Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Resor

Pantanal - en våt naturdröm

Pantanal söder om Amazonasdjungeln i Brasilien är en av världens mest värdefulla våtmarker med ett enormt rikt djur- och växtliv. Området med träsk och sjöar är stort som halva Sverige och ännu förhållandevis orört men hotas av hårdhänt exploatering genom bland annat gruvdrift och intensivjordbruk.

PANTANAL. Här tillbringade också den svenske natur- och dokumentärfilmaren Arne Sucksdorff 25 år av sitt liv.


Klockan fem på eftermiddagen kommer vi ut på den lilla väg som löper rakt in i den mytomspunna brasilianska vildmarken. Framför oss breder det vidsträckta låglandet Pantanal ut sig, ett av världens mest artrika naturområden. Här lever den utrotningshotade jaguaren, den väldiga jabirustorken och framför allt kajmanen, den sydamerikanska krokodilen.


Vi är på väg till floden där Maria Sucksdorff och hennes söner spred askan av den svenske naturfilmaren Arne Sucksdorff. Morgonen är en bra tid att ge sig ut på utflykt. Mitt på dagen kan temperaturen stiga upp mot 45 grader. Foto: Anders Kristensson


Det var denna plats som den svenske naturfilmaren Arne Sucksdorff gjorde till sitt hem på jorden. Han var den förste som dokumenterade, filmade och skrev om Pantanal. Innan han kom hit var området totalt okänt för omvärlden. De enda som kände till det våta gränsområdet var brasilianska pälsjägare, bolivianska smugglare och Xavanteindianerna.

Idag är det en dröm för många resenärer att ta sig hit.


Vi glider fram längs den enda vägen som går in i Pantanal. Den är döpt till Transpantaneira och är en sjuttiotalsdröm som aldrig gick i uppfyllelse. Den brasilianska militärregeringen ville bygga en väg genom översvämningsområdet, från Cuiabá i norr till Campo Grande i söder, en sträcka på över sjuttio mil. Efter 126 träbroar och femton mil gav manskapet upp.


Nu tjänar vägen som en turistattraktion rakt in i den orörda naturen.

- Titta, titta! En capybara. Nä vänta, en hel familj, säger Claúdio Sucksdorff och saktar in.

Den svenske filmarens 27-årige son stänger av motorn och rullar in till vägrenen.

- Det är världens största gnagare, säger han och närmar sig långsamt.


Att färdas med bil på Transpantaneira är att ge sig in i en vild djurpark där djuren bara störs då och då av någon bil som vågar sig ut på grusvägen. Sakta sätter vi oss på knä och iakttar capybarafamiljen. Vi är bara några meter från den när hanen får syn på oss. Sakta glider familjen ned i vattnet.

När man pratar om den brasilianska vildmarken tänker de flesta på Amazonas. Världens största regnskog lockar med tät grönska, vrålapor och sina många bifloder. Men vill man se djur är inte Amazonas det bästa stället. I Pantanal är faunan betydligt större och djuren lättare att upptäcka eftersom vegetationen är öppnare.


När Arne Sucksdorff kom hit i slutet av sextiotalet fascinerades han av den orörda vildmarken och började genast göra research för en ny film. Han var egentligen på väg till Amazonas men någon hade berättat för honom om området, stort som halva Frankrike, söder om Amazonas, som hade en betydligt större variation av djur. Den svenske filmaren stannade här i 25 år.


Maria Sucksdorff hittar den supergiftiga




Han gifte sig med den brasilianska biologen Maria och fick två söner. I tv-serien "På jordens baksida" beskrev paret sitt lägerliv i Pantanal. De fyra avsnitten sändes på SVT 1972.

- Det var en underbar tid. Vi bodde ute i vildmarken månader i sträck. Enda gången jag avbröt var när jag åkte in till stan för att föda vårt första barn. Sedan var jag snabbt tillbaka igen. Det var den lyckligaste tiden i mitt liv, berättar Maria Sucksdorff, Arnes brasilianska änka.


Hon sitter i baksätet på sin sons silvriga Volkswagen Golf och tittar ut över våtmarken. Regnperioden är över sedan en månad tillbaka men fortfarande har inte vattnet hunnit rinna undan. På sina håll höjer sig några områden och bildar små torra öar i våtmarken. Det är där boskapen och det vilda djurlivet samlas under regnperioden. Annars är marken täckt av ett jämnt skikt vatten.


Varje år under den brasilianska sommaren får det tropiska regnet den enorma Rio Paraguai med alla dess bifloder att svämma över och dränka hela låglandet söder om Amazonas. Men flodvattnet bildar inte en stillastående vattensamling som skulle ha kunnat göra området till en febersjuk sumpmark. I stället är vattnet ständigt i rörelse och gör Pantanal till en ovanligt hälsosam vildmark. Varken malaria eller gula febern har fått fäste här.


Det enda man ska se upp för är kajmanen. Och anakondan. De brukar ligga och lura i det grunda vattnet och är svåra att upptäcka.

- Arne lärde sig snabbt att ta hand om dem. Han blev aldrig biten. Om en anakonda började krama honom tryckte han lätt på ormens ögon. Då släppte den genast greppet, berättar Maria Sucksdorff.

Det börjar bli kväll och vi kör av till en av de boskapsfarmer, fazendor, som byggts om till hotell och ligger med jämna mellanrum längs Transpantaneira. Vi kommer in på en liten gropig väg som leder in till Pantanal Mato Grosso Hotel, en låg byggnad i bungalowstil med en stor swimmingpool som vräker ut sig på gården. Det känns lite märkligt. Vi hade hellre velat bo mitt inne i vildmarken.


Kajmanen, den sydamerikanska krokodilen, håller sig oftast på sin kant, men när den väl slår till är den livsfarlig. Genom sin fasansfulla vältringsteknik gör den snabbt slut på sitt byte. Foto: Anders Kristensson


Dagen efter går vi upp tidigt och hyr i stället en motordriven kanot som tar oss in i vildmarken längs den vackra floden Pixaim. Det tar inte många minuter förrän Maria Sucksdorff får syn på sitt älsklingsdjur, ariranha, jätteuttern. En hel familj simmar uppströms.

- De är så söta. Arne adopterade en efter att pälsjägare skjutit mamman. Vi döpte honom till Ari, berättar hon och försöker få ögonkontakt med familjen.


Men jätteuttrarna håller sig på sin kant.

- Det är bra. Ett tag var de utrotningshotade. Deras lystra sammetsskinn var högsta mode i London och Paris på sjuttiotalet.

Efter några dagars utflykter med Transpanteneira som bas kan vi inte hålla oss längre. Trots att det är dyrt hyr vi en pilot och hans Cessnaplan. Vi vill se floden där Maria Sucksdorff och sönerna spred Arnes aska efter hans bortgång. En tidig morgon styr vi rakt upp i den brasilianska himlen. I början kan vi se de klara gränserna mellan savann, skog och ängar men sedan smälter allt samman.


- Där är det. Den rosa byggnaden är boningshuset, säger hon efter en halvtimmes flygning på låg höjd.

Vi svävar ovanför Fazenda Carandá. Den fasta utgångspunkten under Arne och Maria Sucksdorffs mångåriga expeditioner till Pantanals inre. När planet girar och flyger in på den avlånga gräsplätten som utgör farmens landningsbana står godsägaren Dona Íara och hennes son och möter i gummistövlar. Numera hyr de ut rummen till turister.

- I morgon ska jag ta er ut till floden. Vi får åka dit i vagnen. Hästarna är de enda som kan ta sig fram i våtmarken, säger sonen Dutinho och tar oss in i boningshuset.

I vardagsrummet står urnan. Silvrig text på grön botten. "Arne Sucksdorff 1917-2001".

FAKTA

Resa dit
En tur och retur Kastrup-São Paulo kostar ungefär 7000 kronor. För att sedan ta sig upp till Pantanal måste man lösa en inrikesbiljett till Cuiabá via huvudstaden Brasília. Det kan kosta 4 000 kronor tur och retur. Det bästa sättet är att köpa det brasilianska flygbolaget Varigs inrikesflygpass. För 4 000 kronor får man då fem stopp i jättelandet och kan även passa på att besöka Rio de Janeiro, vattenfallen i Foz de Iguaçu och stränderna i Bahia. www.inca.se

Bo
Längs med Transpantaneira finns det ett tiotal "fazendor" att välja mellan. Pantanal Mato Grosso Hotel är ett av de bättre, ett dubbelrum kostar mellan 400 och 600 kronor beroende på säsong. www.hotelmatogrosso.com.br. Ute i vildmarken finns flera olika fazendor att bo på. Fazenda Carandá har fem rum som de hyr ut. För ett dubbelrum med helpension tar familjen 500 kronor per person och då är utflykterna inräknade. www.pantanal-pocone.net

När?
Regnperioden sträcker sig från november till mars. Det går att besöka Pantanal då men man får räkna med ökade kostnader för transporter. Under torrperioden mellan april och oktober är det lättare att ta sig runt. Högsäsong är juli då amerikanska ekoturister invaderar området. Bäst och billigast är att åka tidig vår eller sen höst.

Äta
På de flesta fazendor är frukost, lunch och middag inräknat. Annars kostar det mindre än hundra kronor för två personer att äta en ordentlig middag i Brasilien. Det nuvarande valutaläget gör Brasilien till ett väldigt billigt land att resa i.

Språk
Se till att hotellet har tillgång till engelskspråkiga guider.

Fiske
För den som gillar sötvattenfiske erbjuder Pantanal ett av världens bästa sötvattenfiske. I slutet av Transpantaneira ligger klassiska Porto Jofre som lockar till sig fritidsfiskare från hela världen.
Förste svensk som vann Oscar

Arne Sucksdorff fick Sveriges första Oscar 1949 för "Människor i stad", en dokumentär om storstadsbefolkningen i Stockholm. Hans nästa succé blev långfilmen "Det stora äventyret" som med rävar, uttrar och ett lodjur i huvudrollen lyckades bli belönad i Cannes 1955. Efter den åker han till Indien och spelar in Sveriges första film i Technicolor, "En djungelsaga", 1957.

Hans nästa film "Pojken i trädet", 1961, med Tomas Bolme i huvudrollen, blir däremot en flopp och Sucksdorff känner sig missförstådd. Han reser till Brasilien för att på uppdrag av Unesco leda en filmkurs i Rio de Janeiro. Arne förälskar sig i landet och bestämmer sig för att spela in en film i Brasilien. Det blir hans sista långfilm, klassikern "Mitt hem är Copacabana", 1965.

I filmväg får Sucksdorff inte mycket mer gjort. I Pantanal spelar han in tv-serien "På jordens baksida", 1972, och söker länge filmstöd för sitt legendariska manus "Feber" men ingen tror längre på honom. I stället skriver han boken "Mitt hem på jorden" som handlar om hans första tio år i Pantanal.
Efter sin andra hjärnblödning i hemmet i Cuiabá, 1991, återvänder han till Stockholm för att få vård. Tio år senare, den fjärde maj 2001, somnar Arne Sucksdorff in för gott på Danderyds sjukhus i Stockholm, 84 år gammal.

Henrik Jönsson
Gå till toppen