Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Resor

Aten runt med tunnelbanan

Det flimrar för ögonen. Min mage vänder sig nästan ut och in och kallsvetten tränger sig ut genom porerna medan taxichauffören kryssar sig fram på den hårt trafikerade vägen. Han kör i 150 knyck. Samtidigt som han dricker kaffe, röker. Och talar i telefon. Plötsligt tvärnitar han. – Här eller?Vi har inte riktigt kommit dit vi ville. Men fotografen och jag tumlar lättade ut. Taxichauffören i från helvetet har stärkt vår uppfattning. I Aten ska man inte ta sig fram i bil.

ATEN. Många svenskar som varit i Aten vittnar om att det är skitigt, rörigt, och larmigt. Andra säger att Aten är en underbar stad, lättframkomlig och välskött. Det handlar om före eller efter OS. Inför de olympiska spelen 2004 genomgick Aten en omfattande plastikoperation. Byggnader renoverades, torgen gjordes mer attraktiva och tunnelbanan byggdes ut.
Efter den omskakande taxiresan tar vi tacksamt vår tillflykt till den undre världen. Det är svalt och luftigt. Marmorväggarna blänker. Inte en pappers-tuss eller tuggummifläck på granitgolven. Tågen kommer var fjärde minut.
Med väl ingångna skor, vattenflaska och karta gav sig Sydsvenskan ut för att utforska Aten med hjälp av tunnelbanan.
Faliro
Aphrodite guppar bredvid Chicaboom. Ett par kajakpaddlare manöv-rerar sig fram mellan segelbåtarna. Några sysslolösa kypare på en av de fina fiskrestaurangerna viker linneservetter.
I marinan Mikrolimano i utkanten av Pireus är det havets frukter och båtspotting som gäller. På dagen är det turisterna som njuter av havsluften och båtarna. Framåt kvällen dyker de unga atenarna upp för att sippa sina frappé, iskaffe, i ett par timmar. Sedan drar de vidare till en av de stora nattklubbarna längs Possidonos, ett par kilometer från marinan.
Akropoli
Sevärdheter: Akropolis, Plaka
Det första som möter oss när vi kliver av tunnelbanetåget är en procession till gudinnan Athenas ära. En kopia av templet Parthenons västra fris pryder perrongen. Sedan fortsätter det bara.
Föremål som i Sverige skulle ha fått hedersplats på ett stort museum kan atenarna slänga in i en monter i tunnelbanan. Till spröda toner av grekisk folkmusik rusar resenärerna förbi tvåtusenåriga panatenska amforor och terrakottaleksaker från 400-talet.
Men allt det där är bara en liten aptit-retare.
På vägen upp till Atens turistattraktion nummer ett, Akropolis, lyser vallmon mellan fallna pelare och numrerade marmorblock. En ung kvinna sopar bort löv och sand från åskådarläktarna på Dionysos teater. Arkeologer tar en vattenpaus i solen.
Restaureringar pågår överallt, hela tiden. Atens mest kända profil, Parthenontemplet, har varit ett ständigt pågående renoveringsobjekt de senaste tjugo åren. Vid tidigare taffliga renoveringar har blocken lagts fel. Nu ska allt göras om. Parthenon ska återfå sitt 1600-talsutseende.
Nedanför klippan i turisttillvända gamla stan, Plaka, letar några förvirrade japaner sig fram genom de smala gränderna med hjälp av en karta.
– Arigato! Kyparen Labros Nikolau bugar tålmodigt när han visar japanerna till rätta.
– Jag kan säga tack på alla europeiska språk, och några till.
Efter arton år på semesterön Kos har Labros Nikolau återvänt till barndomskvarteren i Plaka.
– Den här tavernan och en till var de enda som fanns här när jag var liten.
Idag är Plaka ett enda gytter av turistvänliga restauranger, dyra souvenirbutiker och ivriga inkastare. Bara ett par steg från huvudgatan infinner sig lugnet på de trånga gågatorna där mysiga tavernor klättrar uppför Akropolis sluttning.
Syntagma
Sevärdheter: Parlamentet, nationalparken, Zappeion
De unga soldaterna rör inte en min. Trots att deras plisserade kjol vippar sött när vinden blåser. Trots att de har tjocka yllestrumpbyxor och gigantiska tofsar på skorna. Och trots att de en gång i timmen tvingas sprätta iväg i en dans som får Monty Pythons ”Silly walk”-sketch att blekna.
De allra längsta och ståtligaste männen i den grekiska militärtjänsten väljs ut att vakta den okände soldatens grav framför parlamentsbyggnaden.
En kollega rättar till tofsen som hänger från mössan. Går med händerna över uniformen, ser till att alla de 400 vecken på kjolen ligger rätt.
Turister turas om att ställa sig bredvid vakterna för fotografering. En vakt dunkar geväret i marken när en turist blir för närgången.
Men han rör inte en min.
Thissio
Sevärdheter: Kerameikos.
Han prisades för sin godhet, dog ogift och sörjdes av sin mor och sina systrar. Det kan man läsa på Dionysios från Kollytos grav som pryds av en kråmande marmortjur.
Under cypresserna och olivträden på stadens antika kyrkogård Kerameikos förvandlas trafiklarmet till ett behagligt brummande. Sedan 1200-talet före Kristus har tappra soldater, statsmän och vanligt folk begravts här. Kerameikos var stadens kyrkogård, åtminstone fram till 600-talet, enligt fynden.
På andra sidan kyrkogården finns rester av Atens gamla befästningar och stadsmur.
Kifissia
Boutiquer
En Ferrari rullar upp på trottoaren. Visserligen är det för ett företagsjippo, men det känns ändå helt naturligt i ett område som Kifissia i norra Aten. Bulgari, Luis Vuitton och Karen Millen. Exklusiva butiker trängs längs de breda, grönskande gatorna.
Även Atens överklass har bakåt-slickat hår, pilotbrillor och pastellfärgade skjortor. I Kifissia bor de nyrika, enligt vissa atenare. Det välbeställda folket med anor håller däremot till i Kolonaki, inne i centrum.
Monastiraki
Sevärdheter: Psyrri, Platia Avyssinias, loppmarknad
Ett berg av baklava med chokladsås och glass. Födelsedagsbarnet blåser ut ett ljus. Fem vänner skålar i rakomela – grekiskt brännvin med honung. Alla grimaserar illa.
– Inte för att det är äckligt. Utan starkt, förklarar en ung kvinna.
Konditoriet Sermetia ligger i Psyrri, ett nedgånget område som på senare år har fått ett uppsving med massor av trendiga barer och restauranger. På lördagkvällen sitter de unga grekerna och laddar med baklava innan de ger sig på drinkar och nattklubbar.
Alla röker oavbrutet. Med sina drygt 23 cigaretter om dagen är de grekiska rökarna de tyngsta i EU. Det ska finnas rökfria avdelningar på restauranger men det tar grekerna ofta ingen hänsyn till.
Dagtid är det dock heldött i Psyrri. Då är det desto mer folkliv precis utanför tunnelbanestationen Monastiraki. Turisterna vandrar på de basarliknande trånga gatorna och drar i eurovisiontröjor och andra livsviktiga souvenirer.
På antikvitetsmarknaden på Platia Avyssinia finns det inga Atenkepsar eller nyckelringar. Däremot en saxofon för 450 euro. Eller trattgrammofoner, sänggavlar och gökur. Det är bäst att vara försiktig med fötterna. Lampor och tallrikar är staplade i högar. Ett felsteg kan vara förödande.
Mest aktivitet är det på söndagar då Monastirakiområdet har sin riktigt stora loppmarknad.
Omonia
Sevärdheter: Saluhallen
Den svensk-grekiska schlagerstjärnan Helena Paparizou är den första vi ser när vi kommer upp från metron. En jätteaffisch mot bröstcancer med hennes ansikte klär en fasad vid knutpunkten Omonia.
– Hon är stor, väldigt stor just nu, säger innehavaren av ett internetkafé.
– En dagslända. I morgon är det någon annan, fnyser en äldre kund.
Han föredrar rembetikan – en musikform som växte fram omkring förra sekelskiftet bland fattiga och flyktingar från mindre Asien. I dag finns det bara ett fåtal rembetikaklubbar kvar i stan.
På en av dem, Athanathon, börjar det bli fullsatt framåt midnatt. En man klappar envist takten. Ju djupare ner i Metaxaflaskan han kommer, desto mer i otakt blir det.
Åttamannabandet på scen har många timmar kvar. Vid sex slår portarna igen på musikrestaurangen ovanpå den stora Saluhallen. Då tar kommersen vid en trappa ner.
– Ko, svarar slaktaren kort när jag stirrar på de vackert marmorerade vita klumparna i en av Saluhallens diskar.
– Jamen, vilken del av kon? undrar jag envist och pekar på olika delar av kroppen för att understryka min fråga.
Mannen med den blodiga rocken ler lite generat och tar sig i skrevet. Bitarna ser plötsligt inte särskilt aptitliga ut.
För den känslige svensken, van vid att inte behöva se mer än den färdigskurna entrecoteskivan, är centralmarknaden på Athinasgatan en äckligt fascinerande upplevelse. Värst är kanske inte att se in i ögonen på döda, flådda får utan att se det intorkade blodet på kötthandlarnas vita rockar.
Vi återvänder ner till den kliniska renligheten i Atens tunnelbana.
Victoria
Sevärdheter: Arkeologiska museet, polytekniska universitetet, Aerosparken.
En man pillar på sitt radband samtidigt som han funderar över nästa drag. Vindpustarna kommer med en doft av svettiga ylletröjor och inpyrd cigarr. På lördagsförmiddagen är det stor uppslutning vid backgammonborden i Aerosparken.
Stadens skyddsgudinna Athena blickar ut från en marmorpelare. En skateboardåkare tricksar vid hennes fot.
Evangelismos
Sevärdheter: Lycabettoskullen, Kolonaki, flera museer.
Försäljarnas rop överröstar bilarna innan vi ser marknaden. De färgsprakande frukt- och grönsaksstånden står uppmonterade mitt i Kolonaki, bostadsområdet som klättrar upp mot Lycabettoskullen.
Varje stadsdel har sin marknad en gång i veckan.
På fredagsmarknaden i Atens motsvarighet till Östermalm är allt så rentvättat och prydligt att det ser konstgjort ut. Blommorna kvar på squashen och prydliga små buntar av vindolmsblad.
Fredagsmarknadens försäljare kommer från Aten och byarna runt omkring. Grönsakerna odlar de själva eller köper från en grossist i Pireus.
– Pruta ska man alltid. Här prutar de inte så mycket. Vi gör i alla fall en förtjänst, säger Maria Tigka, barnmorska som i väntan på jobb hjälper sin pappa med fruktförsäljningen.
Panepistimiou
Sevärdheter: Universitetet, Nationalbiblioteket, Akademin, Exarhia
Splaff! Mannen bakom disken hos Barba Yannis (farbror) slevar upp fläsk- och sellerigrytan på ett fat. Gigantiska vitlöksdoftande grekiska köttbullar på ett annat. Kadong!
Maten ser inte särskilt aptitlig ut. Men de tyska turisterna och grekiska studenterna mumsar glatt. Varmrätterna kostar mellan 35 och 50 kronor, rena vrakpriset med Atenmått mätt.
– Minimilönen här i Grekland är mindre än 600 euro. Det är omöjligt att överleva på det nuförtiden, säger Evy Papada.
Hon och hennes vänner sitter i hjärtat av Exarhia, stadsdelen för studenter och alternativrörelser. Det är här atenarna med dreadlocks, tuppkam och svarta urtvättade t-tröjor håller till. Husfasaderna är fulla av graffiti. Anarkisternas inringade A syns överallt.
Gå till toppen