Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Eva Ström läser Björner Torsson

Björner Torssons nya diktsamling får i skuggan av flodvågskatastrofen en djupare betydelse, skriver Eva Ström. Torsson tecknar en mörk bild av världen, men låter trots allt livsglädjen få sista ordet.

I tsunamins spår blir också läsningen av årets nya lyrikböcker påverkad. Vissa diktsamlingar lämnar en oberörd, tycks irrelevanta eller modebetonade. Andra åter tycks djupna i betydelse i skuggan av tragedin.


Till den senare gruppen hör Björner Torssons nya diktsamling - hans tionde - med titeln "I den benkvarn". En benkvarn kan till exempel mala ned de kvarvarande benen efter en kremering. Här har poeten använt denna starka och inte så litet obehagliga bild som en beteckning för levandet i stort. Vi faller och faller genom livet i ständig förgängelse, där det enda stadiga är ostadigheten: att leva är att vara dödsdömd och ändå leva, att leva mitt i fallet och försöka upprätthålla en ordning i detta fallande, till och med bejaka detta fallande.


Som omslagsbild har Torsson använt en bild från en installation av Reiner Ruthenbeck "Umgekippte Möbel", omkullvälta möbler. Konstnären som just sysslat med tyngdkraften tycks illustrera kaoset och fallandet.

Torsson skildrar detta fallande som en grundupplevelse, i ett eget personligt barockspråk, som egenartat kombinerar sextonhundratalssvenska med knyckigt melankolisk nutidstango. Rätt som det är kantrar perrongerna och vännerna står på huvudet en och en i det svarta gruset. Hos Torsson stiger molnen upp som gravar över horisonten och marslivet gömmer döden under sina vingar som en fluga. Grunden är avgrunden.


Hur då leva, hur då skriva i denna ständiga upplösning? Torsson formulerar sin poetik: att upprätta ett avstånd, en skillnad. Att vara ur fas med verkligheten blir en möjlighet att få fram ett ord. När skillnaden etableras blir det möjligt att se, att skriva. Och att till sist också kapitulera inför världens mångfald. Och här gäller det att dansa med alla versfötterna i denna asymmetriska värld, dansa för att inte förlora balansen och falla omkull. I Torssons diktvärld dansar också den halte, det halta. Men den humor och svarta komik som finns i hans diktvärld är i denna samling nertonad.


Vi kämpar i förtvivlans brant skriver Torsson och fortsätter lika drastiskt som desillusionerat "Och gnuggar fram en gud, som eld friteras ur en pinne. I en värld av fall och stup och intighet." Religionen föds ur människans skräck och behov, men hur ska man då bekämpa denna samma skräck och behov. "Varen varandras båtar" uppmanar Torssons dikt och det har samma klang som det bibliska "Bären varandras bördor".

I en dikt frammanas det drunkningstillbud vid en isolycka som Björner Torsson tidigare har skrivit om. Människorna måste helt enkelt uppmanas att hjälpa och rädda varandra, det är vad vi kan göra i dessa katastrofens ögonblick. Det är en insikt som vi nu mer än någonsin lever med och i denna genomlevda erfarenhet lever också Björner Torssons existentiella dikt.

Den bild Björner Torsson tecknar av världen är onekligen mörk, även när hans språk leker konstnärens lekar. Hur brutalt är inte vårt enda hem, och han citerar det gammaltestamentliga Habackuk där profeten ropar: Hur länge Herre, skall jag ropa utan att du hör, klaga inför dig över våld, utan att du frälser? Varför låter du mig se sådan ondska?


Men tragiken överväldigar inte. Istället för att vända blicken mot mörkret riktar dikten sin blick mot världens mångfald, mot kryp, flygfän, fröstånd och kalkar som bär upp skapelsen och ingenting vet om döden. Björner Torsson låter sin diktsamling mynna ut i en paradoxal livsglädje:


I majestätisk lätthet rör sig varje litet liv

med mikroskopiskt trots och glädje

av att finnas till

EVA STRÖM
författare och läkare
BOKEN
Björner Torsson
I den benkvarn. Albert Bonniers Förlag.
Gå till toppen