Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

De tar hand om dig i Sälen

De lär dig åka skidor och hjälper dig med liften. De preparerar din skidbacke, tar hand om dig när du har ramlat, lyssnar när du krisar och sjunger när du super. Sydsvenskan for till Tandådalen i Sälen för en dag med skidvärldens arbetare.

8.20. Morgonsamling.
Varje människa jag möter är min lärare, säger Kristin Bengtsson.
Killarna och tjejerna som har trängt ihop sig i personalrummet ovanpå barnens värmestuga tittar på henne.
De kommer från hela Sverige. Kristin Bengtsson är deras arbetsledare och kommer från Tranås. Nu håller hon upp Kay Pollaks bok ”Att växa genom möten”. Den ska bli veckans tema.
Det finns något att lära av varje mänskligt möte, predikar Pollak.
– I så fall har ni en massa att lära er idag, säger Kristin Bengtsson.
Hela dagen ska de ju stå och hjälpa skidåkare att hamna rätt i liften.
Hon delar upp liftvärdarna i dagens arbetslag. Påminner om att de måste jobba en timme längre i eftermiddag eftersom högsäsongen har börjat. Hon berättar att en man med pacemaker är här och inte kan passera genom den elektroniska liftkortläsaren. Och så godbiten:
– Landslaget i snowboard är här för att träna det sista inför OS i Turin.
Det går ett sus genom rummet. Alla i rummet har åkt slalom eller snowboard sedan deras föräldrar tog med dem på den första skidsemestern. Det är för åkningen de har sökt jobb på fjället.
8.40. Sofforna.
Dagens första träningspass, flämtar Linnea Johansson och föser tre soffor framför sig i det stora lifthuset Panorama Express. Varje morgon ska sextiosex fyrsitsiga gondoler skjutsas fram och hakas på liftvajern.
Linnea kommer från Sorsele och har åkt åttio mil söderut för att ta jobb som liftvärd. Hon bor i en stuga tillsammans med fjorton kollegor.
Alla har ju inte samma värderingar precis, svarar Linnea på frågan hur det är att bo trångt med okända. Man lär känna både sig själv och mänskligheten på en säsong här.
Arbetsledaren Kristin Bengtsson är mer rakt på sak:
– Big Brother och Paradise Hotel – släng er i väggen. Det här är riktiga grejer.
Fjället är som en bubbla, långt borta från vardagen och världen.
9.20. Diakonen.
Per Jonsson låser upp dörren till fjällkyrkan som ligger strax nedanför hotellet.
Doften av gårdagens bullbak hänger kvar i det timrade huset. I fjällkyrkan kan vem som helst söka stillhet, ta en fika, läsa en stund eller prata – om livet och evigheten, kriser och trassliga relationer.
Per Jonsson är diakon, hans uppgift är att finnas till hands när människor behöver.
– På fjället är alla lika, säger han. Du ser inte på skidoverallen vem som är advokat och vem som är snickare.
Därför har många lättare att komma till just fjällkyrkan för att lätta sitt hjärta, tror diakonen.
Fjällkyrkan har även en barnmorska som kan ge de säsongsanställda tips om relationers kroppsliga följder, som graviditet och klamydia.
Ibland står Per Jonsson på fjällhotellets nattklubb och delar ut kondomer.
9.25. Skolstart.
”You are my dancing queen”, sjunger A-Teens i högtalaren vid barnbacken.
Det är Fia Elisson från Brämhult som har satt på musikanläggningen. Hela dagen ska gladpopen ljuda över Barnens fjäll.
Fia tar sin trådlösa mikrofon och går ut på platsen där barnfamiljerna redan har samlats. Hej och välkomna till Tandådalens skidskola, säger hon.
Fia Elisson var undersköterska förut. Nu berättar hon om knatterejset som ska vara på onsdag, barnkalaset med Pippi på torsdag och den kuliga avslutningen på fredag. Men veckan är ung och ännu vill ingen höras talas om fredagen.
Fia presenterar skidlärarna: här har vi Klara som ska ta hand om snögubbarna, nybörjarna i snowboard.
Klara Lundkvist från Karlskoga vinkar.
9.40. Nybörjarna.
Klara Lundkvist har lotsat sina fem små elever en bit uppför barnbacken.
– Nu provar vi bara att glida rakt ner en liten bit, säger Klara.
De glider ner, alldeles rakt.
Det var väl inte så svårt? säger Klara som tävlade i slalom förut och gjorde bra ifrån sig i ungdoms-SM när det begav sig.
Nästa gång ska de svänga och det går inte lika lätt, den första åker rakt fram ända ner till staketet, den sista sätter sig redan vid starten och kvider. Klara springer upp för att trösta.
9.55. Olympierna.
Till slut tröttnar OS-laget på att skid-åkarna hela tiden åker in mellan deras portar. De tränar snowboard i vänstra kanten av Killybacken och ber skidpatrullen om ett provisoriskt spärrstaket. Johan Wilhelmsson och Jocke Svensson får larmet och sätter av uppför fjället på sina snö-skotrar.
Pistörer, kallas de. Wille och Jocke ser till att backarna är säkra och hjälper skidåkare som har skadat sig.
– När man åker runt som vi lär man känna hela skidorten, säger Johan Wilhelmsson som kommer från Norrköping.
De virar ut hundra meter brandgult nylonband, och fäster det i klarlysande stolpar medan de olympiska åkarna visslar förbi.
– Den du, säger Johan Wilhelmsson beundrande.
Han åkte till Sälen med föräldrarna som liten. Efter lumpen tog han jobb som liftvärd på Hundfjället. Nu har han utbildat sig i konsten att ge både människor och skidbackar första hjälpen.
10.20. Danskarna.
4Stopp för helvete! ropar Jocke Svensson.
En grupp danskar trotsar de brandgula avspärrningarna och han måste agera trafikpolis för att få dem ur vägen för OS-laget.
– Man kan inte vara tydlig nog, muttrar han.
Men danskar är trevliga i backen. De tar vurpor och motgångar med bättre humör än vad de flesta svenskar gör, har Jocke märkt.
Kanske för att den danske slalomåkaren inte har så mycket att leva upp till.
– En svensk vill gärna ha något att skylla sina vurpor på.
11.05. Första skadan.
Vi har en benskada i Stora backen; kan ni åka dit och hämta upp honom? knast-rar det i skidpatrullens radio.
– Jag kommer direkt, säger Wille. Snön yr om skotern när han försvinner uppför fjället.
Trettonhundra skador per säsong, lyder statistiken i Tandådalen. Skidpatrullen hämtar i backen och kör de skadade till sjukstugan.
När Wille är färdig med fjället tänker han bli något inom vården.
12.29. Sista eleven.
Förmiddagens sista snowboardelev slinter med brädan och landar resignerat på rygg vid foten av backen.
– Ni har varit jätteduktiga, säger Klara Lundkvist glatt. Då ses vi i morgon.
Klara tröttnar inte på att lära ständigt nya elever att hålla balansen. I sommar ska hon jobba som skidlärare i Argentina.
13.15. Slagpåsarna.
Gästernas humör svänger med vädret, lyder ett ordspråk på fjället.
Fjällvädret svänger snabbt. Liftvärden blir lätt en slagpåse, säger Kristin Bengtsson, arbetsledaren.
I Norrliften hjälper David Jonsson en tjej att komma rätt på ankaret. Hon är så koncentrerad på färden att hon inte hinner tacka.
David Jonsson kommer från Falun och är i Tandådalen för att åka skidor. Inte dumt att ha favoritnöjet så nära jobbet, tycker han.
14.25. Liftfixaren.
Transportliften i Östra Tandådalen har stannat. Serviceteknikern Niklas Norrbom sticker dit och klättrar upp i liftstolpen.
Han visar upp en ”brytpinne” som ser ut som en stämgaffel. Den ser bräcklig ut och är det också. Om hjulen högst uppe i liftstolpen utsätts för onormala påfrestningar brister brytpinnen, strömmen bryts och liften stannar.
Det kan hända när någon åker sicksack i liften. Förbjudet men lockande.
Niklas jobbar nästan hela året med liftarna på fjället. Redan i augusti börjar han se över gummipackningar, hjul, lager, bultar, ankaren och brytpinnar.
14.30. Poolaren.
Den som fyller tretti nästa gång kan känna sig lite gammal i Tandådalen, tycker Tony Svensson.
Tony från Hässleholm sköter poolen. Det är tjugonio grader varmt här inne. Han lutar sig tillbaka, lägger fötterna på poolkanten och konstaterar att det är tomt som vanligt på måndagarna. Första dagen på skidveckan är alla i backen så mycket de kan.
Han är lite stel i ryggen, för han bröt den i våras när han körde omkull med sin moto-crosshoj. Det har tagit månader att komma på fötter, men nu kan han åka snowboard igen.
14.52. Doktorn.
Björn Kullenberg spräckte tummen i skidbacken häromåret. Men med lite gips och en tumvante fixade han skadan själv.
Han är ju ortoped, doktor Kullenberg från Mörrum. Den här veckan jobbar han i sjukstugan på fjället.
– Familjen är med. Det är som en skidsemester.
Hela dagen är läkaren beredd att hjälpa folk som har brutit sig i backen. Skidpatrullerna larmar honom via radio.
Knän och handleder tar mest stryk. Utom för danskarna.
– Danskar bryter vanligen fotlederna. För de tar av någon anledning gärna på sig för stora pjäxor, med dubbla strumpor i.
Då får foten inte samma stöd, och fotleden bryts lättare i en vurpa, säger doktor Kullenberg.
Snart ska han åka Väggen, Sveriges brantaste backe.
Men inte förrän i slutet av veckan.
15.40. Bandet.
Fredrik Börjesson spanar in dagens publik: festarna har som vanligt bänkat sig längst fram, barnfamiljerna längre bak, sextioåringarna nere vid utgången.
Fyrtio minuter sena drar Stockholmsbandet Doktor Drag igång dagens After ski på Tandådalens Wärdshus.
Stämningen blev hög redan medan bandet riggade upp sin utrustning. Ett par hundra öl och Jägermeister hann byta ägare.
En kille vid fönsterbordet försöker sätta eld på sin sprit med en tändare. Det misslyckas och han sveper uppgivet snapsen.
Kompisen som gitarristen Fredrik Börjesson startade bandet med hade en pappa som var tandläkare och drog ut tänder. Därför heter de Doktor Drag. Antagligen Sveriges bästa coverband, står det på hemsidan.
Doktor Drag har spelat i Tandådalen i tio säsonger, bor som vanligt i ”bandstugan” borta vid macken och ska vara här i fem dagar.
De har hundrafyrtio låtar att välja på och uppträder även unplugged – ”vid lugnare evenemang”.
Det här är inget sånt. Under de fyra sista låtarna står gästerna uppe på de främsta borden och klappar.
Bra publik, tycker Fredrik Börjesson efter spelningen. Folk på skidsemester är nästan alltid på gott humör.
16.30. Prepparna.
Liftarna har slutat gå. I fikarummet ovanpå maskinhallen sitter de sex män som ska preparera pisterna i natt.
De har tio timmars körning framför sig. Nio mil per man. Förmannen Tage Landmark drar upp riktlinjerna.
– OS-laget vill ha pistat på båda sidor. På Hundfjället är det kvällsåkning.
Fler ord behöver inte spillas. De här gubbarna har preppat pister i tjugo år.
Är det roligt att köra pistmaskin? undrar vi.
Jo.
De första tio åren, tillfogar Tomas Martinsson. Han har kört fem varv runt jorden i sin pistmaskin.
17.05. Knasen.
Jag kanske heter Tomas, men det är Knasen som gäller, säger Tomas Martinsson medan han fyller på olja i sin Pisten Bully 300.
Knasen är barnfödd i Lima. I drygt tjugo år har han pendlat de fem milen upp till fjället med sin unikabox.
Pistmaskinen kostar som en Bentley och är stark som en lastbil. Med ett vrål sätter den fart uppför den stora branta backen.
– De som ser en pistmaskin tror att vi bara kör, säger Knasen. Men detta är en konst.
Med de stora skovelbladen längst fram föser han snön tillbaka uppför fjällsidan, den snö som skidåkarna har fört med sig ner under dagen.
Knasen gillar inte dåliga snowboard-åkare; de fungerar som schaktmaskiner fast år fel håll, säger han.
Det krävs finess och gott handlag med manöverspaken för att fösa ut snön i ett jämnt laget – lite mer i mitten där åkarna kommer att slita mest i morgon. Med ett halvdussin knappar reglerar Knasen stålbandens tryck och fräsens hastighet.
När maskinen har bearbetat pisten med schaktblad, stålband och fräs är snön som pulver. Då slätar gummibladen längst bak ut den till det välbekanta manchestermönstret.
– Vågmönstret flerdubblar snöns yta så att den fryser snabbare.
Knasen fick klagomål häromdagen. En dam körde omkull i Hanget, den svarta pisten. Hon skyllde på en grop, dålig preparering.
– Int hitta vi nån grop, säger Knasen.
Men han såg en dam som inte borde åka svarta pister.
01.30. Puckon i pisten.
På väg hem från puben händer det att festarna tar loss en skyddsmadrass från liftstolpen och åker pulka nerför stora backen.
Idioter, fräser Knasen. Inte bara för att madrasserna behövs på stolparna. Mer än en festare har slagit ihjäl sig när de rutschat med madrass nerför en svart pist utan att kunna bromsa eller styra.
I morgon bitti måste pistörerna Johan Wilhelmsson och Jocke Svensson vara uppe tidigt med sina skotrar för att hitta alla vilsekomna madrasser och binda fast dem.
03.00. Lugnet.
Tomas Knasen Martinsson parkerar sin pistmaskin i garaget och gör sig redo att köra de fem milen hem till Lima.
Nattens pass slutade en timme senare eftersom liftarna har öppet en timme längre nu under högsäsongen.
Sedan kommer våren och den ser Knasen inte fram emot.
– Då blir snön som socker. Man kommer inte upp med maskinen, och man halkar ner.
04.30. Omstart.
Under en dryg timme sover hela Tandådalen.
Men klockan halv fem skickar Tage Landmark ut ett par pistmaskiner igen, för att preparera snowboardåkarnas Fun Park. Ramperna där ska vara mjuka, och pistas inte förrän på morgonkvisten.
Pistmaskinerna hörs ännu när liftvärdarnas väckarklockor ringer.
Nyhetens behag har lagt sig för de unga säsongsarbetarna. Livet i den bubbla som kallas fjällanläggning börjar bli vardag. Många grunnar redan på vad de ska göra i sommar. Samtidigt börjar hårdjobbet på allvar nu, när sportlovet nalkas.
Nu gäller det att peppa liftvärdarna, säger Kristin Bengtsson. I morgon bitti ska de få ännu en dos Kay Pollak.
”Tänk på allt du har att glädja dig åt, så mår du mycket bättre”, skriver han.

Några jobb på fjället

* Liftvärd. Fjällens mest sökta jobb eftersom det inte kräver några förkunskaper. I Tandådalen/Hundfjället finns 74 liftvärdar. 750 sökte jobben i år.
* Skidlärare. Kräver utbildning. Skidlärarexamen omfattar prov i teori, undervisning, ledarskap, muntlig framställning och åkfärdighet. I Tandådalen/Hundfjället finns 110 skidlärare.
* Pistör. Jobbar med säkerheten i backarna. Hämtar skadade i backen. Sätter upp skyddsmadrasser, stängsel med mera. Utbildade i sjukvård och teknik. Sju personer jobbar i Tandådalens/Hundfjällets skidpatruller.
* Pistmaskinförare. Preparerar backarna med hjälp av pistmaskiner. Största delen av arbetet består av att skjutsa snö tillbaka uppför backen och packa den jämnt. Sexton maskinförare finns i Tandådalen/Hundfjället.
* Servicetekniker. Servar och underhåller skidlliftarna. Plockar i sär dem i maj, går igenom dem i augusti och sätter upp dem. Jobbet kräver teknisk utbildning. Sex stycken finns i Tandådalen/Hundfjället.
Lönerna sträcker sig från 83 till 105 kronor i timmen, utom för maskinförarna som arbetar på nätter och kan tjäna mer.
Gå till toppen