Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Mariah Larsson om porrens hemkomst

Med internet har porren lämnat biograferna och dragit sig tillbaka till hemmen. I ljuset av den nya dokumentären ”Inside Deep Throat”, om den mest beryktade porrfilmen någonsin, diskuterar Mariah Larsson dagens pornografi.

Pornografiskt material har aldrig varit så lättillgängligt som nu, sägs det. Tack vare internet är pinsamma besök till kiosken eller videobutiken, eller för den delen, diskreta paket i brevlådan, ett minne blott. I hemmets lugna vrå, i trygg och säker avskildhet kan var och en söka upp och tanka hem allt efter preferens – utom i de (förhoppningsvis fåtal) fall där den personliga preferensen är kriminell. Mycket är dessutom gratis. Konsumtionen av pornografiskt material har därmed förmodligen ökat.
Enligt den amerikanska journalisten Pamela Pauls ”Pornified: How Pornography is Transforming Our Lives, Our Relationships, and Our Families” tillbringar ett överväldigande antal män flera timmar i veckan med att titta på porr på nätet, med konsekvensen att deras sexualitet och samliv sakta men säkert korrumperas. De blir ”porrifierade”, förlorar förmågan till intimitet, riskerar att drabbas av antingen erektionsproblem eller försenad utlösning och låter porren gå före umgänge med familjen. Enligt den svenske journalisten Mattias Anderssons ”Porr – en bästsäljande historia” har lättillgängligheten inneburit att bara de som indirekt distribuerar porren verkligen tjänar på den. Ett svenskt exempel skulle alltså vara Telia.
Det vimlar av material om porren: Mattias Anderssons reportagebok försöker avliva alla myter kring porr och utgöra det slutgiltiga dokumentet (vilket torde vara en fåfäng förhoppning). Traci Lords självbiografiska ”Nattens barn” ligger fortfarande på adlibris pockettopplista. Lukas Moodyssons senaste film ”Ett hål i mitt hjärta” handlar om en porrinspelning.
Och nu i dagarna visas ”Inside Deep Throat” på svenska biografer, en dokumentär om den kanske mest berömda, beryktade och ökända porrfilmen någonsin: ”Deep Throat” eller ”Långt ner i halsen” från 1972.
”Deep Throat” producerades i en brytningstid. Det var efter det att sextiotalets sexuella revolution och den europeiska konstfilmen (med bland annat svenska ”Jag är nyfiken – gul” från 1967 i förtruppen) luckrat upp censurbastionerna och öppnat upp marknaden för mer spelfilmspornografi. ”Deep Throat” var dessutom ett tidigt försök att skapa vad man skulle kunna kalla ”parporr”: en porrfilm som män och kvinnor skulle kunna se tillsammans, som par.
Snart gick kvinnorörelsens porrmotståndare till angrepp mot vad man ansåg vara den misogyna och sexistiska porren med slagord som ”porr är teorin, våldtäkt praktiken”. Videobandspelarnas snabbspolningsfunktion gjorde varje försök att berätta en historia som band samman samlagen om inte meningslösa så i alla fall ovanliga. Drömmen om en porrfilm som är så bra att folk sitter kvar ”after they’ve come”, som regissören i filmen ”Boogie Nights” (1997) uttrycker det, har blivit förlegad. Mer eller mindre löst sammanfogade porrscener är numera legio.
Man kan alltså betrakta ”Deep Throat” som en klassiker från ”porrens guldålder”, som förkroppsligande föreställningar om en frigjord sexualitet, om ”knapplösa knull”, och om att porr en dag skulle inkorporeras i helt vanliga spelfilmer.
Filmens gimmick – att den kvinnliga huvudpersonen Linda Lovelace har sin klitoris i strupen och därför bara kan få orgasm genom att ge oralsex ”långt ner i halsen” – kan utan tvekan tolkas som en sexistisk maskulin våt dröm. Den kvinnliga njutningen filtreras, så att säga, genom ett manligt temperament.
Samtidigt innebär filmens gimmick att fokus sätts på klitoris. Den kvinnliga orgasmen kommer i centrum på ett sätt som är ovanligt i porrfilmer och den visualiseras metaforiskt med hjälp av bilder på raketer som avfyras, dammar som brister och klockor som slår. Under ett av de åtal filmen drabbades av argumenterade åklagaren bland annat för att filmen felaktigt propagerade för den (enligt freudiansk mytbildning) sämre och mer okvinnliga klitorisorgasmen framför vaginalorgasmen. I dokumentären ”Inside Deep Throat” antyds att domaren var så okunnig om den kvinnliga anatomin att han inte ens förstod vad åklagaren syftade på.
Genomslaget för ”Deep Throat” var enormt. Det var långa köer runt kvarteren utanför biograferna. Den utropades till ”porn chic” och det är ingen slump att den anonyma källa som avslöjade Watergateskandalen kallades ”deep throat”. I filmen ”The Ice Storm” (1997) som utspelar sig vid den här tiden, diskuteras filmen under en parmiddag hos den välbeställda medelklassen.
”Inside Deep Throat” berättar om en tid då porren var offentlig på ett annat sätt än i dag. För att få tillgång till rörliga pornografiska bilder var folk tvungna att bege sig till en biograf. Om en porrfilm var så populär att det bildades långa köer syntes det på gatorna. På motsvarande sätt riskerade man själv att bli igenkänd i kön. Den utveckling som påbörjades med videobandspelare och kabel-tv har fortsatt och förstärkts med internet. Numera är porren huvudsakligen privat.
Däri finns kanske en förklaring till de farhågor som Pamela Paul hyser i ”Pornified”: att porren invaderar hemmen, ”våra liv, våra förhållanden och våra familjer”. Icke desto mindre innebär domesticeringen av pornografin, som den amerikanska akademikern Jane Juffer har visat i ”At Home With Pornography: Women, Sex, and Everyday Life” (1998), att kvinnor i högre grad än tidigare har kunnat utforska porrens värld eftersom den har förflyttat sig från den offentliga, traditionellt maskulina sfären till den privata, traditionellt feminina. På samma gång finns det möjligen en fara i det, eftersom det sker bakom stängda dörrar, i hemlighet, och inte är öppet för debatt och diskussion.
När det pratas intensivt om ”det sexualiserade offentliga rummet”, när sex möter oss dagligen genom löpsedlar, tidningsrubriker och reklampelare, kanske det kan vara värt att tänka på att de flesta av dessa texter och bilder inte är pornografiska i sig utan handlar om eller refererar till porr. Själva porren har – på gott och ont – kommit hem.
MARIAH LARSSON
doktorand i filmvetenskap vid Lunds universitet
Gå till toppen