Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Jan Aghed läser Albert Camus

Kritisk, polemisk kampanjjournalistik var ett centralt drag i Albert Camus författarskap. Hans karriär inkluderade tre år, 1944-1947, som chefredaktör, ledarskribent och kommentator i tidskriften Combat, i hemlighet grundad av journalister i franska motståndsrörelsen under den tyska ockupationen, en officiell pressröst först i och med Paris befrielse och en betydelsefull moralisk och politisk vägledare för sin generations fransmän.

Upplagan var modest, cirka 100 000 exemplar, och de finansiella problemen konstanta, men inflytandet stort, med artiklar signerade av namn som - förutom Camus - Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, Raymond Aron och Georges Bernanos.

En samling innehållande ett 160-tal av den blivande Nobelpristagarens bidrag till tidskriften kom ut i Frankrike 2002 och finns nu översatt till engelska: "Camus at Combat".

Trots att de kommenterar händelser och förhållanden för omkring sextio år sedan - ockupationens kollaboratörer och deras bestraffning i den kontroversiella reningsprocess som blivit kallad "la Purge" eller " l´Épuration", bomben över Hiroshima, efterkrigspressens situation, FN:s födelse, den franska kolonialismen och Algeriet - har många av dem inte förlorat något av sitt intresse eller sin politiska och etiska relevans.

Camus var intensivt engagerad i frågan om de samarbetsskyldigas straff. Kollaboration med nazismen såg han som en cancersvulst i statens kropp. I bokens parti med dessa texter läser man fascinerad och gripen om hur hans inställning förändras. Medan "Purge"-domstolarna i Paris arbetar för högtryck - redan i januari 1945 är 106 rättegångar avklarade, med 18 dödsdomar som följd - förespråkar han till en början, i likhet med Sartre, en hård och snabb rättsskipning som inte tvekar inför dödsstraffet. I Combat driver han en skarp polemik mot författaren François Mauriac när denne tvärtom förordar barmhärtighet och nåd i sina krönikor i tidningen Le Figaro.

Processen mot Robert Brasillach, 35-årig författare, filmhistoriker och antisemitisk tidningsredaktör, ett av den franska litterära fascismens ledande ljus under 1930-talet, markerar en uppseendeväckande helomvändning för Camus del. Brasillach är den ende skribent av någon tyngd som franska regeringen låter avrätta under reningens brutala skulduppgörelse.
Den 6 februari 1945 ställs han inför en exekutionspluton. Vid det laget har Camus signerat en verkningslös petition om benådning som exempelvis Sartre och de Beauvoir vägrat att skriva på. Han är nu - och förblir - principiell motståndare till dödsstraff överhuvudtaget.

Under 1947 ägnade sig Camus också åt litteraturkritik i Combat. Bland annat skrev han en stor översikt om amerikanska författarkolleger, där han prisade Ernest Hemingways "Och solen har sin gång" men kallade dennes "Klockan klämtar för dig" för en barnbok om spanska inbördeskriget jämfört med André Malraux "Förtvivla ej".

"Jag blev mycket besviken över att han valt att stoppa in en kärlekshistoria i Metro-Goldwyn-Mayer-stil mitt i de oerhörda händelser som ägde rum i Spanien. Man kan inte blanda Hollywood med Guernica. "

JAN AGHED
filmkritiker

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen