Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Slaget om nationaldagen

Idag är vi lediga. Nationaldagen den 6 juni är för första gången en helgdag. Ett monarkistiskt jippo, tycker LO. Vårt första maj! jublar Sverigedemokraterna. Sydsvenskan berättar om kampen för att fylla den nya helgdagen med innehåll.

Sverige behöver ett nationalmonument. Ett konstverk utanför riksdagshuset som enar landet. En sund nationell nytändning!
Så tänkte år 1997 ledamöter från sex olika riksdagspartier, från vänsterpartiet till moderaterna.
Resultatet blev motion K714, där de sex tillsammans drog upp riktlinjerna för ett märkligt konstverk. Gustav Vasa skulle finnas med, och munken Ansgar och kristnandet av Sverige. Och asagudarna.
De sex fortsatte sin uppräkning av vad konstverket skulle innehålla: Birger Jarl, Engelbrekt, Nils Dacke... Det slutade inte där.

”Vår tidiga tryck- och yttrandefrihet bör markeras liksom vår regeringsform. Emigrationens århundrade, industrialismen, rösträttsreformer, Dag Hammarskjöld, internationalisering, invandring, relationer och arbetet inom internationella organisationer.”

Hur skulle monumentet se ut? Initiativtagaren Pär-Axel Sahlberg (s) låter svävande idag. Men tanken med motionen minns han mycket väl:
– Det var en nynationalistisk motion. Vi ville ha något som landet kunde enas kring.
Invigningen av monumentet skulle ske på nationaldagen den 6 juni, en dag som dessutom borde bli helgdag, enligt motionärerna.
Nu är vi där.
Inte vid nationalmonumentet. Men 6 juni har blivit röd dag. Trots att tunga organisationer som LO och Sveriges kristna råd protesterade vilt i remissrundan.
Kyrkornas företrädare ville till och med flytta nationaldagen till midsommarafton, eftersom det var en dag med större folklig förankring.
LO:s utredare i frågan, Ingemar Göransson, låter fortfarande sur över beslutet.
– 6 juni är ett monarkistiskt jippo. Jag tänker inte fira nationaldagen. Jag ska åka till landet.

Det är precis vad statsvetaren Marie Demker, professor vid Göteborgs universitet, tror att svenskarna kommer att göra på sin nya lediga dag. Demker är förundrad över de svenska politikernas beslut att göra nationaldagen till helgdag.
– Jag tycker faktiskt inte att det är så väldigt klokt. I resten av världen försöker man tona ner nationalismen. Det här är ett beslut som tiden har sprungit ifrån.Den politiska eliten i Sverige är orolig över vad som håller på att hända i landet, anser professor Demker. De styrande uppfattar en folklig tveksamhet inför mångkultur och är rädd att samhället ska splittras.
– Då tror man att detta kan lösas genom att fokusera ännu mer på nationaldagen. Den är en elitkonstruktion.

Problemet är att få svenskar har särskilt starka känslor inför den 6 juni. Det finns inga givna traditioner för vad man som svensk ska göra på nationaldagen, även om ”drömmen om att ha det som i Norge” lever bland många svenskar.
Hos riksdagsledamoten Mauricio Rojas (fp) till exempel. Han vill se stora militärparader med tusentals blågula flaggor på 6 juni.
– Vi invandrare behöver det! Den som fått ett land vill vara med om att skapa ett land. Det kommer att vara invandrare som driver på firandet, spår/hoppas Mauricio Rojas.
LO:s Ingemar Göransson sågar Rojas dröm.
– Någonstans finns en idé som skvalpar om att vi kan få det som i Frankrike eller Norge eller USA. Men de firar ju en sann befrielse från en ockupationsmakt. Vi har ingen sån historia att falla tillbaka på.

Historien om Sveriges nationaldag ter sig onekligen ganska slumpmässig. Att vi är lediga från jobb och skola på måndag beror på en nationalistisk grosshandlare i början på seklet, skulle man lite tillspetsat kunna säga.
Det började på Skansen 1893. Skansenchefen Artur Hazelius ordnade festligheter under fyra dagar. Regnet öste ner, men en dag sken solen och det kom mycket folk. Det var den 6 juni.
Hazelius kallade dagen för ”Gustavsdagen”. Två händelser som ägt rum den 6 juni firades: Gustav Vasas kröning 1523 och regeringsformen 1809. Traditionen var född.

1915 föreslog grosshandlare Nils Ljunggren att 6 juni skulle vara Svenska flaggans dag. I skuggan av första världskriget ansågs det vara en lysande idé.
1983 blev den 6 juni svensk nationaldag. Att den nu blir helgdag är en stor förändring, enligt statsvetaren Marie Demker. Nu blir det en dag att fylla med innehåll. Kampen om vilken roll nationaldagen ska spela börjar på allvar.
– De första åren kommer att bli viktiga. Det handlar om vilka aktörer som är snabbast ut på plan för att profilera nationaldagen, säger Marie Demker.
Sverigedemokraterna – det enda partiet som har den blågula flaggan på sin hemsida - laddar hårt inför vad partiledaren Jimmie Åkesson kallar ”vårt första maj”.
– De etablerade partierna försöker göra det här till någon sorts mångkulturens dag. Det är ett hån mot vår nationella identitet, säger Jimmie Åkesson.

Mot Sverigedemokraternas bild av nationaldagen kämpar riksdagens talman Björn von Sydow, före detta socialdemokratisk minister och dessutom statsvetare. Von Sydow är ordförande i Rikskommittén Sveriges Nationaldag, som via direktiv till landshövdingarna försöker skapa en folkfest av den nya helgdagen.
– Vi är inne i en skapelseprocess. Man kan lägga in olika vikter i nationaldagen. Första året blir det en viktig markering: det ska vara en folkfest, säger Björn von Sydow.
Björn von Sydows nationalism handlar om ”den trygga nationella identitet som man har när man bor i en mycket gammal stat”. Han ger några nyckelord: naturen, öppet samhälle, empati, omsorg.
Marie Demker:
– Grovt räknat finns det ju två sorters nationalism: den inkluderande och den exkluderande. Den första är stolt över frihet, demokrati och öppenhet i landet. Den andra handlar om att man ska odla det speciella med det egna landet, och vara försiktig med impulser utifrån.

Björn von Sydow, och många politiker med honom, jobbar hårt för att den demokratiska nationalismen som ska vinna slaget om den 6 juni.
– Visst. Men då kan man fråga sig vad det är för svenskt med det. Demokrati finns i de flesta länder. Och så är vi där igen: vad betyder nationaldagen? undrar Marie Demker.
Mauricio Rojas - fp-riksdagsmannen som drömmer om blågula militärparader - har skapat sina egna traditioner den 6 juni.
– Jag brukar läsa några texter. Bellman. Och Carl Jonas Love Almqvist: ”Den svenska fattigdomens betydelse”. Vi som kommer utifrån kan behöva påminnas om svenskarnas rötter i fattigdomen för att förstå Sverige bättre.
Gå till toppen