Historia var länge - och är fortfarande på många håll - ett medel för att berättiga territoriella krav, politiska idéer och regimers maktanspråk, snarare än en vetenskap med syfte att söka kunskap om och förklara det förflutna.
I Sverige har vikingatiden och stormaktstiden använts. Och används fortfarande på sätt som tvingar historiker och arkeologer att fundera på hur epokerna skall presenteras för allmänheten.
- Det går inte att förhålla sig till vikingatiden utan att inse att den använts i politiska sammanhang och att det finns främlingsfientliga organisationer som vill använda delar eller dess symboler för antidemokratiska syften, säger Kristian Berg som är chef för Historiska museet i Stockholm.
I samband med uppbyggnaden av den stora vikingautställning som visas på museet sedan 2001 lade man ned mycket tankemöda på hur presentationen kunde uppfattas. Resultatet blev en utställningsdel som handlade om hur epoken uppfattats av tidigare generationer och använts i politiska syften. Man utvecklade också en internetsajt om ämnet riktad till lärare och elever.
Historieskrivning i politiskt syfte har en lång tradition i Sverige. De medeltida kungakrönikorna skrevs ofta på uppdrag av kungarna själva med avsikten att ge dem ett ärofullt eftermäle och att legitimera deras och deras arvingars rätt till kronan.
1434 förkunnade det svenska sändebudet för de andra delegaterna vid kyrkomötet i Basel att de nordiska delegaterna hade rätt till en förnämligare placering eftersom de härstammade från goternas ursprungliga hem och därmed världens äldsta rike.
Två och ett halvt århundrade senare gav Olof Rudbeck i samma anda ut "Atlantican" där Sverige beskrivs som det mytomspunna Atlantis och den västerländska civilisationens vagga. Härifrån hade världen flera gånger erövrats och härifrån hade innovationer som astronomi, tideräkning och skriftspråk spridits.
I början av 1800-talet föddes den bild av vikingatiden som färgat vår syn ända in i nutid.
1809 stod Sverige på randen av totalt sammanbrott. Finland hade förlorats till Ryssland och i efterdyningarna av det misslyckade kriget avsattes kung Gustav IV Adolf.
Ur förödmjukelsen och kaoset spirade drömmar om nationell väckelse. Med ideal från ett påstått ärorikt förflutet skulle samtidens förvekligade generationer sporras till nya stordåd. Det gällde att "inom Sveriges gränser vinna Finland åter".
1811 bildades Götiska förbundet av före detta Uppsalastudenter för att återuppliva "de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne". Man drack ur horn och kallade varandra för vikingatida namn. Förbundet blev genom medlemmar som författarna Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér spridare av myten om vikingen som ideal för samtidens människor.
Dikter av Geijer som "Manhem", "Vikingen" och "Odalbonden" gav en idealbild av svenskt kynne, där både lugn styrka och äventyrsanda står på den nationella frihetens grund. Tegnér bidrog på samma sätt genom "Fritjofs Saga".
Götiska förbundet avvecklades i mitten av 1800-talet. Men ett annat ordenssällskap med samma namn finns fortfarande kvar. Den beskriver sig som en obunden organisation som "vilar på kristen och nationell grund", men tvingas idag värja sig för oönskade associationer:
"Förbundet tar med skärpa avstånd från de yttringar i samhället som utnyttjar våra nationella symboler i främlingshat och andra mörka syften", skriver man på sin hemsida.
Under tidigt 1900-talet började den nationella historieskrivningen ifrågasättas av dem som ville kartlägga det förflutna oberoende av om resultatet gav skäl till känsla av nationell stolthet eller inte. Men den fosterländska historieundervisningen förlorade inte sin ställning förrän efter andra världskriget, och då som en följd av de negativa erfarenheterna av hur de styrande i Nazityskland utnyttjat historien för ideologisk indoktrinering.
Men användningen av vikingatiden, och i viss mån stormaktstiden, för politiska ändamål finns ännu kvar. Användarna finns bland invandringskritiska, främlingsfientliga och högerextrema organisationer. På patriot.nu, hemsida för en organisation med namnet Svenska motståndsrörelsen, kan man läsa följande:
"När en viking formade det mest briljanta av idéer och tankar, så befann han sig just vid sina förfäders gravar. Idag gör vi patrioter gemensam sak med våra förfäder. Vår folks historia är grundstenen till vilken kampen vilar på. Den som inte kan relatera till detta, kan heller inte känna delaktighet i de stridande leden. Den som känner likgiltighet inför sina förfäders dåd och bedrifter är heller inte förmögen att offra sig i strid."
Motståndsrörelsen säger sig bekämpa "integration, kulturell upplösning och den hotande utplåningen av vårt folk genom sammansmältning med främmande raser och folkgrupper".
På Nationaldemokraternas och Sverigedemokraternas hemsidor är historieromantiseringen mindre framträdande. Men i Nationaldemokraternas webbutik kan man bland annat beställa affischer med motiv som Germansk hövdingabegravning, Jomsvikingar på färd mot Jomsborg, Karl XII, Gustav II Adolf och litteratur med anknytning till vikinga- och forntid.
På Sverigedemokraternas hemsida finns under beteckningen "vikingamusik" ett femtontal skivor av bland annat Ultima Thule. Flera av skivorna har omslag med motiv knutna till vikingatid och stormaktstid och låttitlar som "Stolt och stark", "Fäderneslandet", "Till kriget", "Blå Brigader", "Mitt land", "Ragnarök" och "I fäders spår".
Mats Amnell
mats.amnell@sydsvenskan.se