Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Nöje

Meningsfull tv med Greta och Albert

Så kan man då konstatera, igen, att de välgjorda dokumentärerna och personporträtten är tv:s styrka. Den här gången heter upphovsmannen Johan Lundborg och är uppvuxen i skånska Björnstorp. Den bakgrunden ledde honom till Greta, 90 år, och Albert, 79. Deras gemensamma nämnare var varu-bilen som kom till byn en gång i veckan och det var om den -bilen som Johan Lundborg tänkte göra en film.

Men mötet med Greta och Albert fick honom att tänka om och det gjorde han rätt i. För hans film ”Det är svårt att flytta vuxna katter” som SVT sände i söndags, blev i stället en mycket stark och givande film om två människor i vår närhet, två personer med olika bakgrund och förutsättningar men på äldre dagar ställda inför samma val, att lämna sitt hem eller stanna.
Filmen berör åskådaren, Johan Lundborg lyckas med sin dokumentär få fram humor, sorg och glädje och han får Greta och Albert att bjuda på sig själva. Och för en skåning blir ju filmens skånska ton pricken över i.
Ny chans ges i morgon, torsdag, för den som missade filmen i söndags.
Mer skånskt i tv bjöds i måndags då Landskronatösen Siw Malmkvist berättade om sig själv och sin långa karriär i Nisse Bertilsons välfyllda program ”50 år med Siwan” i SVT. Siw Malmkvist kommenterade själv det rikliga bildmaterialet från kollovistelser, tv-program, melodifestivaler, folkparker och andra uppträdanden och det blev en underhållande stunds kulturhistoria, hela 90 minuter, där tv-mediet och tv-arkivet verkligen utnyttjades.
En del reprissändningar blir man ju nyfiken på. Som släktkrönikan ”Rötter” från 1977 med start i SVT (alldeles för sent) i måndags kväll. Man undrar om man ska tycka att den är lika bra i dag som man tyckte då.
Det gör man inte. Det är klart att den här serien är präglad av det sjuttiotal den gjordes i och av den tidens kultursyn. Tagningarna är långa. Alla, slavhandlare såväl som de afrikanska stammedlemmarna, talar modern amerikanska. Rollfigurerna är antingen genomgoda eller onda. Hade ”Rötter” gjorts i dag hade den sett helt annorlunda ut, både tekniskt och dramaturgiskt.
Men det är, trots invändningarna, ändå roligt, och intressant, att återigen få följa Kunta Kinte och hans olycksbröder.
TV4 satsar på att konkurrera ut sin egen underhållning till hösten när ”Bingolotto” ställs mot ”Postkodslotteriet”. Det är -inte rimligt att tro att TV4 ska kunna klara av att samtidigt ro iland två jättelotterier med samma grundidé, nämligen chansen att vinna jättesummor utan att göra något. Ett kommer kanske att överleva, det andra kommer att självdö, något som ju ”Bingo-lotto” redan sysslat med ett tag.
Än har vi inte sett hur ”Postkodslotteriet” utformas men det finns skäl att vara skeptisk. De höga vinstsummorna gör att dessa program tappar underhållningsvärde. Det blir liksom blodigt allvar, det är det som har varit mest obehagligt med ”Bingolotto”. Att sitta och lyssna till människor som uttrycker sin besvikelse över att de bara vann 50000 i stället för en ny Volvo och en årsförbrukning i bensin är inte underhållande, snarare motbjudande.
Gå till toppen