Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Han dricker saft med stolthet

För många Lundabor är han den adlige storbonden som kliver i trätofflorna och sätter sig på traktorn för att köra till banken inne i stan.

Att han i folkmun kallats ”den skitte greven” säger något om hans klädval i arbete och fritid – men mer om folkmunnens fallenhet för floskler. Mest bottnar glosan i avundsjuka inför en man som aldrig tvekat att odla en avspänd attityd till den grevliga etikettens ABC.
Han säger sig fortfarande ”skita högaktningsfullt” i såväl slipsknutar som slipsbärare. Så har det varit under årens lopp – de år som nu börjar bli så aktningsvärt många. Den 31 juli fyller greve Clas Wachtmeister på Pilsåkers gård utanför Lund 80 år.
Firar gör han under en protest så förströdd att den lika gärna kunde vara ett uttryck för illa dold förtjusning. Det ska bli lunch för gamla vänner hemma på Pilsåker – en idyll där tiden står stilla, omsluten av lummig grönska mitt på Sveriges bästa åkerjord.
– De få vänner som ännu är i livet, säger han och beskriver i mustiga ordalag hur hans jämnåriga ovänner verkar ha en större benägenhet att ”bli gamla som fan”.
Hans legendariska skratt mullrar som en fjärran åska under gårdens väldiga valnötsträd när han studerar effekten av sin skröna. Inför lunchbjudningen i morgon finns det, på ett undantag när, inga begränsningar i gästlistan.
– Jordbruksministern. Hon ska tammefan inte hit. Jag tycker hon är en fjolla, säger han och ler bländvitt rakt igenom sin djupa solbränna.
En oplockad gås i någon gammal sakfråga ligger bakom.
Men det skulle inte förvåna om Ann-Christin Nykvist blev mottagen med både kyss på handen och en blinkning av samförstånd ur hans babyblå ögon om hon dök upp på kalaset.
– Fair play går före tjafs, säger han bestämt.
Det bor en sorg längst in i de där ögonen, efter dottern som omkom i en bilolycka för tre år sedan. Han nämner tragedin i förbigående och säger enkelt att ”det där är inget man klarar av egentligen”.
Annars talar han gärna om kvinnorna, i sitt liv och i samhällslivet. Berömmer sin hustru i översvallande ordalag. Men skäller ut och häcklar andra, mer offentliga damer.
Politiskt korrekt är han inte. En lätt utdaterad kvinnosyn får dock ibland ge vika för en nästan lika otidsenlig sportsmannaanda. Det vet många av de damer – och herrar – han mött i debatten genom åren.
Han säger att han brukar kunna ”peka på felen men sällan ha lösningen”.
– Det rätta svaret är ofta obekvämt. Det gör folk förbannade.
Ibland har striden gällt väderkvarnar – som en modern Don Quijote har han suttit på Pilsåker – men lika ofta konkreta vindmöllor. För kärnkraft och mot brist på hjärnkraft – i politik, miljö, jordbruk och annorstädes.
Och absolut för det friska vatten som bolmande virvlar kring isbitarna i den röda saft han bjuder på i sommarhettan på Pilsåkers veranda.
– Det skålar vi för. Det vattnet kommer från Bolmen och det har jag bidragit till att få hit. Det finns ett och annat jag är stolt över genom åren. Och en förbannad massa dumheter. Haha!
Han skulle in i fullmäktige en gång – för moderaterna. Kunde sina sakfrågor, men ”sket i partiprogrammet”. Och blev gruvligt generad över politikernas okunnighet.
– Kommunisterna var skickliga – de kunde sina grejor. Sånt har jag respekt för. Demokrati däremot icke. Hela idén är dödfödd. Den innebär bara att en massa folk som inget vet och inget begriper ska bestämma.
– Sen fungerar det inte och så blir det ett jävla liv.
Hans empati för Göran Persson kommer oväntat. Men känns ändå alldeles äkta. En hälsning från en kritiserad man till en annan. Godsägarekollegor emellan.
– Vi ska vara glada för att nån vill syssla med ett sånt skitgöra som politik. Jag tycker faktiskt synd om Persson. Han får mest skit och så har han en brallis som tjänar mer än han själv.
– Det är för fan skandal att vi inte betalar statsministern bättre, säger Clas Wachtmeister och häller upp ännu ett glas saft. Gjord på lokala bär och vatten från Bolmen.
Gå till toppen