Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

ANALYS: Ett efter ett bleknar de nya partierna

Det är svårt att starta nya partier i Sverige. För ett drygt år sedan såg det ut som om tre färska grupper hade vittring på riksdagen. I dag – fem månader före valet – tycks det bli de vanliga sju partierna som gör upp om mandaten den 17 september.

Först gick luften ur Vägval vänster, förnyarna som tröttnat på Lars Ohlys kommunistretorik och under Johan Lönnroths ledning tänkte bryta sig loss från vänsterpartiet.
När Ohly satte hårt mot hårt var det inte många som stod emot. Några hoppade av till miljöpartiet. Men de flesta blev kvar i partiet och debattforumet Vägval vänster för nu en tynande tillvaro på nätet.
Gudrun Schyman har inte gett upp hoppet om att Feministiskt initiativ ska nå riksdagen. Men det ser mörkt ut.
Efter förra årets turbulens verkar väljarna ha tappat intresset. Förslagen om massäktenskap och annat föll inte i god jord.
Sedan kom påhoppen och avhoppen: När Susanne Linde, en av fi-grundarna, kastade in handduken krängde queerforskaren Tiina Rosenberg ur sig något spydigt om ”intelligensreserven”. Varpå hon själv hoppade av.
Enligt opinionsmätningarna tänker i dag mindre än en procent av svenska folket rösta på fi.
Lika illa ser det ut för Junilistan. Och Lars Wohlins sidbyte i går gör inte saken bättre.
Wohlin är inte vem som helst. Den förre riksbankschefen grundade Junilistan tillsammans med ekonomen Nils Lundgren. De två låg tillsammans bakom succén i valet till EU-parlamentet 2004, där partiet fick 14 procent av rösterna.
Sedan dess sitter de båda herrarna i parlamentet i Bryssel tillsammans med grundskolläraren Hélene Goudin.
I höstas drabbades Junilistan av flera bakslag. Tunga namn hoppade av, däribland Tom Heyman i Göteborg och Folke Schimanski i Skåne.
Dessutom kom SCB med en valanalys som måste ha fått Lundgren och Wohlin att sätta morgonkaffet i vrångstrupen: över hälften av dem som röstade på Junilistan i EU-valet gjorde det i tron att partiet var kritiskt till Sveriges EU-medlemskap.
Så är ju inte fallet. Junilistan anser att Sverige ska vara kvar i EU, men vill stoppa unionens utveckling mot mer federalism.
När Junilistans medlemmar förra året grunnade på om de skulle ställa upp i riksdagsvalet var det Lars Wohlin som tryckte på, medan Nils Lundgren tvekade.
Nu har Wohlin alltså plötsligt fått kalla fötter.
Förklaringen ligger av allt att döma i att han dragit slutsatsen att Junilistans valplattform är för tunn. Den går enkelt uttryckt ut på att decentralisera: flytta makt från Bryssel till Sverige och från Stockholm till kommunerna.
Partiets mål är att bli vågmästare i riksdagen. ”Blockpolitiken blockerar”, lyder slagordet. Tanken är att Junilistans ledamöter i riksdagen själva ska ta ställning i allt från tunga ekonomiska frågor till pappamånader och kärnkraft.
Men Lars Wohlin har nu kommit fram till att det inte håller.
Han har dessutom dragit slutsatsen att en röst på Junilistan sannolikt är en förlorad röst för den borgerliga alliansen – som han hoppas ska ta makten i höst.
Tidigare har Wohlin kallat sig ”allmänborgerlig”. Nu blir han kristdemokrat. Som sådan har han möjligen större chans att nå riksdagen än som ett av Junilistans toppnamn.
Gå till toppen