Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Så uppstod Lundadialekten

Det är den minst skånska skånskan, den mest begripliga skånskan och kanske den besynnerligaste skånskan. Sydsvenskan har lyssnat närmare på Lundadialekten.

LUND.
- Den har en sydsvensk satsmelodi och intonation men inga diftonger och ibland inga tungrots-r. Det är ett regionalt färgat riksspråk.
Så väljer forskningsarkivarien Ola Svensson på Dialekt- och ortnamnsarkivet att kortfattat beskriva Lundadialekten. Han använder hellre begreppet sociolekt än dialekt och menar att den sociala grupptillhörigheten avgör hur talspråket låter.
Ola Svensson påstår att han har kompisar från Lund som säger att de kan höra skillnad på om folk har gått på Katedralskolan eller på Spyken. Och att de direkt avgöra om någon kommer från Lund. Allt utifrån betoningar, uttryckssätt och andra sociala talspråksmarkörer.
Varför är det så?
- Det kan vara en kombination av subtila saker som kanske bara Lundabor uppfattar. Många Lundabor talar högspråkligt i fråga om ordförråd och uttryck. Det är ett mer akademiskt språk som kanske hör hemma i litteraturen och som närmar sig skriftspråket. Men sedan handlar det om slang och andra talgrejer som man känner igen, säger Ola Svensson.
Vilken dialekt man talar blir ofta en fråga om identitet. Om vi och dem. Lundadialektens frånvaro av skånska diftonger får en del att reagera. TV-profilen Kattis Ahlström från Lund har fått brev från upprörda tittare som tycker att hon måste börja tala ”riktig skånska”. Ola Svensson förklarar att det finns två sociala drivkrafter bakom talspråket. En att man vill efterlikna och en att man inte vill efterlikna. Det senare kallas för naboopposition och Ola Svensson ger ett exempel.
- Jag satt en gång och observerade ett gäng hantverkare som satt bredvid ett gäng studenter. Det verkade som om hantverkarna ansträngde sig för att markera att de inte var som studenterna genom att tala högt och ljudligt på bred dialekt. Och omvänt kan man tänka sig att studenterna i sitt tal fjärmade sig från vad de hörde från bordet bredvid, säger Ola Svensson.
Ola Svensson spekulerar i varför Lundadialekten låter som den gör. Att Lund har ett stort universitet och en rörlighet i befolkningen är kanske den främsta förklaringen. Men han pekar också på det faktum att Lund har varit handelsstad, kulturcentrum och fäste för en stark kyrka. Den danska och svenska centralmaktens inflytande kan ha påverkat och gett dialekten sin särprägel. Samt nabooppositionen - en vilja att i Lund markera sin dialekt gentemot landsbygden och bondebefolkningen runtomkring.
- En prästson som kommer till Lund på 1800-talet distanserar sig från sin hemmadialekt men för samtidigt in delar från den. Det handlar om medvetna och omedvetna sociala ambitioner. Så förändras en dialekt, förklarar Ola Svensson.
Någon enhetlig Lundadialekt finns förstås inte. En version är den akademiska och högspråkliga, en annan kan särskilt höras ibland äldre generationers Lundabor, i varianter mer lika övrig sydvästskånska.
En dialekt är heller aldrig konstant. Enligt Ola Svensson anpassar sig många dialekter nu för tiden åt ett riksspråk och det språk vi hör på TV och radio. Att ungdomar i Lund kommer att tala den mer akademiska varianten av Lundadialekten i framtiden, är därför sannolikt, tror han.
Själv bor Ola Svensson i Lund men kommer från västra Småland och har skånska föräldrar. Hans dialekt blir därför en salig blandning, precis som för många Lundabor.
***
Festfixaren Lars H Hector är född 1949 och spenderade sina första tjugofem år i Lund, eller ”Lunn” som han kallar staden. I dag bor han i Malmö men åker ibland tillbaka för att träffa barndomsvännerna. Och då faller de snabbt in i en speciell lundaslang, med ord som ”fego”, som betyder gubbe och ”fetja”, som betyder kärring. Det är ord som var populära när han växte upp, och som han inte tror finns någon annanstans än i Lund. Lars H Hector är stolt över sin dialekt.
- Den är humoristiskt uppbyggd, menar han. Med en underton av ironi, en glad underton. Man kanske säger en sak och menar en annan. Tjock istället för smal till exempel.
Lars H Hector säger att han fått lida för sin dialekt i hela sitt liv.
- ”Du gör dig till”, har de sagt. Men för oss Lundabor är det ju det naturliga språket. Och med risk för att jag blir lynchad av Malmöbor nu, men det finns en bild av att Lundabon är lite mer påläst. Bor man granne med professorer och lektorer kultiveras man kanske på ett annat sätt. I Malmö har verkstadsgolvet påverkat. Där är ju ”A-va-då-då” det typiska uttrycket.
Sedan 1975 bor Lars H Hector i Malmö och kan titulera sig Malmöbo.
- Men det tog 25 år innan jag kunde göra det, säger han. Länge sa jag att ”jag kommer från Lund men bor i Malmö.” Men nu skulle jag aldrig kunna tänka mig att flytta tillbaka.

Lundensisk, studentikos ordlista:

bokförläggare - någon som slarvar bort böcker
chimpans - elev från grundskolan som praktiserade på UB
disputationshyena - person som utan större intresse för ämnet och obekanta med respondenten infinner sig vid disputationer för att därmed få gratisnöje
epa-lektor - lektor som inte disputerat
föreläspning - föreläsning av läspande professor
kroppkakenationen - Kalmar Nation
lundiot - akademiker för vilka Lund är världens medelpunkt
sluk - matställe
Källa: Ingemar Ingers: ”Lundensisk slang. Om skolslang och studentslang samt akademiskt vardagsspråk i Lund”
Gå till toppen