Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Med fokus på makt och politik

Idén är gjuten. Den finns och fungerar i vartenda land i Europa, i stort sett.

Pengarna finns. Finansiering på tre år är garanterad.

Det journalistiska kunnandet hos medarbetarna är väldokumenterat.

Så vad kan egentligen gå fel med nyhetsmagasinet Fokus?

Sydsvenskan träffar Fokusredaktionen i de trånga men charmiga lokalerna nära Norra Bantorget i Stockholm. Tredje våningen, ingen hiss. Allt för att få en lägre hyra och pressa kostnaderna.
De senaste veckorna har präglats av intensivt arbete, till exempel med att knyta upp ett antal namnkunniga kolumnister. Bland dem märks diplomaten Hans Blix, politikerpersonligheterna Tove Lifvendahl och Annika Åhnberg samt Fredrik Lindström, språkvetare och tv-underhållare.
Stor dominans för Stockholm alltså – eller åtminstone för personer som är kända genom Stockholmsmedier.
– Så Stockholmsdominerat tycker jag inte att det är, säger Karin Pettersson i grundartrion med viss oro i rösten.
Något elitprojekt har en tidning som Fokus inte råd att vara.
Fokus ska handla om människor, makt, politik och ekonomi. Så enkelt kan det sammanfattas.
Men ledartrojkan har också lagt ner mycket möda på att bygga ramverket runt det som ska bli flaggskeppet, ett stort tema för varje nummer.
Och då handlar det om allt från begåvat formulerade notiser till fasta kortformer och olika sätt att sköta läsarkommunikationen.
Planen är att publicera ett urval av läsarbrev varje vecka, men att inte besvara dem. De ska få stå oemotsagda, för sig själva.
– Och så ska vi ha en spalt för självspäkning, som ska heta ”Fel i Fokus”. Vi ska vara extremt noggranna med rättelser de gånger då vi gör fel. På det sättet bygger vi upp förtroendet hos läsarna. Och för övrigt har vi gjort något så omodernt som att anlita en professionell korrekturläsare, säger den tredje grundaren Martin Ahlqvist.
Redaktionen återkommer gärna till detta: finish, respekt för läsarna. En tanke om läsarna som vuxna människor.
Den stora frågan är väl närmast varför ett veckomagasin som Newsweek eller Time inte redan finns i Sverige. Man kan ta en snabbtitt i Europa och jämföra varje upplagesiffra med befolkningsunderlaget. Det har Fokusredaktörerna förstås gjort. Här är några exempel:
* I Tyskland finns Focus. Upplagan är 753000, vilket skulle motsvara 82000 i Sverige.
* I Portugal finns Visao. Upplagan är 107000, motsvarande 96000.
* I Italien finns L’Espresso. Upplagan är 629000, motsvarande 98000.
* I Österrike finns Profil. Upplaga 86000, motsvarande 96000.
– Och varje söndag har ”Godmorgon världen” i P1 runt 400000 lyssnare, säger Karin Pettersson.
– Och vi tror att vi behöver 20000 betalande prenumeranter för att få det hela att gå runt på ett stabilt sätt, säger Martin Ådahl.
Till en början går tidningen ut i 22500 exemplar, där ett litet fåtal i förväg har betalat sin femhundring, det halva kampanjpris som en helårsprenumeration säljs för.
Nu handlar det om att värva läsare – och kanske lyckas slå ut en och annan rikstidning utanför Stockholm?
– Det finns ju folk som läser typ Hallands Nyheter och kombinerar med Svenskan eller DN. De tar kanske Fokus i stället, funderar Karin Pettersson.
Fokus gör ingen hemlighet av vilka förebilder man har: Newsweek, Time och Der Spiegel. Till och med den typografiska formen kopierar man: ett tajt A4-format och en röd ram runt en nyhetsbild. Där finns signalen. Formgivaren är rutinerad i tidningssammanhang, och heter John Bark.
Idén till Fokus föddes för ungefär tre år sedan. Martin Ahlqvist, 34, Karin Pettersson, 30, och Martin Ådahl, 35, är gamla kompisar från tiden på Finanstidningen.
Lusten fanns att göra något nytt.
Martin Ahlqvist var reporter på Ekot. Karin Pettersson socialdemokratisk politiskt sakkunnig på finansdepartementet. Martin Ådahl fanns på Riksbanken som talskrivare och ekonom.
Och efter att ha knäckt den svåraste nöten, finansieringen, var saken klar.
De tre grundarna äger en femtedel. I övrigt är investmentbolaget Nordstjernan och finansmannen Johan Björkman, själv en gång i tiden chefredaktör på Veckans Affärer, tunga ägare. I styrelsen sitter bland andra Sveriges Radios styrelseordförande Ove Joanson.
– Vi vet att vi har tre år på oss, och det tror jag är en förutsättning. Vi kan visa vinst mot slutet av år tre, säger Martin Ådahl.
I svensk presstradition har nästan varje publikation en stark och tydlig ledarperson – inte minst eftersom uppdraget som juridiskt ansvarig utgivare enligt lagen inte är delbart.
Fokus vill hitta ett annorlunda sätt att arbeta. Därför delar man upp ansvaret mellan fyra redaktörer vecka för vecka. Karin Pettersson är formellt ansvarig utgivare, men värjer sig bestämt för tanken om att bli tidningens portalfigur.
Martin Ahlqvist fyller i:
– Om vi kunde jobba på det här delade viset under hela förberedelsetiden, i flera år, varför skulle vi då inte kunna fortsätta så?
Nu är förberedelserna klara – återstår gör bara läsares och annonsörers dom.

Nyhetsmagasin i Sverige och utomlands

  • Det mest kända nyhetsmagasinet i världen kan vara Time Magazine, som varje år får enormt genomslag vid utnä mnandet av ”Person of the year”, tidigare i det längsta ”Man of the year”. Tidningen grundades 1923 och har en upplaga på drygt fem miljoner exemplar. I dag är den en del av mediejätten Time Warner, och äger bland annat den dominanta webboperatören AOL, America Online.
  • Times stora konkurrent är Newsweek, grundad 1933. Den har tre miljoner i upplaga och ägs numera av morgontidningen Washington Post.
  • I Sverige fanns Veckojournalen mellan 1910 och 1980. Den hade mer av magasins-prägel än nyhetsfokus, trots sin stab av vä lbekanta skribenter där Barbro Alving, Bang, och Gustaf von Platen ä r bland de mest kända. Veckojournalen slogs samman med Idun 1963, och ersattes 1980 av den mer högbrynta och numera nedlagda Må nadsjournalen.
  • Tidningen Se grundades av den blivande Expressen-profilen Carl-Adam Nycop 1938, och var bitvis mycket framgångsrik med en upplaga som ibland tangerade en kvarts miljon. Den lades ner 1981.
Gå till toppen