Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Beslutet jobbigare än själva jobbet

De har aldrig lagt golv förut, men verkar inte särskilt oroliga. Lisa Lundin ler och rycker på axlarna.
- Vi får se hur det går. Det mesta kan ju lösas efter hand. Och så vet vi att vi kan fråga i butiken där vi köpt golvet.

MALMÖ. Lisa Lundin och Frans af Schmidt har köpt två rum och kök, knappt 70 kvadratmeter, i ett 1920-talshus i närheten av Kronprinsen i Malmö.

Han är forskningsassistent på Arbetslivsinstitutet, hon ingenjör men jobbar för tillfället i butik.


Lägenhetsrenoveringen har de skött på lediga stunder.

Hittills har det tagit en månad.

- Jag har hela tiden tänkt att vi ska vara klara om två veckor, men de där två veckorna har flyttats fram några gånger. Men nu måste det blir klart. Vi flyttar in på lördag, säger Frans af Schmidt.


Man utgår från mitten när man lägger plattor. Foto: Jenny Leyman
Han och Lisa dricker kaffe ur engångsmuggar och visar runt i det dammiga hemmet. Med skyddspapper i vardagsrummet, nysatt kakel utan fog ovanför köksbänken och stereon under ett plastskynke ser det rätt kaotiskt ut. Men väggarna och taken är redan målade, och skåpen monterade. Nästa steg är köksgolvet.


Först hade Lisa och Frans tänkt sig industrigolv, ett sådant där svart gummigolv med "pastiller" i. Men i golvbutiken fick de ännu fler idéer.

Industrigolvet förpassades till klädkammaren, medan köket fick plastkompositplattor för drygt 200 kronor kvadratmetern.


Svart och vitt, rutigt som ett schackbräde, var den första planen. Men Lisa tvekade. Köksluckorna är vita och högblanka - ett golv i svart och vitt kunde se väldigt hårt ut.

Det blev svart, mellangrått och mycket ljust grått istället.


- Det jobbigaste har inte varit själva arbetet, utan att bestämma hur vi vill ha det. Alla resor fram och tillbaka mellan byggvaruhusen, anonyma jätteställen där man får ett tips ena dagen och ett helt annat nästa dag.


Frans af Schmidt suckar. Varuhusen är billiga och bra, det är han och Lisa överens om, men just vid valet av material och färger så var de väldigt nöjda med att hamna i en mindre butik i Malmö.

- De har varit så hjälpsamma där. Vi kan ringa när vi vill om vi har frågor, säger Frans af Schmidt.


Golvplattorna ska limmas fast kant i kant direkt i golvet som består av spånplattor. Ovanpå dem satt en uråldrig linoleummatta och en något mindre uråldrig sådan - från 1970-talet, gissar Frans. De fick rivas undan, och det tjocka limlagret under slipades bort.

Lisa Lundin och Frans af Schmidt markerar köksgolvets mitt och delar in det i fyra kvadranter. Plattorna limmas utåt från mitten, en kvadrant i taget.

- Från början hade vi en massa crazy idéer om köket, men ofta har vi landat i klassiska lösningar, säger Frans af Schmidt.


Hallen får en tjock, grön heltäckningsmatta som ska läggas direkt på golvet och klämmas fast under lister vid väggarna. Katten kommer älska den, tror Frans - det blir som en klösmatta i hela hallutrymmet.


Den svarta industrimattan står rullad mot väggen och väntar på att läggas in i klädkammaren. Den ska bara fästas med dubbelhäftande tejp i kanterna.


Kompisen Andreas Larsson, på plats som praktiskt och moraliskt stöd, önskar att han känt till den tekniken lite tidigare. Han la samma sorts golv i sin fotostudio, och rekommenderades kontaktlim. Mattan var femton kvadratmeter och otroligt tung. När han la den på plats högg limmet direkt, och mattan låg som den låg - med luftbubblor här och där.


Andreas Larsson gick till Apoteket och skrev på papper för att få ut injektionssprutor. Sedan sög han ut luften för hand.

Det blev okej.

- Men att använda dubbelhäftande tejp verkar bättre, konstaterar han stillsamt.
Gå till toppen