Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

"Cinderella Man" – en känslosam klyscha

Trion från ”A Beautiful Mind” (2001), manusförfattaren Akiva Goldsman, regissören Ron Howard och stjärnan Russell Crowe, återförenas här i berättelsen om sju år i New Jersey-boxaren James J. Braddocks karriär. ”Cinderella Man” kommer jämnt 100 år efter hans födelse. Smeknamnet fick han av sin tids berömde sportkolumnist Damon Runyon.

Och det rör sig mycket riktigt om en ”Askunge”-historia. Schablonartad och förutsägbar i sin uppbyggliga amerikanism, ofta förvillande lik en präktig känslosam klyscha, samtidigt som den paradoxalt nog råkar vara sann, så till vida att den – frånsett vissa avsteg i dramatikens intresse – är väl förankrad i ett autentiskt underlag. Nästan utblottad av 1929 års förödande börskrasch reste sig den tidigare framgångsrike irländskättade lättungviktaren Braddock från en svår handskada, en serie snöpliga förlustmatcher mot mediokra motståndare, tillfälliga jobb som hamnarbetare och social misär till boxningsannalernas kanske ljudligaste, mest överraskande och mirakulösa comebackskräll.
Nämligen den poängseger mot förmodat oslagbare Max Baer som inför 30 000 åskådare i Madison Square Garden Bowl i New York-stadsdelen Queens och miljontals amerikaner klistrade vid radioapparaterna gav honom världsmästartiteln i tungvikt den 13 juni 1935.
Alltsammans mot bakgrund av – och för hans och hans familjs del länge mitt uppe i – den stora depressionens arbetslöshet, soppköer och ”Hoovervilles”, det vill säga de hemlösas brädskjulsslum. I denna samhällskris förkroppsligade en enormt populär Braddock den enkle amerikanens kamp mot bittra ekonomiska villkor. År 1937 skulle han förlora VM-kronan, utboxad och sönderbultad av det svarta ringgeniet Joe Louis. Men dittills hände det att han sågs som en nationell symbolisk ”underdog” som bar den vita arbetarklassens drömmar och förhoppningar på sina axlar. ”Cinderella Man” ger honom på samma sätt en bifunktion som bild för ett land som desperat försöker komma tillbaka på fötter.
Depressionsårens miljöer rekonstruerar Howard, scenografen Wynn Thomas och fotografen Salvatore Totino med oklanderlig detaljtäthet och anmärkningsvärt övertygande verkan. Boxningsscenerna å sin sida, kulminerande i den ursinniga, halvtimmeslånga bataljen om tungviktstiteln, är lika råa som de i Martin Scorseses ”Tjuren från Bronx”. Men med skillnaden att den filmens blodiga ringexplosioner uttryckte ett katolskt botgöringstema i metaforisk, starkt uppförstorad form, under det att slagväxlingarna i ”Cinderella Man” med effektiv och trovärdig åskådlighet speglar den primitiva, grymma aggressivitet som kännetecknade 1920- och 30-talens proffsboxningskultur i USA. Boxare som på den tiden inte oavbrutet gick in för att demolera den andre till oigenkännlighet riskerade att bli diskade. Baer var fruktad sedan två av hans halvt om halvt massakrerade motståndare dött i ringen, åtminstone i det ena fallet därför att ringdomaren betecknande nog vägrat stoppa slakten.
Nu tillhör ”Cinderella Man” ändå inte de mer betydande eller riktigt intressanta filmerna i sin traditionstyngda genre. I kontrast mot den existentiella ödsligheten och mörka realismen i klassiker som exempelvis Robert Wises ”Knock-out” (1949) och John Hustons ”Fat City” (1972) ställer Howards opus ett drama som – oavsett sin verklighetsanknytning – till sin kärna siktar in sig på en visserligen skickligt dramatiserad men på samma gång konventionsbunden ”feel good”-upplevelse. Ogenerat fylld av en inspirerande, upplyftande, sentimental och mycket maskulin amerikansk ta sig i kragen-moral, som mera påminner om storyn i en annan, sämre boxningsfilm av Wise: ”Gatans kung” (1956) med Paul Newman som mellanviktsvärldsmästaren Rocky Graziano.
I titelrollen presterar Russell Crowe ännu en gestaltning i Oscarklass – fysisk karisma parad med en fint balanserad kombination av brutalitet i ringen och hänsynsfull mänsklighet och omsorg utanför. Som hans prövade hustru är Renée Zellweger sitt vanliga gråtmilda, närsynt kisande och tröttsamma jag; en ren belastning bredvid Paul Giamatti, briljant som Braddocks manipulative, maniskt babblande lille judiske manager Joe Gould.
FILM
Cinderella Man
USA, 2005. Regi: Ron Howard. Skådespelare: Russell Crowe, Renée Zellweger, Paul Giamatti, Connor Price, Paddy Considine, Bruce McGill, Craig Bierko. Längd 2:24.
Betyg:3
Gå till toppen