Vad är det som får vissa städer att blomstra medan andra förtvinar? Enligt den amerikanske ekonomen Richard Florida är svaret enkelt: kreativa människor. De städer som lyckas locka kreativa människor till sig utvecklas. Övriga stagnerar.

Med denna tes har Florida blivit en akademisk superstar. Jag lyssnade på honom i Brisbane förra året. Det kostade mycket pengar att se honom. Över hans huvud hängde en jättebanderoll med texten ”The Richard Florida Australian Tour”. Runt scenen stod Richard Florida-pappfigurer i naturlig storlek. Hans framträdande var inte olikt en fri-kyrkopastors.

Florida talar inte bara till akademiker. Hans egentliga målgrupp är numera så kallade -urban policy makers: stadsplanerare, lokalpolitiker och reklambyråfolk. Och det är inte så kons-tigt. För människor som ansvarar för städers utveckling utövar hans tankar en lockelse.

Hur attraherar man kreativa människor? Det krävs spännande och utmanande arbetsmöjligheter. Men det måste också finnas annat. Bra skolor. Ett rikt kulturliv. Parker. Utecaféer. Bilfria gator. En miljö med hög livskvalitet, helt enkelt. Uttryckt på annat sätt är det enligt Florida tre T som avgör hur kreativ och lockande en miljö kan vara: Teknologi, Talang och Tolerans. Med tolerans menar Florida öppenhet för nya människor och nya idéer, och ett bejakande av olikheter. Den bästa indikatorn på en stads tolerans är en hög andel homosexuella invånare. Det är denna betoning på tolerans, och inte minst hans användning av ett så kallat Gay Index, som har gjort Florida omtalad. Och kontroversiell.

I sin nya bok The Flight of the Creative Class (HarperCollins) diskuterar han den kreativa klassen ur ett globalt perspektiv. Det är tillgången till kreativa människor, både USA-födda och invandrade, som har skapat förutsättningarna för landets ekonomiska utveckling. Men situationen håller på att förändras, menar han. Attraktiva miljöer växer fram på flera håll i världen. Valet står inte längre mellan New York och San Francisco. Städer som Sydney, Dublin och Stockholm har många av de amerikanska städernas fördelar, men färre av deras nackdelar. Och det handlar inte bara om att icke-amerikaner väljer andra länder än USA. En allt större andel unga amerikaner lämnar landet.

Hans globala studie täcker 45 länder, bland dessa de flesta EU-länderna och de största asiatiska länderna. Hur ser det då ut? Jo, enligt Floridas globala kreativitetsindex är Sverige som helhet det mest kreativa landet, följt av Japan och Finland. Sverige är tvåa vad gäller Teknologi (USA leder), sexa vad gäller Talang (Finland leder) och etta vad gäller Tolerans (följt av Danmark).

Siffrorna ska tas med stor försiktighet. Måtten är grova, vilket Danmarks placering som det näst mest toleranta landet i världen möjligen visar. Dessutom kan man notera att Florida, som alltid har varit så tvärsäker i sina slutsatser, i den nya boken verkar tvivla på sin egen ursprungliga hypotes.

Ett problem är nämligen att några av de mest kreativa amerikanska städerna, som San Francisco och Austin, Texas, också är bland de ekonomiskt mest ojämlika. Kreativitet leder inte automatiskt till välstånd för alla. Är det till och med så att en kreativ miljö förutsätter en underklass?

Nej, det menar Florida inte. Men en förutsättning för att kreativitet ska leda till ekonomisk tillväxt, vilket är det uttalade målet, är att man inte skapar en klassklyfta mellan kreativa och ickekreativa människor. Fler människor kan bli kreativa, inte minst i arbetslivet. Och det finns en möjlighet till självförverkligande (estetiskt, intellektuellt och känslomässigt) på många fler områden än vi normalt tror, menar han. Men förutsättningen för detta är vad man skulle kunna kalla för ett fjärde T: Trygghet, social och ekonomisk. Utan den kan kreativitet inte spira.

Floridas tes har alltså modifierats. En stad kan inte bara fokusera på att locka till sig kreativa människor. Alla invånare måste vara kreativa. Denna modifiering är ur Floridas perspektiv kanske inte orimlig. Men utan en explicit teori om hur teknologi, talang, tolerans och trygghet ska kunna skapas och bibehållas blir tesen ganska uddlös. Vem skulle säga emot den?

Hans viktigaste poäng är emellertid fortfarande den att stängda dörrar effektivt stoppar all utveckling, både ekonomisk, teknologisk och kulturell. USA:s problem med den kreativa klassens flykt beror inte enbart på en ökad global konkurrens. Efter den 11 september har det blivit allt svårare för studerande att komma in i landet och för invandrare att få uppehållstillstånd. Nedgången i antalet beviljade uppehållstillstånd i USA mellan 2002 och 2003 var kraftigare än någon gång sedan 1952–53 och McCarthyerans kommunistskräck. Stängda gränser är ett större hot för USA:s framtid än terrorismen, menar Florida. Och det är inte bara högutbildade invandrare som behövs. Olika människor utvecklar olika former av kreativitet.

För Malmös ”urban policy makers”, som mycket väl känner till Florida, kan detta vara bra att komma ihåg