Kultur & Nöjen

Sveriges festligaste tandläkare blir 90 – och hoppas på ny kavaljer

Hon står varken i ”Vem är det?” eller ”Nationalencyklopedin”¿ – Nej, kan du begripa! Ändå vet väl varenda svensk vem Alice Timander är: hon som blivit kändis genom att vara kändis.

Nu fyller hon 90 år och vännerna och festfixarna Marianne Flach och Sven von Essen rustar för jättebaluns i Grand Hotels vinterträdgård.
– Det var där jag ”nollades” när jag var 17 år och började läsa på Tandläkarhögskolan 1932. När jag gick ut var jag 21 år och Sveriges då yngsta kvinnliga tandläkare, berättar Alice Timander.
Inför födelsedagen gör hon intervjuer på löpande band i den trivsamma tvåan på Valhallavägen och beskriver ingående den 90-årskreation som hon ska glädja vännerna med:
– Underst liksom en baddräkt av guldlamé och spets och över det en aftonkappa i champagnefärgad chiffong.
– Snyggt, men den slår inte min klänning vid premiären av ”My Fair Lady” på Oscars 1959. Den gången gick det åt fyrtio meter vit tyll och jag bar halvlång vit päls till.
Alice Timanders berömda premiärkreationer har växlat i kvalitet och dyrbarhet genom livet.
– De har gått upp och ned precis som mitt liv. En gång under min fattiga period köpte jag 2,5 meter gräsmatta på Pub och lät göra en päls av. Hade jag inte pengar fick fantasin spela.
– När jag gifte mig med Torsten, som var rik, kunde jag gå in och köpa vilken päls jag ville.
Runt om i vardagsrummet står nu ett antal perukstockar som bär upp Alice Timanders blonda peruker.
– Jag har sex stycken som jag växlar mellan. Det är jättepraktiskt för annars skulle jag få lägga tusen kronor i veckan på att gå till frissan. Men har man peruk kan man förstås inte ha hatt på vintern ¿
Hon vet precis vad hon önskar sig i 90-årspresent:
– Pengar till massage. Jag älskar massage!
– Och när man fyller 90 år börjar handdukshängarna bli slitna så därför önskar jag mig sådana där små plastpluttar som man hänger dem i.
(Hon kommer antagligen att drunkna i plastpluttar¿)
Själv verkar Alice Timander inte ett dugg sliten.
Två ”riktiga” ansiktslyft (det första 1964 och det andra dokumenterat i tv) och några smärre har förstås gjort sitt till, men de stora blå ögonen är alldeles äkta, inga färglinser, försäkrar hon.
– Jag är noga med att sköta min hy och min kropp och jag äter vettig mat och dricker mycket litet alkohol. Jag gymnastiserar också, säger hon och flyger upp och demonstrerar några effektiva rörelser på vardagsrumsmattan.
Några krämpor har hon inte och använder bara läsglasögon.
– Jag tackar Vår herre varenda kväll för min goda hälsa, men jag är inte religiös. Kyrkorna bör utrymmas och bli härbärgen för de hemlösa uteliggarna. Bort med kyrkbänkarna och in med sovsäckar!
Sina första år tillbringade Alice Timander i Skåne. Pappa Carl var veterinär och under första världskriget (1914–18) fick han tjänst i Trelleborg.
– Tyskarna behövde hästar som drog kanoner och köpte hästarna i Sverige. Pappa fick undersöka dem innan de skeppades iväg från Trelleborg.
När Alice Timander var tolv år flyttade familjen till Eslöv där pappa blev besiktningsveterinär.
Trelleborg minns hon som en mardröm:
– Det fanns så många likadana häckar där vi bodde och jag som var liten kunde inte se över dem så jag hade alltid svårt att hitta hem.
Det var pappa Carl som bestämde att den begåvade Alice skulle bli tandläkare.
– Jag hade en farbror som var tand-läkare i Lund och rik och stöddig, tyckte pappa. Det vore väl bra om jag blev tandläkare så att jag kunde bräcka farbror.
– Och jag tyckte att det var ett bra val, det lät trevligt med tandläkare. Pappa betalade mina studier och jag fick 150 kronor i månaden att leva på. Det blev 88 öre per dag att äta mat för och jag var uselt fattig. Men när jag var färdig tandläkare hade jag inga studieskulder.
I sexton år hade hon egen framgångsrik tandläkarpraktik på Söder i Stockholm.
– Där var folk rejäla och betalade kontant. Runt hörnet hade Gigi Stenberg en indisk affär där jag handlade mycket och vi blev vänner för livet, kanske min enda riktiga kvinnliga vän och ett troget sällskap vid alla premiärer.
Karlar har det däremot funnits många i Alice Timanders liv, även om hon haft otur med sina tre män. Den förste var ständigt otrogen, den andre var ”visserligen rik, men hård och litet tråkig”, och den tredje visade sig under det veckolånga äktenskapet vara en miss.
– Men alla har sina motgångar i livet. Jag har alltid varit utmanande och då får man tåla motgångarna, ta det tråkiga med det roliga.
– Och jag har haft så mycket roligt! Jag vill gärna säga att jag varit en äventyrerska, som rest och sett så mycket fantastiskt under ett rikt liv. Och så har jag mina begåvade barn, fast jag varit en dålig mamma.
– En ny kavaljer vill jag gärna ha, men det ska vara en kär vän, som uppvaktar mig trevligt och utan en massa grov sexualitet, säger den pigga 90-åriga Alice Timander.
Framtiden?– Då ska jag skriva, författa. Jag har redan skrivit sex böcker, varav en memoarbok. Kanske kommer det en till!

Alice Timander

Yrke: Pensionerad tandläkare, premiärlejon.
Bor: I tvårummare på Östermalm i Stockholm.
Familj: Barnen Annika, tandläkare i Los Angeles, Thomas, läkare, Katarina, läkare, fyra barnbarn i åldrarna 15–24 år.
Gift tre gånger: med skådespelaren Bengt Logardt, med tandläkaren och affärsmannen Torsten Timander och med Göran Jonsson.
Sommarhus: I Ljugarn på Gotland.
Intressen: Att sätta guldkant på vardagen, ha roligt med allt från att gå på premiärer till att hoppa fallskärm, läsa skönlitteratur, författa.
Aktuell: Alltid! Fyller 90 år den 6 oktober.
Gå till toppen