Lund

Fårmor sällsynt Skånebonde

Ser man Agneta Jonzons bil går det inte att ta fel på vilken sysselsättning hon har. På motorhuven på den något bedagade Subaru pickupen har hon låtit sin systerdotter måla ett fårhuvud. Registreringsskylten siffer- och bokstavskombination har ersatts med en personlig skylt med texten "Fårmor”. Ett namnval med praktiska fördelar.

VEBERÖD/VOMB. – Heter man Agneta ligger man ofta först i telefonlistan i folks mobiler och blir uppringd i tid och otid när de glömt sätta på knapplåset. Så jag ber dem att lägga in mig som Fårmor istället, säger Agneta Jonzon som egentligen föredrar titeln fåraherdinna framför Fårmor.
Hennes fåruppfödarkarriär började i liten skala 1995. Idag har hon 117 tackor och 147 lamm som betar intill väg 11 mellan Veberöd och Klostersågen.
– Det är gutefår och jag har den sorten för att jag tycker de är väldigt vackra och sunda. Dessutom passar en sådan gammal lantras bra för KRAV- godkänd uppfödning, berättar Agneta Jonzon som hoppas att hennes uppfödning ska växa till över 200 tackor inom ett par år.
Fåruppfördning är inte så vanlig i Skåne. Agneta Jonzon förklarar det med att här är jordarna egentligen lite för bördiga, fåren är vana vid betydligt kargare och stenigare jordare. I lantbrukskretsar har fåren har dessutom en stämpel som en sorts ”fattigmansko”.
– Men får har flera drag som är samma som hos människor. I hagen har jag sett förlossningspsykoser och mammor som inte bryr sina barn, mammor som är överbeskyddande och mammor som kidnappar barn. Lyssnar man på fåren hör man att alla bäar olika och jag känner igen vissas bäanden. Det händer att jag hör ett bäande och tänker: ”åh, nu är den tackan av med sitt barn igen”, berättar Agneta Jonzon.
Till sin hjälp att valla fåren har hon de två vallhundarna Satchmos Oliver och Stenänga Dahabu. När de åker med i pickupen sitter de inte på flaket utan trängs i förarhytten på den plats passagerarsätet en gång fanns. Ett nät som är uppsatt mellan stolarna hindrar dem från att hamna i Agnetas knä när hon varje dag kör från hemmagården Vomb till hagarna utanför Veberöd för att se till fåren. Övervakningsbehovet ökar framåt höstkanten när lammen ätit upp sig och är slaktfärdiga. Då blir det ett begärligt byte för fåratjuvar.
– Då flyttar jag dem från hagarna närmare det fårstall jag hyr här borta. Där övervakas de av både vakthund och en lama. Det funkar jättebra, konstaterar Agneta Jonzon.
Hon har tre baggar också. Att handskas med dem kan ha sina sidor.
– Om de kommer mot mig så kelar jag bara lite förstrött med någon av dem och väntar på att de tröttnar och går därifrån. Jag vänder aldrig ryggen mot dem. Då finns det risk för att man blir stångad i gulligumpen.
Gå till toppen