Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Malmöligan finns inte mer

Gruppen med de sex unga poeter från Malmö som sedan mitten av 80-talet uppträtt under gemensamt namn har splittrats. Clemens Altgård, Per Linde, Kristian Lundberg, Lukas Moodysson, Håkan Sandell och Martti Soutkari skriver en sorts ”skånsk” poesi som många kritiker från början inte alls förstod men efterhand prisade.

Artikeln publicerades i Sydsvenskan14 mars 1993
De sex anses vara några av Sveriges bästa unga poeter. De har dels publicerat egna diktsamlingar, dels en gemensam originalantologi, ”Malmöligan”, som tidigare i år kom ut på Ellerströms förlag i Lund. Det skulle visa sig bli deras sista gemensamma verk och även om de aldrig mer uppträder under samma namn har de redan skrivit in sig i den svenska litteraturhistorien.
Jag var med den sista natten med Malmöligan. En fullständigt kaotisk natt med trollkarlar, galna cyklister, förvirrade konstnärer och sex desperata poeter. Egentligen var jag där för att göra en intervju med de sex unga Malmöpoeter som just kommit ut med en gemensam bok.
Clemens Altgård hade jag redan talat med tidigare. Vi var överens om att det skulle gå bra att ta en bild, eftersom det troligen var sista gången på länge de sex skulle göra ett gemensamt uppträdande, bland annat beroende på att en av dem flyttat till Stockholm för att utbilda sig. Att det skulle bli den absolut sista natten anade ingen. Eller var det kanske någon som gjorde det?
Föreställningen, en tack-och-avskedsfest för konstnärsgalleriet Adelgatan 5, där också konstnären Jonny Ewald och trollkarlen Lasse Flygare var med, hade döpts till just ”Sista natten med Malmöligan”.
Det hela började bra. Alla kom och fotografen förberedde sig för att ta sin bild. Då började krånglet. Två av poeterna vägrade vara med på bild. Beviset ser ni här intill.
Sen fortsatte kvällen i sann surrealistisk anda och kulminerade i totalt kaos när två av poeterna knuffade ner en tredje från scenen med en korsfäst cykel.
Den lilla spricka som redan tidigare funnits i gruppen var nu en djup avgrund och så skrevs det svensk litteraturhistoria när de i upphetsade ordalag svor på att aldrig, aldrig mer uppträda tillsammans.
Clemens Altgård, Per Linde, Kristian Lundberg, Lukas Moodysson, Håkan Sandell och Martti Soutkari hade sedan mitten av 80-talet under namnet Malmöligan bevisat att den kanske intressantaste svenska poesin skrevs just nu och här.
Att Malmö är viktigt för dem manifesteras inte bara i namnet utan också i poesin. Det doftar mycket arbetarstad och lokalkänsla i dikterna och de sex har profilerat sig som ”gatupoeter” till skillnad från de anemiska motsvarigheterna i Stockholm. Genom namnet har de också lekt med associationen till kriminalitet; t ex Salaligan. Men å andra sidan tar tanken på Björnligan udden av farligheten.
Deras både vildsinta och samtidigt intellektuella poesi har beskrivits som punk. Själva har de ofta sagt att ”de skriver för dem som inte läser dem”, det vill säga den unga arbetarklassen och förorternas barn.
De träffades på den lokala punkscenen i Malmö. Alla umgicks i musikerkretsar och några var musiker själva. Scenvanan och den starka publikkontakten har märkts tydligt vid deras poesiuppläsningar.
– Vi knyter an till en muntlig tradition och hoppas att genom uppläsningarna nå utanför den litterära salongen, sa Clemens Altgård några dagar före ligans slutliga sammanbrott.
Han är 33 år och tio år äldre än den yngste medlemmen, Lukas Moodysson. Åldersskillnaden är inte oviktig; konflikterna i gruppen har märkts mest mellan de två yngsta, Moodysson och Kristian Lundberg å ena sidan, Håkan Sandell och Clemens Altgård å den andra.
Altgård är mest etablerad av de sex. Han var gruppens PR-man och informationsansvarig. Titeln är skämtsam men täcker fullständigt den roll han spelat. Han är den som intervjuats oftast och har den mest framgångsrika litterära karriären, som kritiker, vid sidan av skrivandet. Men pengarna till uppehållet tjänar han in som korrekturläsare.
De är sannerligen inga intellektuella snobbar även om några är akademiker. Martti Soutkari och Per Linde försörjer sig som sjukvårdsbiträden, Håkan Sandell är bokbinderilärling, Lukas Moodysson utbildar sig till regissör och Kristian Lundberg gör just nu värnplikten.
Samhörigheten i gruppen var tidvis mycket stark och de sex har varit förtjusta i att referera till sig själva och varandra i sina dikter. De har också medvetet odlat myten om sig själva, sin skånskhet i allmänhet och malmöitiskhet i synnerhet.
Skulle man förknippa dem med någon stadsdel måste det bli ”Möllan”; slitet, nästan snuskigt och ganska farligt men samtidigt äkta, internationellt och spännande.
Ligasamhörigheten hann aldrig manifesteras i de emblemförsedda baseballjackor gruppen ibland talade om att skaffa sig och ärligt talat kom brytningen inte som någon fullständig överraskning. Det faktum att två av medlemmarna på senare tid flyttat från Malmö var bara en av flera fingervisningar.
Men slutskrivet är det förmodligen inte även om det aldrig blir under en gemensam vinjett.
– Det känns bara skönt att kunna gå vidare, säger Clemens Altgård.
Att gå vidare innebär bland annat att tillsammans med Håkan Sandell undersöka den nya poesiscen som dykt upp i Malmö och Lund och kanske skapa ett nytt forum för den unga generationen.
Gå till toppen