Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Rapport om nolleffekt skapade patientstorm

”Behandlingar mot rygg- och nackbesvär fungerar inte.” Så löd slutsatsen från en doktorsavhandling som spreds i medierna i början av juni. Den var mycket provocerande och reaktionerna kom omedelbart.

– Jag har fått mängder av mejl från sjukgymnaster som tycker att deras behandlingar hjälper patienterna, berättar den nyblivna doktorn, sjuksköterskan och hälsoekonomen Elisabeth Hansson i Göteborg.
Hon misstror dem inte men önskar att de hade dokumenterat sina erfarenheter och pub-licerat dem i vetenskapliga tidskrifter.
– Det är så nya metoder blir erkända och sprids, säger hon.
Elisabeth Hansson har med något litet undantag inte funnit någonting i forskningslitteraturen som bekräftar att vanliga behandlingar av besvär i nacke, axlar och ryggar gör patienterna bättre.
– Det är jättetråkigt, jag önskar att vi hade hittat något. Å andra sidan kan man undra varför det ser ut som det gör med sjukskrivningarna, om det verkligen finns fungerande behandlingar.
Avhandlingen innehåller också en enkätundersökning av 1800 patienter som hade varit sjukskrivna för nack- och ryggbesvär i minst 90 dagar.
– Min undersökning ingår i ett internationellt samarbete mellan sex länder, berättar Elisabeth Hansson.
De andra är Tyskland, Holland, Danmark, Israel och USA. Tillsammans omfattas flera tusen patienter.
Patienterna har svarat på enkäter vid fyra tillfällen, från 28:e sjukskrivningsdagen till två år efter sjukskrivningen. De svenska patienterna har dessutom fört dagbok.
– Vi frågade om de hade gått till sjukgymnast, naprapat eller kiropraktor.
De vanliga behandlingar som utvärderades genom enkäterna var fysisk träning, akupunktur, massage, värme/kyla, zonterapi och TNS (transkutan nervstimulering).
– Tyvärr hade ingenting hjälpt oavsett hur många behandlingar patienterna hade fått, säger Elisabeth Hansson.
Av de 1800 patienterna i hennes undersökning blev cirka 40 förtidspensionärer och 50 fick sjukbidrag, vilka också i de flesta fall senare brukar göras om till förtidspensioner.
– Det bästa vi kan göra åt besvären är att hålla oss fysiskt aktiva och inte vara rädda för smärtan. Vi dör inte av den, säger Elisabeth Hansson.
I det är hon helt överens med massör Abdur Cheikh (se artikel här intill) och naprapat Helen Berg Kirkegaard i Malmö, som berättar att hon och hennes kolleger på grund av budskapet i avhandlingen har varit helt nerringda av oroliga patienter.
– Den innehåller ingenting nytt, säger hon och citerar en rapport från SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) 2001.
Den slog fast att manipulering, till exempel av en naprapat, i kombination med träning hjälper mot akuta besvär. Med kronisk smärta är det en helt annan sak.
– Det är väl känt att patienter med långvariga besvär går in i en passiv patientroll och att det inte hjälper med enstaka behandlingar mot deras problem. De måste angripas från flera olika håll, säger Helen Berg Kirkegaard.
Gå till toppen