Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Danska moskéer inspirerade terrormisstänkta

I Danmark är fundamentalisterna mer militanta – och främlingsfientligheten mer utbredd än i Sverige.

Nu skakas landet av omvärldens reaktioner på Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer.

Till de radikala moskéerna i Köpenhamn sökte sig svenske ”Jusuf” strax innan han for till Sarajevo och greps, anklagad för att förbereda ett självmordsattentat.

KÖPENHAMN. Ögonen glöder på den unge mannen när han utan att tveka förklarar att han inget hellre vill än att dö som martyr.
Han kallar sig Muhammed och är just på väg in till bön i Taibamoskén, en sliten gammal fabrikslokal, som fungerar som samlingspunkt för den islamistiska sekten Hizb ut Tahrir.Det är en gråkall vinterdag på Nørrebro i Köpenhamn.
Huttrande människor skyndar bort från gatorna för att undgå den bitande vinden.
Mot den gula tegelbyggnaden, som här och där färgats svart av avgaser och rök, strömmar män i alla åldrar för att möta sin Gud i bön.
De flesta bär skägg. Men Muhammed är bara sexton år. Han är slätrakad, kortklippt och klädd helt i svart.
Och han talar med övertygelsen hos den som har sett ljuset och funnit den rätta vägen.
– De andra älskar livet. Vi älskar döden, säger han med hetta.
Muhammed är palestinier och har levt nästan hela sitt korta liv i Danmark. Men han har inte mycket till övers för ”friheten” i sitt hemland.
– Se dig omkring! säger han och slår ut med armen. Här finns bara en massa bögar och lesbiska här på Nørrebro. Demokrati är ”haram”, förbjudet. Jag vill att ”sharia”, islams lag, ska gälla.
Muhammed pratar fort och mycket. Om USA som stjäl arabernas olja. Om mesiga danska imamer som ”kysser Bush i röven”. Om Usama bin Ladin, som är en hjälte, men alls inte låg bakom attacken mot World Trade Center (det sprängdes inifrån av amerikanarna själva). Om målet att ”upprätta en shariastat”. Och om ”jihad”, det heliga kriget där självmordsbombare blir martyrer.
– När kalifatet kallar är jag beredd att bli martyr. Det är min högsta önskan att dö som martyr, säger han.
Naturligtvis skulle Muhammeds stora ord kunna avfärdas som skrävel från en ung pojke. Om det inte vore för två saker:
Han tillhör Hizb ut Tahrir, en islamiströrelse som tagit avstånd från demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnofrigörelse och andra hot mot vad gruppen anser vara ”sann islam”. En organisation som i flygblad uppmanat till mord på judar och uppmuntrat danska muslimer att delta i jihad i Irak och Afghanistan.
Han umgås dessutom i samma kretsar som en grupp unga islamister – en svensk och sex danskar – som just nu sitter häktade, misstänkta för att ha planerat ett självmordsattentat mot en västambassad i Sarajevo.
– Jag brukade träffa dem här i moskén. Vi hängde ihop en del här på Nørrebro. Vi har samma mål: att upprätta en islamisk stat, säger Muhammed.
När 18-årige ”Jusuf” från Kungälv greps i Sarajevo i oktober tillsammans med en dansk kamrat skapade det rubriker över hela världen.
I lägenheten, som de hyrt under täcknamn, påträffades 37 kilo sprängmedel, flera självmordsbälten, skjutvapen och en videofilm – där de berättade om sitt ännu inte utförda attentat.
Enligt amerikansk och brittisk säkerhetstjänst, som före gripandet övervakat de båda skandinaverna tillsammans med bosnisk polis, var det tilltänkta målet en ambassad. Svensken beskrivs som spindeln i ett nätverk. I Danmark har ytterligare fyra unga män och en kvinna häktats.
De båda tonåringarna i Sarajevo har i förhören medgett att de medverkat i en självmordsvideo och befattat sig med sprängmedel, men förnekat att de tänkte begå ett terrordåd.
Hur hamnar en ganska vanlig tonåring från en svensk småstad i ett utländskt fängelse, anklagad för att vara islamistisk terrorist?
Jusufs mamma i Kungälv beskriver sin son som en pojke som hamnade i fel sällskap. För ett par år sedan började han odla skägg och anklaga sin mor för att vara en dålig muslim som inte bar slöja.
– Det var en predikant som hjärntvättade min son. Han sa att han måste bli renlärig. Han påstod att han måste lyssna på Gud, inte sin mamma, berättar hon.
Jusuf sökte kontakter med likasinnade via Internet, där han enligt polisen använde kodnamnet ”Maximus”.
Snart tog han sig också till Köpenhamn, där det i de radikala islamistiska miljöerna var lätt att hitta nya ”bröder.”
Ett av de ställen han sökte sig till var Det islamiska trossamfundet Wakfs moské vid Dortheavej i yttre Nørrebro – där den kontroversielle imamen Ahmad Abu Laban har sitt högsäte.
Det första vi ser när vi kommer dit är klotter på tegelväggen. ”Må profeten Muhammeds sharia härska”, har någon sprejat med blå arabisk skrift.
Abu Laban själv hälsar med ett fast handslag och ett brett leende. Han bär en brun slipover och grått skägg.
Han visar oss runt i moskélokalen på markplanet, där golvet täcks av en tjock heltäckningsmatta.
Vi slår oss ner i mjuka, svarta lädersoffor i samlingsrummet en våning upp. I bokhyllor längs väggarna står de heliga skrifterna. På en stor guldfärgad tavla står det med arabiska skrivtecken: ”Allah Akbar”, Gud är stor.
Abu Laban har de senaste veckorna blivit världskändis. Det var Abu Laban som gick i spetsen när danska muslimska ledare protesterade mot Jyllands-Postens karikatyrer av profeten Muhammed. Det var han som bidrog till att elda upp stämningarna i arabvärlden genom att sprida budskapet att danskarna trampade på islam.
Men i Malmös källarmoskéer är Abu Laban välkänd sedan länge. I Islamiska kulturföreningens lokal håller han ofta välbesökta fredagsböner; åtminstone ett hundratal familjer i Rosengård är också medlemmar i det danska samfundet.
– Mina band är väldigt starka med Malmö, Helsingborg, Göteborg och Örebro. De städerna tillhör min zon, förklarar han.
Abu Laban gör ingen hemlighet av att han är fundamentalist. Koranen är Guds ord och ska tolkas bokstavligt.
– En muslim ska inte kompromissa med sina värden, säger han.
I danska medier har Abu Laban – en palestinier som föddes i staden Jaffa och utbildade sig till ingenjör i Egypten – beskyllts för att ha en grumlig demokratisyn. Han har fått stora rubriker när han gått till angrepp mot USA och Israel, när han krävt blodspengar i en släktfejd och när han gått till storms mot den danska yttrandefriheten, som tillåter publicering av hädiska teckningar av Muhammed.
På en rak fråga vägrar han ta avstånd från palestinska självmordsbombare, som i Allahs namn spränger sig själva och oskyldiga civila i luften.
– Världen är blind för palestiniernas lidande. De har inga andra vapen än sina egna kroppar. I sin desperation ger de svaret: öga för öga, tand för tand, säger han.
Ingen kan anklaga Abu Laban för att förkasta den västeuropeiska demokratin. Men moderata muslimer ser honom som en provokatör vars svavelosande kritik av såväl västvärldens politik – inte minst Danmark som har trupper i Irak – som dess slappa moral kan övertolkas av unga män och inspirera dem att bli extremister.
Abu Laban själv betonar att han absolut inte ifrågasätter demokratin i Danmark och Sverige. I sina predikningar och rådgivningar utgår han visserligen från att Koranens bud är de enda rätta. Men han försöker alltid hitta lösningar:
– Islam är som penicillin mot sjukdomar. Jag skriver ut recept åt folk, säger han och ger ett exempel:
– En muslim måste be fem gånger om dagen. Folk frågar mig: ”Vad ska jag göra om chefen förbjuder mig att be till Gud på arbetstid?” Jag svarar: ”Gör det på lunchrasten.”
Abu Laban säger att han är bekymrad. Dels för det hetsiga debattklimatet i Danmark, som ”präglas av islamofobi och främlingsfientlighet”. Dels för att unga muslimer lockas av extrema sekter som Hizb ut Tahrir.
– När man som ung upptäcker islam har man en tendens att bli mycket radikal. De unga tillhör både den västliga kulturen och islam. De känner sig förvirrade och söker en identitet.
Ett exempel på det är Abu Labans egen son, en 17-åring som dragit igång elevstrejker på sin gymnasieskola i protest mot att hans grupp av radikala muslimer inte fått hålla fredagsbön i skolan.
Ett annat är de sju ungdomar som nu anklagas för att ha planerat terrordåd i Sarajevo:
Fem danska pojkar med rötter i Palestina, Bosnien, Marocko och Uganda, en ung dansk kvinna, vars familj härstammar från Palestina. Och så ”Jusuf” från en bosnisk familj i Kungälv
De gick alla i Abu Labans moské innan de försvann.
– Flera av dem kommer från familjer jag känner mycket väl, säger imamen. Några av dem gick i min undervisning. De verkade vara lugna och sansade killar.
Men de terroristmisstänkta ungdomarna nöjde sig inte med vad de fick i moskén vid Dortheavej.
Flera av dem sökte sig till den unge danske imamen Abu Ahmed, som blivit ökänd i Danmark för att han lovprisat Usama bin Ladin; Abu Ahmed lever nu ett ljusskyggt liv och låter sig inte intervjuas.
Abu Ahmed har tidvis undervisat sina elever i Taibamoskén, där också Hizb ut Tahrir brukar samlas.
Vi lämnar Det islamiska trossamfundet och Abu Laban och beger oss till Taiba-moskén på centrala Nørrebro.
Från en mötesplats visar en storvuxen man vägen. Han bär långt, mörkt skägg, svart luva och kallar sig Abdullah. Under promenaden berättar han att han är vaktmästare på en muslimsk friskola, men just nu sjukskriven på grund av en skada i knät.
Uppenbarligen är han välkänd i kvarteren; han hälsar på var och varannan människa och när han möter en grupp småflickor med ryggsäckar på väg hem från skolan drar han med dem in i en butik och köper läsk.
– Glöm inte bönen och hijaben. Vi ses i paradiset! ropar han till avsked.
En smal trappa leder upp till moskén. Därinne sitter män i alla åldrar längs väggarna, en del försjunkna i bön, andra samtalande i smågrupper. Flera av dem kastar misstänksamma blickar.
Men styresmannen Mustafa al-Kajat och imamen Hassan Salaa bjuder på kaffe med wienerbröd i ett sidorum. De berättar att det ofta kommer muslimer från Malmö för att delta i deras fredagsbön.
– Vi tror på den rätta islam. Gud har gett oss lagen. Den står i Koranen. Vår religion handlar om politik, ekonomi och vardagsfrågor. I våra fredagsböner tar vi upp allt och vi är inte rädda för någon regering, säger Hassan Salaa.
Predikningarna i Taibamoskén är högljudda politiska appeller. Ofta handlar de om Palestina, där Hassan Salaa har sina rötter.
– Jag förnekar inte judarna rätt att leva. Men jag accepterar inte att de har ockuperat vårt land, svarar han på en fråga hur han ser på palestinska självmordsbombare.
Vilket ansvar har radikala moskéer som Taiba för att deras budskap övertolkas av unga fanatiker?
Både Mustafa al-Kajat och Hassan Salaa tonar ner sina kontakter med såväl Hizb ut Tahrir som de unga skandinaverna som misstänks för att ha planerat bombdåd i Sarajevo.
– Hizb ut Tahrir är individer som kommer hit och ber. Vi har inte med dem att göra, säger Hassan Salaa.
– Och vad gäller de där unga pojkarna, jag känner till dem, jag vet att de brukat komma hit på våra böner. Men jag har ingen personlig kontakt med dem.
När vi lämnar Taibamoskén passerar vi ett rum där en äldre man i långt grått skägg håller koranskola för ett tjugotal småpojkar. De är inte mer än åtta, tio år och klädda i arabiska kaftaner och små runda huvudbonader.
Framför den gamle mannen, som sitter på golvet med ett lågt bord framför sig, ligger Koranen uppslagen. Han läser högt och pojkarna mässar lydigt i kör.
Fotografen Hussein El-Alawi lyfter kameran för att ta en bild, men blir genast stoppad.
När vi kommit ner på gatan hör vi ljudet av pojkarnas röster, som strömmar ut genom ett av den gamla fabrikslokalens spruckna fönster.

Ahmed Abu Laban

Född: I Jaffa 1946 (i nuvarande Israel)
Uppvuxen: I Kairo, Egypten.
Utbildning: Ingenjör och imam.
Bakgrund: Utvisad från Förenade arabemiraten på grund av kritik mot arabiska ledare. Oönskad i Egypten på grund av islamistiska åsikter.
Bor: I Valby med fru och sju barn.
Yrke: Imam i Danmark sedan 1984. Ledare av Islamiska trossamfundet i Köpenhamn.

Hizb-ut-Tahrir vill införa islamisk lag

Hizb-ut-Tahrir bildades 1953 i Libanon.

* Rörelsen ser islam som en politisk ideologi och vill införa islamisk lag. Gruppen är förbjuden i en lång rad länder, även muslimska.

* Danmark tros Hizb ut Tahrir ha ett par hundra anhängare. Gruppen har ingen egen känd lokal, men Taiba-moskén på Nørrebro ses som en samlingsplats. I somras greps ledaren i Danmark Fadi Abdullatif av polisen.

* I den muslimska världen kritiseras Hizb-ut-Tahrir för att vilja försvara gammal folksed och patriarkala värderingar.

Gå till toppen