Nyheter

Sara Lund driver med normerna

Den största förändringen sedan Claes Schmidt/Sara Lund kom ut är att slippa hemlighetsmakeriet. Han kan se ut som han vill på hemmaplan i Malmö, istället för att åka till Stockholm som förr. Nu när skamkänslorna är borta funderar han mer och mer på varför vi beter oss som vi gör.

”Mitt namn är Sara Lund. Åtminstone ibland. Annars heter jag Claes Schmidt.”
Transvestiten Sara Lund har just äntrat scenen på Malmö Comedy Club.
– Tycker ni det är konstigt att jag vill klä mig i kvinnokläder? Tror ni att jag egentligen vill vara kvinna?”
I kort kjol, höga stövlar och röda naglar stå-uppar hon inför fullsatt lokal.
– Jag tycker inte att jag är så konstig. Det finns annat som jag tycker är mycket konstigare. Såna, ni vet, som klär sig i gummi från topp till tå och mask för ansiktet. Ni vet vilka jag menar, va? Dykare. Tror ni förresten att de egentligen vill vara fiskar?”
Publiken gapskrattar. Tittar menande på varandra. Hinner knappt hämta andan förrän Sara Lund drar ett nytt skämt.
Skämt som bottnar i mycket stort allvar.
I september 2003 berättade Claes Schmidt i Sydsvenskan om att han i hela sitt vuxna liv levt dubbelliv. Om hur han smugit och gömt sig när han velat klä om till kvinna. Om skam och skuldkänslor.
Och om en panisk rädsla för bli avslöjad, föraktad och utskrattad.
Det är lustigt, säger han när vi nu träffas för att prata om hur livet har blivit, hur perspektiv kan förändras.
– Förr var jag livrädd för att människor skulle skratta åt mig. Nu vill jag att de ska skratta. Folk till och med betalar för det, säger han och syftar på sin nya karriär som stå-upp komiker.
Sommaren för två år sedan bestämde sig Claes Schmidt för att sluta gömma sig och istället stå för vem han är. Han hade då varit Sara Lund i transvestitkretsar i mer än fyra år, men få visste vem som dolde sig bakom sminket.
Hemma i Malmö var sanningen en strikt bevarad hemlighet. Här visade han sig aldrig som Sara Lund. Bara den allra närmsta kretsen visste.
Han säger att den största förändringen sedan han kom ut är att slippa hemlighetsmakeriet. Att alla skuld- och skamkänslor är helt försvunna.
– Det är som efter en bastu – jag känner mig ren och stark.
Idag rör sig Claes Schmidt öppet som Sara Lund när han känner för det. Nästan all tid vid sidan om jobbet som marknadschef på nöjespalatset Slagthuset i Malmö går åt.
– Jag gör allt det som jag borde ha gjort för länge sedan, säger Claes Schmidt.
Konkret innebär det ordförandeskap i RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, i Malmö. Han sitter i förbundets riksstyrelse. Han arrangerar konferenser på teman om samhällsnormer och transvestism. Han håller föreläsningar: på skolor och företag, hos pensionärsföreningar, hos Rotary. Han arbetar för att påverka diskrimineringslagstiftningen.
Claes Schmidt har också varit drivande i att öppna en klubb som en gång i månaden riktar sig särskilt till transvestiter, men också är öppen för allmänheten.
När han föreläser är det nästan alltid som Sara Lund. Innehållet har förändrats ganska mycket. Tidigare fokuserade Claes Schmidt på att informera om transvestism. Idag talar han om samhällsnormer och värderingar och om varför människan tänker och gör på vissa sätt. Det uppseendeväckande, menar han, är inte att han ibland klär sig i kvinnokläder utan att han så uppenbart bryter mot normen: ”Så gör inte en man”.
– Vi är så matade med hur vi ska vara. Jag tycker att alla måste sig ställa frågor om vem som skapar våra normer och i vems intresse de bibehålls, säger han.
Hans sätt att leva har tvingat honom att fundera mycket över könsroller och om hur män blir män. Varför lär sig till exempel män att dunka varandra i ryggen och visa tummen upp när de vill visa att de stöttar i något svårt? När en enda person gör något kan det vara personligt, men när 20–30 personer gör samma saker är det ett beteende, resonerar Claes Schmidt.
– Jag undrar verkligen var det kommer ifrån.
Oändliga är de manliga klappar på axeln som han själv fått sedan han kom ut. Av män som vill säga ”jag tycker du är ok”, men som inte vågar prata om det.
– Jag gillar inte höhö-stilen. Den är så brutal.
Han har inte mötts av några negativa reaktioner sedan han gick ut och berättade om att han är transvestit. Däremot förvåning och nyfikenhet. Det märkligaste han varit med om var nog när en nazistkille bjöd in Sara Lund till en nazistisk heavy metalfest.
Öppenheten har inte heller påverkat verksamheten på Slagthuset, säger hustrun och kompanjonen Anita Schmidt. I Sydsvenskans reportage 2003 reflekterade hon över vilka konsekvenserna kunde bli av att nöjespalatsets marknadschef var öppen som transvestit.
– Det som möjligen är lite märkligt är att jag inte fått några reaktioner alls. Det är precis som om människor inte vågar prata med mig om det, säger Anita Schmidt.
Liksom då förhåller hon sig mest praktisk till Sara Lund. De har ingen särskild relation till varandra och träffas oftast när Sara är på väg till eller just kommit hem från ett möte. Att detta tar en stor del av Claes Schmidts fritid stör inte mer än vilken hobby som helst som tar mycket tid.
– För mig är det ingen skillnad och inget problem, säger hon.
Claes Schmidt säger att han numera är Sara på ett annat sätt än tidigare.
Han är efterfrågad som Sara på alla föreläsningar, på möten och som ståuppare. Det betyder att han klär om mycket oftare än förut. Det betyder också att han inte hinner göra det lika ofta för att han vill och behöver utifrån ett personligt behov, utan för att det numera är hans arbetsuppgifter.
Med öppenheten har också en del av spänningen försvunnit.
– Jag kan sakna att klä om bara för att vara Sara en stund, för känslan att vara Sara. Nu kan jag göra det fyra dagar samma vecka för att det är mitt uppdrag.
Karriären som ståuppare var inte ett dugg planerad. Förra året bjöds Claes Schmidt in till tv-programmet Lena 21:30 (numera nedlagt) med komikern Lena Frisk som programledare och komikern Anna-Lena Brundin som soffkompis.
– Tanken svindlade. Här skulle jag prata om det viktigaste och allvarligaste i mitt liv med två komiker i en tv-soffa. Och jag tänkte: ska jag nu medverka till att skratta bort detta.
Så blev det inte. Istället blev det ett varmt skämtsamt program om hur det är att gränsa normer, om vad som är manligt och kvinnligt och vad som anses tillåtet att göra. Det blev så roligt att när Anna-Lena Brundin förra året drog igång en stand-up klubb med kvinnliga komiker ville hon ha med Sara Lund. Självklart, svarade Claes Schmidt på sitt spontant kaxiga vis. Och så drog han vad han tänkte säga för Lena Frisk. Det var en hel del, det mesta hämtat ur de föreläsningar han brukar hålla.
– Hon drog inte på mungiporna en enda gång.
Fast hon lämnade honom inte i sticket. Tillsammans jobbade de sig igenom grundmaterialet och vaskade fram guldkornen som resulterat i ungefär femton minuters tempofyllda gags om livet som transvestit. Han avslutar med uppmaningen att vi människor måste våga vara oss själva. Ifall alla är kopior av varandra, då behövs ju bara två stycken, resonerar han.
För en dryg månad sedan utsågs Claes Schmidt till Årets Malmöambassadör av Malmö stad. För honom blev det ett kvitto på att det varit rätt beslut att öppet våga visa vem han är.
– Ilmar Reepalu och de andra som utsåg mig struntar fullständigt i att jag är transvestit. Det är helt klart min revansch över samhället.
Gå till toppen