Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nazister värvar röster i Kristianstad

Nazister i en svensk valrörelse. Egentligen borde det vara omöjligt. Men i Kristianstad propagerar Nationalsocialistisk Front öppet på gator och torg. Vanligt folk ser bort med avsky.

KRISTIANSTAD. Politikerna brottas med frågan hur man bemöter ett parti – om än försvinnande litet – som vill avskaffa demokratin och införa ”rasbiologiska skyddsåtgärder” för att säkra den nordiska rasens sundhet.
Ett fint duggregn faller över den stenbelagda gågatan som leder förbi Domuspalatset bort mot Burger King. Vid de timrade valstugorna hukar partiarbetarna tålmodigt i väntan på att få bjuda på karameller och stoppa flygblad i händerna på folk som kommer förbi. Det ser lite småsömnigt ut, en dryg vecka före valet i en stad som alla andra.
Men Jaja Lee är bekymrad. Hon gör en paus mellan kunderna inne på hamburgerrestaurangen och suckar:
– Jag mår dåligt när jag ser dem. Polisen borde köra bort dem.
Hon syftar på nazisterna. Varje lördag den senaste månaden har de kommit och delat ut flygblad utanför hennes fönster. Ibland har det blivit bråk. Men nazisterna har fått hållas. De har fått fortsätta att sprida en propaganda som innebär att den ariska rasen inte ska blandas med sådana som Jaja Lee. Alla som inte är ”rena” ska helt enkelt kastas ut.
Jaja Lee kom till Sverige för tjugo år sedan från Shanghai och har arbetat hårt sedan dess.
– Jag har flyttat till Sverige för att vara med och kämpa för det svenska samhället. Det är sjukt att skilja på folk som de gör.
Främlingsfientliga partier har sedan länge tagit plats i en lång rad skånska kommuner. Men det som nu drabbat Kristianstad är inte bara några sverigedemokrater som sprider unken nationalism. Utan riktiga nazister. Unga män som inte skäms för att vara rasister, som hyllar rasbiologi och vägrar ta avstånd från Hitlers förintelse.
I Nationalsocialistisk Fronts (NSF) partiprogram varvas rena stolligheter med motbjudande krav som för tankarna till koncentrationsläger och gaskammare. NSF vill ha en näringspolitik som främjar ”genetiskt friska familjer”. De vill införa en ”statlig raskontroll” och ”obligatorisk undervisning i rashygien” i skolorna. Och så vill de avskaffa demokratin.
– Demokrati är ett svagt och värdelöst system, säger Simon Lindberg och kastar en föraktfull blick bort mot valstugorna.
Vi har stämt träff med Kristianstads ledande nazist alldeles utanför Jaja Lees hamburgerbar. Simon Lindberg är 22 år, kallar sig länsledare för NSF och står överst på partiets lista i kommunvalet. Han är klädd i smårutig skjorta och jeans, bär ett välvårdat litet skägg och ser på ytan ut som vilken unga man som helst.
Uniformerna, säger han, de undviker de att ta på sig nu i valrörelsen. Det får räcka med en tröja med partiloggan när de delar ut flygblad. Simon Lindberg påstår att han och hans kamrater brukar tas emot väl av vanligt folk. Men blickarna som förbipasserande kastar på honom talar ett annat språk. Simon Lindberg står med benen brett isär och händerna i fickorna när han försöker förklara sin ideologi.
– Vi vill bevara det unika i vår ras, säger han.
På varje fråga ger han lika bisarra svar.
Hitler?
– Vår grundideologi är densamma som hans.
Förintelsen?
– Den är irrelevant. Det var ju mer än sextio år sen. Och det finns bevis för att den inte var så omfattande.
Homosexuella?
– De verkar för en liberalisering i pedofilfrågan.
Det sista bestämde sig Simon Lindberg för att göra något åt i våras. När några aktivister från RFSL delade ut kondomer sökte nazisterna upp dem i deras lokal. Tumult uppstod. Polis tillkallades, Simon Lindberg häktades och är nu misstänkt för misshandel; något åtal är ännu inte väckt.
Naturligtvis skulle politiker och medier kunna avfärda nazisterna som ett gäng förvirrade unga män. Om det inte vore för att det ständigt blev bråk. Ett par lördagar i rad har nazisterna brakat ihop på gågatan med antifascister på vänsterkanten. Dessutom har de förstört för de demokratiska partierna. För ett par veckor sedan tvingades Gudrun Schyman avbryta ett valmöte och förra lördagen överröstade nazisternas megafoner vänsterns regionråd Vilmer Andersen.
Visst skulle såväl partier som tidningar kunna ignorera nazisterna. Om det inte vore för att vanligt folk tog anstöt och inte så sällan kände sig hotade. Just när vi skiljts från Simon Lindberg hejdas han av en kvinna med rödtonat hår. Hon sticker en hopvikt lapp i hans hand och säger några ord. Lindberg ser förvånad ut och skyndar vidare.
Vad stod det på lappen?
Ruzica Stanojevic tvekar innan hon svarar.
– Min adress. Jag ville visa honom att jag inte är rädd.
Men Ruzica Stanojevic – som arbetar i vänsterpartiets valbod vars röda fanorna slokar i vätan – medger att hon tycker det är ”läskigt” med nazisterna. Själv har hon rötter i Bosnien och därmed knappast rätt att leva i Sverige enligt Simon Lindberg sätt att se det.
– Gatorna är till för alla. Men nazisterna förpestar dem, säger hon upprört.
Men, funderar Ruzica, att nazisterna finns är ett tecken på att något i samhället är fel.
– Det är så tragiskt. Att det finns unga pojkar i Kristianstad som är beredda att köpa så enkla sanningar. Där det finns klasskillnader frodas rasismen.
Utanför valboden bredvid står Ulf Sjöberg med en bunt affischer som han just ska häfta upp. En leende Göran Hägglund. Och så ska det bli debatt med Alf Svensson och Ian Wachtmeister, ny demokratis gamle härförare. Kristdemokraterna är det enda partiet som har en svensk flagga utanför sin stuga. En viktig markering, tycker Ulf Sjöberg.
– Flaggan är vår allas symbol. Det är kränkande när nazisterna försöker lägga beslag på den.
Borta hos socialdemokraterna bjuder kommunstyrelsens ordförande Heléne Fritzon på kaffe och havreflarn. Hon är liksom alla andra bekymrad över det nya inslaget i valrörelsen i Kristianstad. Inte för att det finns minsta risk att nazisterna skulle komma in i fullmäktige.
– Men folk blir rädda när de plötsligt står här på våra gator. De sprider obehag. De är ett intrång i demokratin.
Så hur ska etablerade partier möta nazisterna? Heléne Fritzon har funderat mycket på det.
– Det är en svår balansgång. Man måste ta tydligt avstånd. Men man kan inte ta debatt med dem. Då lyfter man upp dem och gör dem till något mer än de är.
Själv har hon varit kritisk både till att lokaltidningen Kristianstadsbladet gett nazisterna utrymme och att polisen varit för flata. Efter den första NSF-manifestationen för några sedan skickade hennes partikamrat Ingvar Edwardsson en anmälan mot polisen till justitiekanslern.
– Det verkade som polisen blev tagna på sängen första gången nazisterna dök upp, säger Heléne Fritzon.
Men i polishuset, som ligger en bit utanför stan, tar man lugnt på kritiken. Visst är nazisterna ett problem, säger en polis vid underrättelseroteln som inte vill skylta med sitt namn i tidningen. Men de är inte fler än att polisen har koll på dem.
– De är en kärna på ett femtontal här i stan. Unga killar. Den yngste är fjorton, den äldste runt tjugofem. Men de gör vad de kan för att värva nya medlemmar på skolorna.
Att bara stoppa nazisterna går inte an, säger den luttrade polismannen.
– Vi har en långtgående mötesfrihet här i landet. Även om de inte har tillstånd att demonstrera kan vi inte bara köra bort dem. Inte om de inte stör ordningen eller begår hets mot folkgrupp.
Men vid fönsterbordet i Jaja Lees hamburgerbar i centrum sitter två unga killar som tycker att det inte borde vara så krångligt.
– Det borde finnas strängare lagar mot dem, säger en av dem och kliar sig i kalufsen under kepsen.
Hans kompis bär en svart munkjacka och mycket kajal under ögonen.
– Om jag får vara personlig tycker jag man borde skjuta dom, eller nä förresten, sätta dom i fängelse.
Gå till toppen