


Denis Blanc är utbildad på kockskolan Bonneveine i Marseille och har jobbat fem år på Chez Fonfon. Han lägger upp de olika hela fiskarna på ett fat, kokar dem tillsammans med potatisbitar i soppan i en kvart, inte mer.


Numera är han expert på att bedöma om bouillabaissen som serveras på stans krogar är bra eller inte:

- Fiskens ögon måste vara runda och klara. Annars är den inte färsk nog. Röda gälar är också ett tecken på att fisken är för gammal.


Gästerna droppar in sent, vid åtta-niotiden. Bouillabaissen serveras med soppan för sig, fisken för sig. Krutonger, vitlöks- och saffransmajonnäs vid sidan av. Utanför ligger solen lågt och vilar på fiskebåtarna i vitt, blått och grönt.


Vid niotiden på morgonen öppnar fiskarna från bland annat Vallon des Auffes sin försäljning vid kajen nere i Marseilles gamla hamn,
Vieux port
.

Starka män och kvinnor i blodiga förkläden säljer bra mitt i stans centrum.


Inloppet till hamnen går mellan två klippor med forten Saint-Jean och Saint-Nicolas, och innanför trängs små segelbåtar med lyxjakter och enorma motorbåtar.


En middag på en av stans tjusigare restauranger, på hamnens södra sidan, kan vara stillsamt och skönt.

Men i gränderna ett stenkast från hamnen börjar Marseilles muller igen. På kvällarna står prostituerade och röker på gatan, motorcyklar sicksackar förbi bilköerna. Taxichaufförerna trixar och hittar genvägar genom stan. Det sorlar från barer och restauranger.


Sällan är Marseille stilla.

FAKTA

Marseille
Marseille är Frankrikes största hamnstad. Med förorter har staden cirka 1,5 miljoner invånare.
Turistbyrå ligger i Vieux port, gamla hamnen, La Canebière nummer 4.
På nätet (franska och engelska): www.marseille-tourisme.com

Marseljäsen
Frankrikes nationalsång heter Marseljäsen för att en grupp revolutionärer från Marseille gjorde den populär i Paris några år efter den franska revolutionen 1789. Egentligen heter den "Rhenarméns krigssång" och skrevs av diktaren Claude-Joseph Rouget de Lisle en aprilnatt i Strasbourg 1792. 1795 blev den nationalsång, och numera sjungs den mest när fotbollslandslaget "Les bleus", De blå, spelar.
Bouillabaisse
Namnet bouillabaisse kommer från bouillir, som betyder koka, och abaisser, som betyder sänka ner.
Soppan är gjord på skaldjur och fisk, lök och tomatpuré. Den är kryddad med saffran och fänkål, timjan och vitlök. Varje fiskkrog i Marseille har sitt eget recept.
Från början var bouillabaissen fiskarnas egen hastmat, som tilllagades i en gryta i hamnen av den fisk som inte kunde säljas. Kort före franska revolutionen 1789 blev den restaurangmat när krogen "Frères provençaux" började servera den.

Marseilletvålen
Marseilletvål är tillverkad enbart av olivolja eller bomullsolja. Mest känd är den gröna tvålen, som anses ha bäst kvalitet och framställs av klorofyllhaltig olivolja.
Gå till toppen