Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Trotjänare satte punkt

Med försiktiga men lätta steg går 92-åriga Gerda Jacobsen över kyrkgolvet fram till prinsessan Elisabeth.
Med en liten nigning tar hon emot ett vitt kuvert, hedersbevisningen för att hon i sjuttio år har tjänat fyra generationer av samma familj.

KÖPENHAMN. På torsdagen höll "Det kvindelige velgørende Selskab" sin 188:e årshögtid. Och den sista, för samtidigt upphörde sällskapet att existera.

Kassan skulle tömmas och 43 trotjänarinnor belönas med 6 000 kronor vardera för lång och trofast tjänst. Arton av dem kunde själva komma till Garnisons kirke.


Gerda Jacobsen får sitt hedersbevis av prinsessan Elisabeth. Foto: Kristian Juul Pedersen/Scanpix

Gerda Jacobsen skjutsades dit av tredje generationen i den familj hon vigt sitt liv åt.

Hon kom i god tid. Handväskan och käppen ställde hon ifrån sig på golvet i kyrkan, som prytts med blommor och ljus. Några minuter före klockan två var där ganska fullt. Fruar kindkysstes och trotjänarinnor presenterades.


Elisabeth Moltke Jarløv, sällskapets overbestyrinde, ordförande, fick svälja vemodsklumpen i halsen ett par gånger, när hon hälsade välkommen till "en fin och värdig avslutningsfest för ett fint och värdigt sällskap."


En efter en ropades trotjänarinnorna fram till prinsessan Elisabeth: Else Andersen, Karen Hansen, Gerda Jacobsen, Marie Jensen, Erna, Ane, Ruth, Hanne och Signe ...


I kyrkbänkarna satt adliga och andra fruar från storgårdar och välbärgade villakvarter med sina vuxna barn, för att hedra de kvinnor som i decennier lagat deras mat, städat deras hem, tröstat dem och bytt deras blöjor när de var små.

År 2004 är det ryggen som tydligast visar vem som är herrskap och vem som är trotjänarinna. Fruarna är mycket raka långt upp i åren.


Gerda Jacobsen började arbeta 1924, när hon var tolv år. Först fyrtioåtta år senare, när frun i "hennes" familj dött och villan sålts, fick hon för första gången ett eget hem. Ett av barnen och hennes man hjälpte henne till den lägenhet hon fortfarande bor i.


Gerda Jacobsen var femton när hon fick sin första plats i hushållet, hos en lärarfamilj.

- Jag trivdes bra, men när jag var 17 sa doktorns fru att nu hade jag varit hos läraren länge nog, nu skulle jag tjäna hos henne.

När läkarfamiljens yngste son fyllt tolv fick Gerda Jacobsen välja vilken av fruns två svägerskor i Köpenhamn hon ville komma till. Båda behövde hjälp i hushållet.


Det blev en där mannen var direktör för en stor konfektionsaffär och styrelseordförande i en bank. Som en korsning av familjerna Skjern och Varnæs i Matador, tv-serien om den danska borgerligheten.

Och, kanske som en blinkning till historien, var den hjälplösa fru Maude Varnæs, skådespelerskan Malene Schwartz, inbjuden till sällskapets sista årshögtidlighet. I knallröd dräkt och kortklippt rött hår läste hon två berättelser av HC Andersen för en andlöst lyssnande församling.


Det kvinnliga välgörande sällskapet bildades 1815. Kung Frederik VI hade besökt Wienkongressen och blivit inspirerad. Drottning Marie blev dess beskyddare, och det har någon ur kungafamiljen varit sedan dess. Maries födelsedag den 28 oktober har alltid varit sällskapets högtidsdag.


- Det kräver mod att klarögt inse hur tiderna förändras och att ta konsekvenserna av de samhällsomvandlingar som skett. Lika klarögd var den modernitet och könspolitiska vilja som låg bakom att det en gång stiftades, sa församlingsprästen Claus Oldenburg i sitt sista tal till sällskapet, som tidigare drivit skola för tjänsteflickor och som startade Danmarks första daghem 1828.


Men nu är det alltså slut. Barnflickorna har på gott och ont ersatt trotjänarinnorna. Livslånga band mellan tjänstefolk och herrskap finns knappast längre.


Efter en dryg timme i kyrkan förflyttade sig prinsessa, trotjänarinnor, fruar och vänner till församlingshuset och den festlighet som alltid avslutat det kvinnliga välgörande sällskapets årsmöten.


Gerda Jacobsen la ned kuvertet i handväskan och stängde den.


Är det fruarna eller trotjänarinnorna som tagit slut?

- Främst är det förstås trotjänarinnorna, säger Niels Gustav Bardenfleth vars bok "For lang och tro tjeneste. Det kvindelige velgørende Selskab 1815 - 2004" just kommit ut.
Gå till toppen