Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Eva Ström läser om Maria von Platen

Maria von Platen ville leva sitt liv på egna villkor i det oscarianska samhället. Var hon då en litterär femme fatale som samlade författarskalper? I en ny biografi av Kurt Mälarstedt framtonar snarare en konstnärligt sensibel kvinna som ville leva sitt liv på egna villkor och inte kompromissa om sina känslor.

"Som kvinnlig kamrat var hon fullkomlig. Hon ingav ro och glädje. Aldrig behövde man befara, då man fått inträde i hennes väsens park, att någon rival gömde sig bland buskarna. Man mötte alltid bara henne ensam och fri. Det förflutna var dött och framtiden fick komma som den ville. Nuet levde."



Så vackert minns litteraturkritikern John Landquist sin ungdoms älskade Maria von Platen. Maria von Platen är kvinnan som satt tydliga spår i litteraturhistorien som förebild för Hjalmar Söderbergs Lydia och Gertrud. Och vad än Lydia Stille ingav Arvid Stjärnblom så inte var det ro och glädje utan snarare sönderslitande passion och nattsvart förtvivlan. Rivaler trasade sönder relationen – liksom Stjärnbloms eget äktenskap. Hon blev hos Söderberg ödesgudinnan Ate, med makt att ingripa i andra människors liv.




Kurt Mälarstedt har sökt kvinnan bakom dessa motsägande bilder. Maria von Platen föddes Hallenborg 1871 och växte upp på Herrevadskloster i Skåne, där fadern var arrendator i en privilegierad och historiskt romantisk miljö. Redan som 19-åring blev flickan med de bruna ögonen och det blonda håret bortgift med den 26 år äldre ryttmästaren Wilken von Platen, en ståtlig jägare, hästkarl och hundvän med grovkornig humor. Paret slog sig ner utanför Kristianstad, där deras enda son föddes. Han skulle visa sig vara mentalt handikappad.



"Hon fann sin ungdom skövlad" var John Landquists ord om äktenskapet som initialt ändå verkar varit någorlunda harmoniskt. Men vid 31 års ålder bröt Maria von Platen upp, lämnade son och man och begav sig till Stockholm för att leva sitt eget liv. Det olyckliga äktenskapet var ett av skälen: det andra den i hennes tycke militära småborgerliga småstadens inskränkthet. Denna frihetslängtan ekar i Lydia Stilles teckning av flyttfågelsträcket med orden "Ud vil jeg, ud, o saa langt langt langt" i "Den allvarsamma leken."



Det var Maria von Platen som tog initiativet till kontakten med Hjalmar Söderberg. Efter att 1901 ha läst " Martin Bircks ungdom" skrev hon ett brev till författaren som hon då inte kände. Söderberg svarade och romansen inleddes för att sedan pågå under fyra år och bli en smärtsamt omvälvande upplevelse, åtminstone för författaren. På samma vis inleddes relationen med Henning von Melsted med anledning av en nyutkommen roman. Kanske gick kontakten med Gustaf Hellström till på samma sätt?



Var hon då en litterär femme fatale som samlade författarskalper? Hos Kurt Mälarstedt framtonar snarare en konstnärligt sensibel kvinna som ville leva sitt liv på egna villkor i det oscarianska samhället och inte kompromissa om sina känslor. Enkel kan hennes tillvaro knappast ha varit. Under sin Stockholmstid flyttade Maria ofta mellan hyresrum och sysslade bland annat med översättningar av Anatole France.



Ekonomiskt hade hon bidrag från sin far och andra släktingar. Men sina många talanger, konstnärliga, litterära och musikaliska, lyckades Maria von Platen aldrig omvandla till inkomster.



Hon hade en tid planer på att bli skådespelare, senare funderade hon på att bli fotograf. Var det brist på målmedvetenhet eller en ibland påkommande förlamande ångest som hejdade henne? Klart är att hon med sin skönhet, estetiska känslighet, överklassbakgrund och förmåga att beundra var en lockande bekantskap för de unga författare hon djärvt tog kontakt med.

Mälarstedt följer hennes liv i Stockholm, Italien, Paris och Kristianstad, där hon till sist slog sig ner. Den sista litterära romansen med John Landquist verkar ha varit den lyckligaste. Man planerade giftermål, men när Marias far ville dra in hennes underhåll gick planerna om intet. Maria von Platen ville aldrig bli ekonomiskt beroende av sin äkta man.



Hennes brev andas frisk uttrycksförmåga. Maria von Platen framstår som en kvinna med integritet som ville leva sitt eget liv. Mälarstedt ger ett inträngande porträtt av en begåvad, frihetsälskande kvinna man ändå inte kommer nära. Det är som den oförglömliga Lydia Stille i Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken": hennes gestalt bränner och plågar.


EVA STRÖM

författare och läkare
BOKEN
Kurt Mälarstedt
Ett liv på egna villkor. Om Maria von Platen. Wahlström & Widstrand.
Gå till toppen