Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Barsebäck – ett steg på vägen

I kväll går en kraftfull epok i graven. Barsebäcksverket har producerat sina sista kilowatttimmar. För motståndarna Roland Rittman och Tord Björk är det en delseger på vägen mot ett lågenergisamhälle. De har kämpat mot kärnkraftverket sedan starten i början på 70-talet.

BARSEBÄCK. De har drivit ett otal kampanjer mot kärnkraftverket. Därför ser de kvällens stängning som en personlig seger, men också som en seger för de tiotusentals demonstranter som deltagit i protestmarscherna mot Barsebäck.
– Detta är en avgörande seger, säger Tord Björk.
– När vi vunnit här har vi vunnit allt, säger Roland Rittman.
Tord Björk var på 70-talet kärnkraftsmotståndaren som var med och grundade Folkkampanjen mot atomkraft. Samtidigt var Roland Rittman biologiläraren som gjorde Skurups folkhögskola till ett nationellt centrum i motståndet mot kärnkraften. Båda har protesterat mot kärnkraften i 34 år. Båda ser skälet för stängningen som särskilt intressant.
– Aldrig tidigare har ett atomkraftverk stängts enbart på grund av dess placering, säger Tord Björk.
– Att Barsebäck stängs för att det är felplacerat är en spik i kistan för kärnkraftsindustrin. I logikens namn bör alla kärnkraftverk stängas som finns där folk bor, säger Roland Rittman.
Vi har stämt träff vid Barsebäcksverket, just vid det lilla röse som på 80-talet byggdes av deltagarna i flera protesttåg.
– Detta är en symbolisk plats för vårt motstånd, säger Roland Rittman medan vinden tar tag i hans grånade hår och skägg.
Trots att åren gått har Roland Rittman och Tord Björk kvar sitt ungdomliga engagemang mot kärnkraften. Redan i april 1971 höll Rittman en flammande apell mot planerna på ett kärnkraftverk i hjärtat av den storstadsmetropol som skulle skapas runt Öresund. Apellen kom under en statsministerafton i Lund med Olof Palme som gäst. Roland Rittman var 24-årig fältbiolog och reagerade mot den ”makabra utveckling” som var på gång, bland annat med ett kärnkraftverk i Barsebäck. Palme lät sig dock inte rubbas i sin tro på kärnkraften och på Örestad som ”ett kraftcentrum i Skandinaviens hjärta”:
– Din kritik kommer från oväntat håll. Vi kan inte överlåta utvecklingen till marknadskrafterna, svarade Palme.
Samtidigt förberedde sig Tord Björk för FN:s miljökonferens i Stockholm. Han var svensk delegat vid det möte som på ett nytt sätt dryftade kärnkraftens risker. Det väckte Tord Björks och Miljöförbundets engagemang. Den allra första Barsebäcks-protesten ordnades hösten 1974. Roland Rittman var en av flera miljöaktivister som fått veta att Sydkraft byggt ett bränslelager i Barsebäck med uran som fraktats ner från Asea i Västerås. Med tre dagars varsel ordnade sextio personer ett fackeltåg utanför kraftverket den 4 oktober 1974. Rittman glömde dock att informera massmedia. Fackeltåget fick inget utrymme i press, radio eller teve. Men det misstaget reparerades med råge under kommande Barsebäcksmarscher. Den 7 augusti 1976 gick en första protestmarsch till Barsebäck. 7 000 personer marscherade mitt under en valrörelse där Thorbjörn Fälldin och centern lovat att stoppa laddningen av Barsebäck 2.
Barsebäcksmarschen var ett samarbete mellan flera grupper – däribland fältbiologerna, vpk, centerrörelsen, Miljöförbundet och danska OOA. Den upprepades årligen fram till 1982 och hade som mest 30 000 deltagare.
– Det tog kraft och tid. Vi var många som var med och organiserade. Det satte igång en process där folk insåg att atomkraft är fel. Först därefter insåg politikerna sina misstag, säger Roland Rittman.
Protestaktionen återuppstod för ett år i augusti 1986 i kölvattnet på Tjernobylolyckan. Engagemanget mot kärnkraften fortsatte dock hos eldsjälarna. I augusti 1999 tog Roland Rittman och Tord Björk initiativ till ännu en massprotest. Tillsammans med danska och tyska grupper grundades Barsebäcks-offensiv. I november 1999 hörsammades slagorden om att ”Barsebäck ska väck” med stängningen av reaktor 1. Under tre år upprepades Barsebäcksmarscherna – dock i blygsammare skala än under 70-talets glansdagar. Under senare år har protesterna legat nere. När Roland Rittman och Tord Björk nu åter träffas ses de för första gången på länge. Idag ägnar de mer tid åt vilda kryddväxter respektive läraryrket än åt kärnkraft. Men båda anser att Barsebäcks stängning bara är första steget mot ett nytt samhälle:
Roland Rittman:
– Nu har vi stoppat Barsebäck. Nästa steg är att avveckla Öresundsbron och stoppa Citytunneln. De leder utvecklingen fel. Det som möjligen behövs är en järnvägstunnel från Malmö till Köpenhamn.
Tord Björk:
– Att stänga Barsebäck är inget slutmål. Det övergripande för mig och miljörörelsen är att stoppa energislöseriet och lösa klimatproblemen. Vi måste få ett lågenergisamhälle med annorlunda konsumtion.
Gå till toppen