Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Per-Axel Svensson läser Elsa Grave

I en urvalsvolym kan nu nya läsare få en introduktion till Elsa Graves lyriska författarskap. Uppfriskande läsning i dessa tider, konstaterar Per-Axel Svensson som välkomnar utgivningen.

Alla som läst Sonja Åkesson och Kristina Lugn måste med förundran fråga sig: Var kommer allt detta ifrån? Hur har de funnit ut det här? Dessa språkliga nybildningar, lyriska formler, all galghumorn, det burleska, fattighuskölden - och samtidigt masugnsvärmen.


Elsa Grave (1918 - 2003) debuterade 1943 med diktsamlingen Inkräktaren. Foto: Arkiv 1950.
Kort sagt, vid vilket lärosäte blev de till poetiska schamaner? Om detta kan man bara säga: Spana in Elsa Grave! Vi talar mor och döttrar här. Elsa Grave föddes 1918. Debuterade 1943. Sonja Åkesson sent på 50-talet. Kristina Lugn en bit in på 70-talet.


Själv är jag efter läsningen av Elsa Graves "Dikter" alldeles matt. Denna sälta, must och allvarstyngda lekfullhet som vidlåder det lyriska författarskap som här presenteras, nästintill in extenso, känns oerhört uppfriskande i tider av eterisk, för att inte säga esoterisk, lyrik. Får man därtill ett förord av Graves vän Ingvar Holm som en extra bonus, ja, då är det bara att gratulera sig själv. Det är ett vänporträtt och en introduktion till ett författarskap som är svårslaget.


Elsa Grave gick bort förra året. Egentligen borde hon ha förärats en litterär statsbegravning, här är det ju som om en hel epok gick i graven. Tyngden, allvaret, beslutsamheten parad med den begåvade, intelligenta lätthet vi också behöver, allt detta numera så sällsynta finns representerat hos Elsa Grave.


Lars Gustafsson säger nånstans att "poesin är revor i språket igenom vilka man ser verkligheten." Och visst är det så; ingen sociologisk studie i världen kan så direkt ta tempen på samhället som en passage hos en Grave.


Nu är hon självklart inte enbart en politisk diktare. Cent- ral- och naturlyrik spelar minst lika stor roll i hennes författarskap som nånsin samtidskommentaren. Och ibland vet man heller inte vilket som är vilket. För är den här passagen ur "Svinborstnatt" en metafor för amning? Världen sedd som ett svinhus? Eller måhända nåt helt annat?


Svinborstnatt och kvalmig lukt i stian,

suggan snarkar i sin dröm

dröm av dubbelhakor, galtabetar

surnad mjölk och här och där

ett brunt potatisskal

djupast ner i drömmen glider

strömmar utav blåmjölk

där en flik av grädden ännu döljer

svarta liket av en fluga


Den här dikten förekom i antologier för skolbruk på 50-talet men togs bort för att inte eleverna skulle tro att modern poesi handlade om skit. Märkligt.

Just djurmetaforerna är för övrigt ett av Graves signum. Hennes lyrik nästan dignar under de mest fantasieggande djurfabler, ibland känns det som att vandra runt i ett menageri, eller bestiarium, med de märkligaste arter; här inne möter vi "flygande foreller" och "vårt hjärtas borrande mullvad", vi vandrar "till leopardens berg, till lejonöknen", i närheten av dödsskuggans dal strövar "mödrar som vargar" och vi anar "grodors isande längtan" innan vi så slutligen dyker ner i urhavet "där svärdfisken går med huggande svärd". Det hela hållet i metafysisk ton av absolut närvaro som är författarinnans alldeles egen.


Några av de första kommentarerna till Graves poesi när hon slog igenom i det tidiga 40-talet löd "temperamentets zigenerska bland våra skaldinnor", "kosmisk moder" och "trollpacka", ovanligt välfunna försök till definitioner. Men här finns också en klassiskt naken, avskalad dikt, snarlik aforismen.


För en liten kamel

är öknen inte så stor

inte så stor och torr

som för en gammal dum dromedar

Det är en enkelhet som balanserar mellan det lite banala och samtidigt djupverkande, förrädiskt lätt att läsa, oändligt svår att skriva.

Per-Axel Svensson

frilansskribent
BOKEN
Elsa Grave
Dikter. Norstedts.
Gå till toppen