Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Lars-Håkan Svensson läser om Landskrona

I ett försök att nyansera bilden av sin gamla hemstad Landskrona har författaren Jonas Bergh samlat röster om staden i en liten antologi. Lars-Håkan Svensson, gammal landskronait har läst boken.

Att efter lång tid återvända till en plats där betydande händelser i ens förflutna har utspelat sig kan vara vanskligt. Det som i minnet har antagit gigantiska proportioner visar sig ofta vara av beskedligt format.


Jag var under mina första nitton år bosatt på järnvägsstationer. En av dem är riven i dag, den andra befinner sig i ett stadium av höggradigt och ömkligt förfall. När jag någon gång kommer dit är det svårt att förstå att de här platserna en gång var livaktiga samhälleliga knutpunkter dit folk dagligen sökte sig och träffades.


Den tredje står ännu kvar, men uppför sig på ett annat sätt när jag kommer dit som ett led i förberedelserna för den här artikeln. I sin nerlagda ödslighet ter den sig i dag nästan storslagnare än den gjorde när den var full av liv och det faktiskt gick sovvagnar till och från huvudstaden. Jag talar om järnvägsstationen i Landskrona (av vördnad för 140-åringen avstår jag från neologismen ´tågstation´).


Det perceptionsspratt mitt gamla hem utsätter mig för gör att jag läser den nyutkomna "Landskronaboken" med stor försiktighet. Med viss lättnad konstaterar jag att den gamla järnvägsstationen bara nämns i förbigående och till den nya har jag ingen relation alls.


"Landskronaboken" - det låter som om det var fråga om att en gång för alla fånga stadens historia och själ. Så storvulen är emellertid inte redaktören Jonas Berghs avsikt. I stället vill han försvara den nu snart 600-åriga staden mot det vanrykte som den på senare år har ådragit sig som invandrarfientlig och halvkriminell.


Så illa var det inte förr även om jag erinrar mig att en av stadens forna storheter, Janet Ågren, en gång i ett försök att ge italienska nöjesjournalister en idé om vad för slags miljö hon kom ur karakteriserade sin hemstad som ett Nordens Neapel.


Det är dagens Landskrona, dess förtjänster och brister, Jonas Bergh vill belysa. Inte desto mindre är det det kärleksfulla porträtt Jesper Svenbro tecknar av den närmiljö han växte upp i för ett halvsekel sedan som jag fäster mig vid mest i boken. Så här varierad var den värld han minns: "I Hagastigens värld fanns t ex slaktarmästaren, läroverksadjunkten, tulltjänstemannen, svetsaren, den bridgespelande kamreren, polisen, taxichauffören, husägaren ..."


Så kunde det alltså se ut i Landskrona omkring 1960. De erfarenheter som övriga medarbetare rapporterar om är huvudsakligen av annat slag. En del är dystra, andra både smärtsamma och hoppingivande. Jonas Berghs eget reportage om Aida från Bijeljina och Landskrona hör till den senare liksom Johanna Bills och Ulf Malmqvists rapporter om pedagogiska experiment. Roger Wilson blickar en smula nostalgiskt tillbaka på Skånska teaterns glansdagar medan Marie Pettersson roande och insiktsfullt klargör hur reggaen frodas i Skånes Babylon.


Katarina Danielssons skildring av "undrens stad" värmer, men är nästan för panegyrisk även för en gammal lokalpatriot. Skönt då att det också finns ett bidrag som Stefan Lindqvists, som har kontakt med den självdestruktiva, buttra negativism som jag också minns som en av stadens stämningar - den kunde exempelvis få unga fotbollsspelare att i motgångens stund göra självmål för att understryka alltings jävlighet.


När bitterheten blir för kväljande finns det kåserande impressioner av Jan Sigurd och en underfundig men partiellt glömsk framtidsvision signerad Ingvar Karpsten. Vi skall alltså tänka oss att en dollarstinn storlirare som Kevin Costner uthärdar flera veckors vistelse i staden men att stadens politiker låter 2013 passera utan jubileum? Skärpning, kandidaten! På Harald Schougs tid försummade man sannerligen inte att fira 550-årsdagen.

Som gammal landskronit har jag läst "Landskronaboken" med självklart intresse och engagemang. Som recensent måste jag dock påtala att den borde ha redigerats betydligt mera hårdhänt såväl språkligt som innehållsligt. Kunde inte den före detta förläggaren Claes-Göran Jönssons utmärkta genomgång av Landskrona från A till Ö ha tjänat som måttstock?


Att det moderna Landskrona har en spännande, varierad och inte okontroversiell historia anar man av denna lilla bok, men omvärldens fördomar hade förtjänat att bekämpas med större sakkunskap, ämnesvariation och stilistisk finess.


LARS-HÅKAN SVENSSON

professor vid Linköpings universitet
BOKEN
Landskronaboken
12 nyskrivna texter. Red Jonas Bergh. Kulturföreningen JB23.
Gå till toppen