Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Världen läcker ut genom Oblog

”Info från internet läcker ut till allmänheten.” Texten på tidskriften Oblogs gula affisch drar till sig blickar. Pontus Joakim Olofsson är en av dem som gör Möllevångens egen lokalblaska som bygger på bloggtexter som berättar om den stora och lilla världen.

Från hissen i det gamla industrihuset på Nobelvägen 125 tar man klivet rätt in i redaktionen. Framför en världskarta med knappnålar som visar tidningens egna bloggare står kassettbandspelare, travar med blandband och en blå kaffebryggare. Här mellan fyra väggar, som målats budgetrandiga av felblandningar från färgaffären, sitter kärnan av Oblogs redaktion. Redaktionen, som varierar i storlek, består av ideellt arbetande personer, mestadels studenter.
– Ingen av oss har jobbat med att göra tidning tidigare. Här får man lära sig allt från grunden, säger Mikael Annersten som ansvarar för tidningens formgivning.
Att blanda lokala rapporter från Möllevången med personliga betraktelser från omvärlden är Oblogs signum. Teologistudenten Pontus Joakim Olofsson som är redaktör berättar att det lokala ska skapa engagemang och nyfikenhet, det globala en ökad förståelse för att vi människor egentligen är rätt så lika.
– Vi vill bidra till att minska klyftor mellan människor. Den tanken föddes i början av ockupationen av Irak. Jag saknade berättelser om hur det är att vakna av att grannens hus bombas. Hur det känns. Allt det hittade jag på bloggen Riverbend. Vi tog kontakt med skribenten och publicerade texten i Oblog, säger han.
Oblog ska vara helt opolitisk. Att kamrat Mao blickar ner från en stor röd affisch är mer ett uttryck för kommunistisk kitsch än ett politiskt statement, säger Annersten.
Från början ville Obloggänget bygga nätverk och anordna seminarier om integration på Möllevången. Ungdomsstyrelsen och Folkuniversitetet satsade pengar i projektet men responsen uteblev.
– Det blev ganska misslyckat. Vi fick tjata en massa och fixa mat för att få folk att komma. Det är lite av Möllansyndromet; folk har många planer men det händer lite. Tidningen visade sig vara mycket mer konkret och enklare att få ut, säger Mikael Annersten.
I dagarna släpper de sitt tredje nummer som finansierats genom lika delar egna studiemedel och studiecirkelsanslag. Nummer två som kom i höstas är en 16-sidig svartvit världsförbättrare i A5-format som innehåller intervjuer med en butiksföreståndare på Möllevången, Natik Awayez, konstnärlig ledare på Inkonst, och en bloggrapport från Kairo. Plats lämnas för demorecensioner, evenemangstips om veteranmopedträffar, Kubasamtal, Led Zeppelin-hyllning och galleri-natt.
I nästa nummer, som går i färg, har tidningen utökat med bloggtexter från skribenter i Paris, Barcelona, Mexico City och New York. Att ge ut bloggtexterna i tryckt form bidrar till dess överlevnad, tror Olofsson.
– Om texterna finns på papper så hittar man dem enklare. Man kan ta med sig tidningen på toa och de finns kvar, kanske i tio år.
Efter otaliga datorkrascher, strul med tryckeriet och för stora upplagor som inte tar slut börjar de bli varma i kläderna. Nästa nummer ska krängas på Mölle-vångstorget och säljas i butiker och kaféer runt om på Möllevången. Målsättningen är att få fler att engagera sig, säger Pontus Joakim Olofsson.
– Det finns så många ideella krafter, inte minst på Möllan. Men för att människor ska orka engagera sig krävs det uppmärksamhet. Det får de i Oblog.
Gå till toppen