Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Hollywood älskar Elmore Leonard

Nutida amerikansk kriminallitteraturs nestor, författaren Elmore Leonard, 80 år, har cirka 40 böcker bakom sig. Många av dem - kanske fler än någon annan författares alster - har bildat underlag för Hollywoodfilmer.

De hittills bästa filmversionerna är Barry Sonnenfelds "Get Shorty", 1995, och Quentin Tarantinos "Jackie Brown"(efter romanen "Rum Punch"), 1997, bägge kritiker- och publiksuccéer.

I den förra har John Travolta huvudrollen som Leonards hjälte Chili Palmer, en supercool lånehaj med maffiaförbindelser och förödande charm som anländer till Hollywood för att driva in en skuld, slår sig på produktion och hamnar i en dråpligt satiriserad värld av korrupta skräckfilmsnasare, knarkare och psykopater.


Elomore Leonard. Foto: AP
Efter den hyllade premiären ombads Leonard omedelbart av Metro Goldwyn Meyer att skriva en uppföljare. Resultatet blev boken "Be Cool", publicerad 1999, där Palmers bemödanden att producera en spelfilm med motiv från musikbranschen i Los Angeles på samma sätt för honom i kontakt med desperata karriärdrömmar, kriminella fixare och mordiska skurkar. Denna nya Leonardfilmatisering, som - förvånande nog med honom själv som verkställande producent och i skarp kontrast till "Get Shorty" - gör en miserabel soppa av den suveränt skrivna förlagan, går just nu på den svenska biorepertoaren.


Tre år efter att han fått det ursprungliga manuset hade Travolta, ständigt eftersökt och upptagen i den nya haussade karriärfas som inleddes med Tarantinos "Pulp Fiction", fortfarande inte läst det. Då Leonard, som tyckte att de sju, åtta filmer Travolta hunnit avverka i mellantiden bara var smörja, hörde av sig för att få veta varför det dröjde började stjärnan till författarens vämjelse i stället prata om sitt nyförvärv, en Boeing 707. Han är inte bara mångmiljonär utan också utbildad pilot.


Chili Palmer finns i verkligheten, en före detta maffiamedlem. Enligt upplysningar på nätet gjorde Leonard hans bekantskap genom en gammal collegevän som blivit privatdetektiv i Florida. Palmer och Leonard for tillsammans till Puerto Rico för att leta material till romanen "Cuba Libre" (1998).

På frågan om han ber verkliga personer om lov att få använda deras riktiga namn i sin kriminalfiktion har Leonard svarat nej, han bara gör det. Och om de sätter sig på tvären? "Well, jag har blivit stämd två gånger. Chili Palmer stämde mig, han av alla människor. Han var visserligen nöjd med sin romankaraktär. Men han är mycket sjuk, han behöver pengarna. Fyra gånger har jag gett honom 10 000 dollar. Men han vill ha mer."


Leonard föddes i New Orleans och tillbringade sina tidiga år i Dallas, Oklahoma City och Memphis, innan familjen flyttade till Detroit då han var nio. Han började skriva redan i tioårsåldern, inspirerad av Erich Maria Remarques "På västfronten intet nytt", som gick som följetong i tidningen Detroit Times. Hans fantasi fångades även av epokens beryktade brottslingar, i stil med Bonnie (Parker) & Clyde (Barrow) och "Pretty Boy" Floyd. Efter tre års krigstjänstgöring i flottan och därpå universitetsexamen i engelsk litteratur och filosofi blev han copywriter åt Chevrolet, men fann det jobbet så otillfredsställande att han steg upp vid femtiden på morgonen för att hinna ägna sig åt ett gryende författarskap.


Länge var hans skrivande helt inriktat på västernberättelser. Det var också hans behärskning av den genren som först attraherade Hollywood. År 1957 tillkom två klassiska westerns regisserade av mästerliga specialister och baserade just på historier av Leonard: Delmer Daves "3.10 till Yuma" ("3:10 to Yuma") och Budd Boettichers "De laglösas gisslan" ("The Tall T").


Jennifer Lopez som Karen Sisco i

I den förra åtar sig en hederlig farmare (Van Heflin) att föra en infångad, fruktad bandit (Glenn Ford), vars gäng lurar på en fritagning, tillbaka till fängelset för en belöning som kan återställa vattentillförseln till hans törstande marker. Det svartvita fotot och skildringens formella perfektion alternerar mellan dramatiska ryttarexteriörer från en uttorkad natur och ett förtätat psykologiskt kammardrama, med bägge männen inlåsta i ett hotellrum i väntan på tåget.


I den andra filmen, utformad som ett raffinerat psykologiskt och taktiskt pokerspel, ställs Randolph Scotts lakoniske hjälte mot en charmfull men hänsynslös diligensrånare porträtterad av Richard Boone. Hans och Glenn Fords rollkaraktärer kunde vara prototyper för Leonards moderna förbrytargalleri i kriminalromanerna, vars medlemmar många gånger är mer komplexa och intressanta personligheter än de på "rätt" sida om lagen, som själva ofta har mycket rymliga samveten.


Andra framstående västernfilmer efter Leonards romaner är Martin Ritts "Hombre", 1967, och Edwin Sherrins "Valdez" ("Valdez Is Coming"), 1970, två dramer om rasintolerans i sydvästra USA:s gränsbygder, med Paul Newman respektive Burt Lancaster i titelrollerna. Ett manus av honom låg till grund för John Sturges mediokra "Joe Kidd", 1972, där Clint Eastwoods revolverman tar lag och ordning i egna händer i ett präriekrig mellan en tyrannisk ranchägare och fattiga mexikaner.

Strax före den premiären ringde Eastwood upp Leonard och undrade om han hade någon idé till en film i stil med stjärnans braksuccé "Dirty Harry" - om en hjälte med ett stort skjutjärn fast nu inte nödvändigtvis även en polisbricka.


Leonard skickade honom ett långt utkast till en story om en kronärtskocksodlare som vägrar att dela med sig av sina intäkter till ett farligt brottssyndikat.


Det blev en film, "Mr Majestyk", 1974, men med Charles Bronson i stället för Eastwood och vattenmeloner i stället för kronärtskockor. En annan av amerikansk kriminalfiktions aktuella storheter, George Pelecanos, har med den bland sina favoriter i en specialsektion om Leonardfilmatiseringar i ansedda brittiska filmtidskriften Sight and Sounds aprilnummer.


Dramatikern Tennessee Williams verk har gett underlag till femton filmer. På sju av dessa deltog han själv i manusarbetet. Han avskydde slutresultatet i samtliga fall utom ett, "Hennes italienske älskare" ("The Roman Spring of Mrs. Stone", 1961) med Vivien Leigh, som byggde på hans första roman. Något liknande gäller Leonard. Via romaner, manus och storyutkast har han varit inblandad i inemot tjugotalet filmer. För de allra flesta har han ingenting till övers.


1969 gjorde Warner Brothers "The Big Bounce" efter hans roman med samma namn. I en intervju har han erinrat sig att då han såg filmen på bio, så vände sig en kvinna framför honom efter en kvart till sitt manliga sällskap och sa att det var det sämsta hon någonsin sett. Paret reste sig och tågade ut från biografen - följda av Leonard. Senare har han tillagt att "The Big Bounce" med Ryan O'Neal är "den näst sämsta film som någonsin gjorts." Den allra sämsta, anser han, är en remake med Owen Wilson och Morgan Freeman.


Hans egen favorit är "Jackie Brown", med sin briljanta rollbesättning - Pam Grier, Robert Forster, Samuel L Jackson, Robert De Niro, Bridget Fonda, Michael Keaton. Bättre än någon annan regissör, inklusive Sonnenfeld, förstod Tarantino, som själv skrev manuset, att en trogen och lyckad överföring av Leonards material till film förutsätter samma fokusering som i romanerna: på karaktärsskildring och dialog - dialog som verbala arior.


En nyckel till Elmore Leonards författarskap då det är som bäst hittar man i ett par repliker av Chili Palmer i "Be Cool", originalet, när han förklarar vad det är som gör en bra film. "Man måste känna sina rollkaraktärer väl, jag menar intimt, vad de äter till frukost, vilken sorts skor de har på sig ... När du väl en gång vet vem de är låter de dig veta vad som är storyn. Jag tänker inte på en intrig och placerar sen personer i den. Jag startar med olika personer och ser vart de leder mig."

FAKTA

Elmore Leonard
Född 11 oktober 1925 i New Orleans. Bor numera i en förort till Detroit i Oakland County, Michigan.

Romaner, urval
Hombre, 1967
The Big Bounce, 1969
Valdez Is Coming, 1970
Mr Majestyk, 1974
The Switch, 1978
City Primeval, 1980
La Brava, 1983
Stick, 1984
Glitz, 1985
Bandits, 1986
Freaky Deaky, 1988
Killshot, 1989
Get Shorty, 1990
Rum Punch, 1992
Out of Sight, 1996
Cuba Libre, 1998
Be Cool, 1999
Tishomingo Blues, 2002.
(Källa: "The Mammoth Encyclopedia of Modern Crime Fiction", Robinson, London, 2002)

Filmer, urval
(från romaner, berättelser,
manus):
The Tall T (De laglösas gisslan), 1957 (story); regi Budd Boetticher
3:10 till Yuma, 1957 (story); Delmer Daves
Hombre, 1967 (roman); Martin Ritt
Valdez Is Coming (Valdez), 1971 (roman); Edwin Sherin
Joe Kidd, 1972 (manus); John Sturges
Mr Majestyk 1974 (story, senare roman); Richard Fleischer
Stick 1984 (roman, manus);
Burt Reynolds
52 Pick-up (Dödlig fälla), 1986 (roman); John Frankenheimer
The Rosary Murders, 1987
(manus); Fred Walton
Get Shorty, 1995 (roman); Barry Sonnenfeld
Jackie Brown, 1997 (romanen "Rum Punch"); Quentin Tarantino
Out of Sight, 1998 (roman);
Steven Soderbergh
Be Cool, 2004 (roman); Gary Gray
Gå till toppen