Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Laleh är inte rädd att vara präktig

I Latin Kings-låten ”Välkommen till förorten” rappade Dogge Doggelito: ”Jag gick genom centrum / tog en pundarrunda / hitta ingen / så jag tog tuben till Hallunda”.

STOCKHOLM. I hopp om att få intervjua den skygga och svårfångade popstjärnan Laleh tar även Sydsvenskan tunnelbanan till Stockholmsförorten Hallunda. Här, i ett kritvitt komplex, ligger Riksteatern. Tillsammans med sin arbetspartner estradpoeten Kalle Haglund, repeterar Laleh Pourkarim inför ”Vem har lurat barnen?”, en musik- och spoken wordföreställning med turnépremiär imorgon måndag i Gävle.
Laleh är het. På P3 Guld-galan i Göteborg förra helgen fick hon pris som årets kvinnliga artist, samt en check på 30000 kronor i egenskap av årets nykomling. På Aftonbladets läsarbaserade prisgala Rockbjörnen knep hon guld i samma kategorier. Inför skivbranschens Grammisgala den 7 februari är hon nominerad till sju statyetter.
Det kan tyckas paradoxalt att musikbranschen dyrkar Laleh när den 23-åriga låtskrivaren gång efter gång visat skivbolagsdirektörer långfingret. Karriärstrategin är så förnuftig att hennes samlade uttalanden i tidningsartiklar låter som ett dokument från ett elevrådsmöte på ett Walldorfgymnasium.
Lyssna här:
Spretiga debutalbumet ”Laleh” från 2005, som innefattar låtar på tre språk, tog åtta år att skriva. När skivbolagsgubbarna flåsade henne i nacken och flämtade utlandskarriär satt Laleh lugnt kvar på kammaren och konstaterade inför sig själv att musik är för viktig för att slarva bort på snabba framgångskickar. Det unika skivkontraktet garanterar, enligt tidningen City, att girigbukarna på jätten Warner nu tvingas skänka delar av albumintäkterna till välgörenhet. Galaprispengar uppskattar hon egentligen inte att erhålla. Äkta vänner finns få på röda mattan men desto fler i dag- och gästboken på hemsidan laleh.se, där artisten gärna skriver kärleks- och vänskapspoesi samt väderleksrapporter.
Riksteatern: presshorden får se ett genrep av ”Vem har lurat barnen?” Under en timme framträder Laleh och Kalle i tjänstefolkskläder. Laleh i randiga byxor och vit blus med pigkrås, Kalle i randiga kostymbyxor, matchande drängväst och ribbad undertröja med hål.
Kalle Haglunds estradpoesi är ofta klassmedveten och självironisk, han rasar mot klass- och raskategoriseringen av människor. Samtidigt inser han att hans egen kritik mot eliten ofta just är klassbetonad.
Laleh ser ung ut men framför mogna budskap. Hon kryper upp på en pall, tittar vänt upp i taket och sjunger socialrealistiska Cornelis Vreeswijk-visor samt en samlagssimulerande trubadurlåt.”
Sydsvenskan står sedan i kö i en dragig Riksteaterlobby för att i elva minuter få tala med Laleh Pourkarim.
Laleh, är du inte rädd för att bli för präktig?
–Vad betyder det?
Att du pratar för mycket om mammor och småfåglar.
–Åsikter är ju något som kommer och går. Människor och civilisationer förändras hela tiden. De grundläggande sakerna är de som är viktiga.
När blev du så klok?
–Jag är bara nyfiken. Jag har inga förväntningar på mig. Jag är totalt fri. Det är vi alla egentligen.
Hur då?
– Krav känner jag. Det gör alla i det här prestationssamhället. Men jag vet att det är en lögn. Jag tror inte på att man lever för att bli framgångsrik. Ibland hör man att om vi inte har ett prestationssamhälle utvecklas vi inte, och då är det ingen så kan bota dig om du får cancer. Men jag tror att vi kommer att kunna klara av utveckling på ren nyfikenhet.
–En sång i föreställningen berör en fluga som fastnat på en lampa. Flugan ska uttolkas som metafor för de människor som stelnat i självtillräcklighet, de som tror sig hittat ljuset, men dött.
Jag ber duon sammanfatta sin turnéföreställning i en mening. Kalle Haglund, nu i halsduk, sväljer.
–Jag har varit inne på ordet sommarregn, säger han.
–När du säger sommaregn känner jag likadant, säger Laleh.
Välkomna våren. Picknick med familjen. Lyssna. Äta mackor.
Fotnot. ”Vem har lurat barnen?” gästar Inkonst i Malmö den 30 mars och Mejeriet i Lund den 3 april.

Laleh Pourkarim

Uppväxt: Föddes den 10 juni 1982 i Iran, flydde som ett-åring med sina föräldrar till Göteborg, via Azerbajdzjan, Minsk och Tidaholm. Brodern dog av hjärtsjukdom, och fadern drunknade när han skulle rädda en kvinna ur vattnet. Leleh hade som fjortonåring ett punkband tillsammans med Jens Lekman. Hon spelade senare karaktären Jasmin i Josef Fares rosade film ”Jalla! Jalla!” Laleh är nominerad till sju grammisar. På måndag har hennes turnerande musik- och spokenwordföreställning ”Vem har lurat barnen?” premiär i Gävle.
Gå till toppen