Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Hos Engdahls är alla på banan

Lugi i all ära. H 43 också. Men visst är det något visst med stans tredje handbollsklubb – och med familjen som representerar just den. KFUM Lundagård alltså. Gunnesbos stolthet, syskonen Engdahls naturliga hemvist och gemensamma passion.

LUND. Ellen, 17, spelar med damjuniorerna, Ebba, 14, med flickor B1, Hjalmar, 10, med pojkar D1.
Och över alltihopa vakar mor och far. Nja, kanske inte vakar men pappa Kent är i alla fall tränare för både B1 och D1 och mamma Kristina finns också med i organisationen kring dessa lag. Samtalsämnet hemmavid ger sig självt.
–Handboll. Väldigt mycket handboll, tillstår syskontrion glatt.
Här och nu handlar det förstås framförallt om Lundaspelen. Om matcher kors och tvärs i eller utanför stan, om tidsscheman som skall pusslas ihop så man kan följa varandras öden och äventyr.
–Ibland blir det tajt. Ja, snudd på omöjligt att hinna mellan arenorna, konstaterar Kent Engdahl.
Lyckligast över att vara på banan är bestämt storasyster Ellen. För henne innebär nämligen årets Lundaspel personlig comeback efter en ”evighetslång” korsbandsskada.
– Två hela säsonger har gått till spillo, först nu kan jag spela igen och det känns så otroligt skönt. När man inte kan inser man ju vad handbollen betyder, säger hon.
Ellen har annars en merit som ingen i familjen matchar. Just precis, seger i dessa Lundaspel. 2001, närmre bestämt.
Lundagårds flickor 88 slog danska Fif i finalen den gången, Ellen själv var en av de tongivande spelarna bakom bravaden. Och succélagets tränare, visst hette han Kent Engdahl.
Festyra då, ljuva minnen idag.
–Det häftigaste jag upplevt i handbollslivet, medger Ellen utan behov av betänketid.
Lillasyster Ebba satt på läktaren den gången, var blott en flicka D1 på handbollsspråk. Annat nu som B1:a. Mer allvar i leken, djärvare mål.
Faktum är att Ebba och hennes lagkompisar umgås med finalplaner. Och lite till.
– Vi siktar på att vinna spelen. Att ”göra en Ellen” liksom, det är min dröm, förklarar lillsyrran.
– De har chansen. B1 är ett jättestarkt lag, riktigt bra på alla positioner, säger storasyster.
– Och Ebba är bäst. I familjen också, påpekar lillebror Hjalmar.
– Hallå, så får du inte säga, manar Ebba en smula generat.
Lite gnabb, mycket känsla. För sporten som sådan, för KFUM Lundagård som klubb. För derbymatcherna mot de stora lokalkonkurrentern.
– Inget går upp mot att slå Lugi, klargör systrarna Engdahl.
Nej, det har inte med ”hat” att göra. Bara sund rivalitet, nyanserar Ellen. Som har sin bästa kompis just i Lugi.
– Kamilla Jönsson. Kanske stöter vi på varann i A-slutspelet här, det vore maximalt häftigt.
Hur det blir med den saken ger sig på torsdag. Fram till onsdag eftermiddag hade allt gått som på räls för Engdahlsyskonens Lundagårdslag. Full pott för juniorerna i gruppspelet, två vinster för flickor B1 att gå på inför en tredje, förmodat marigare, uppgift mot tyska Team Baden. Och så blandade resultat med mycket nöje för Hjalmar och övriga tioåringar i D1.
– Som det skall vara på den nivån. Lek- och lustfullt, poängterar pappa Kent.
Gå till toppen