Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Helmfrid lämnar kulissen

Moderaten Mats Helmfrid, 47, är Lunds nye toppolitiker. Även om han är okänd är han en av de mest erfarna politikerna i Lunds kommun.

LUND. Han stod på tredje plats på moderaternas Lundalista. När ettan och tvåan (Christer Wallin och Annika Annerby Jansson) tackade nej till heltidsuppdrag ställde Mats Helmfrid upp.
På måndag tar han klivet ut på scenen från politikens kulisser. Då börjar han som kommunalråd och den 2 november utses han formellt till kommunstyrelsens ordförande efter socialdemokraten Lennart Prytz, en man han respekterar:
– Han är en skicklig politiker som representerat Lund som kommun och inte bara sitt parti, säger Mats Helmfrid.
När Sydsvenskan ber Lennart Prytz beskriva sin efterträdare avböjer han:
– Jag vill inte kommentera andra på det viset, säger han.
Mats Helmfrid är, tillsammans med folkkära folkpartisten Tove Klette, den som suttit längst i kommunstyrelsen i Lund: 21 år (oavbrutet sedan 1985). Han var bara 21 år när han 1980 började i Lundapolitiken, i dåvarande gatu- och trafiknämnden.
Efter valet 1982 valdes han in i kommunfullmäktige där han haft en plats sedan dess. 1985 kom han in kommunstyrelsen, den lilla grupp av toppolitiker som i praktiken bestämmer det mesta i en kommun.
Under årens lopp har Mats Helmfrid också ägnat sig åt bland annat Lunds Energi, kommundelsförsöket, miljöutskottet, organisationsfrågor... Listan kan göras lång.
Sedan 1998 är Mats Helmfrid även gruppledare i moderaternas fullmäktigegrupp. Han är också sedan tonåren nära vän med partikollegan Christine Jönsson, som på måndag byter kommunalrådsstolen i Lund mot riksdagsstolen i Stockholm.
Vilken roll spelar det för dig att du tar över ett uppdrag som Christine Jönsson har haft?
– Det skulle kunna vara dåligt om det finns folk som tror att jag är ”reserv-Christine”. Inom partiet tror jag att folk ser att vi är ganska allierade på något sätt, men jag tror inte de ser att vi är samma, för det är vi inte på något sätt.
Hur känns det att bli kommunstyrelsens ordförande?
– Det är väldigt mycket att sätta sig in i. Är man heltidspolitiker måste man hålla koll på alla aktuella ärenden.
Du har ju funnits med i Lundapolitiken i många år. Varför blev det din tur nu?
– Jag har hela tiden velat ta tunga uppdrag, men jag har samtidigt valt att ha en civil karriär vid sidan om politiken.
– Jag har varit med i diskussionerna vid tidigare tillfällen men då har jag tackat nej. Nu var det flera som sa ”du måste ta det”. Det kändes som att jag kom till en skiljeväg och denna gången valde jag politiken.
Kändes det som att ”ingen annan kan, nu får jag ställa upp”?
– Ja, men också att jag ska fungera som lagledare. Och vårt förstanamn, Christer Wallin, ska få en mer aktiv roll än vad jag hade, bland annat får han ta hand om näringslivsfrågorna.
Om jag säger att du är ganska okänd för att du under många år dragit ett tungt lass bakom kulisserna i politiken, håller du med mig då?
– Ja, det är nog sant. Men återigen, det är ett val jag gjort.
Varför är du en sån doldis då? Trivs du med att spela kompgitarr eller har du hela tiden drömt om att spela solo?
– Det har varit ett val och det har jag trivts med. Jag har haft tunga uppdrag internt och kunnat påverka politiken väldigt mycket.
– Jag vet att jag kan åstadkomma nästan lika mycket i alla fall. Och det har jag, i alla fall hittills, varit nöjd med. Men tar man den här rollen måste man vara beredd att spela förstafiolen och representera utåt.
Jag har hört att du har ett häftigt temperament. Har du det?
– Jag har nog haft det. Det är något man lär sig att kontrollera med åren. Men det handlar också om passion, en viss otålighet ska man ha.
Har du några ovänner?
– Nej, inte vad jag vet.
Har du några vänner utanför politiken?
– Ja, men för få. Politiken tar nästan all min fritid.
När blir du nervös?
– Riktigt läskigt har det bara varit två gånger. Första gången var på ett ungdomsläger i Skottland 1978, när jag under sittande middag fick reda på att jag skulle hålla ett fem minuter långt tacktal på engelska.
– Det andra tillfället var 1984, jag var vice ordförande i Lunds studentkår och skulle hålla talet vid mösspåtagningen på Tegnérplatsen. Efter det är jag nästan aldrig nervös.
Mycket talar för att din partikollega Tomas Avenborg får den andra kommunalrådsstolen. Han är femton år yngre än du och ganska ny i politiken.
Hur pass väl känner ni varandra?
– Vi har jobbat ihop sedan han blev aktiv i samband med förra valet. Vi känner varandra, givetvis inte lika bra som Christine och jag gör. Men det kommer att fungera bra.
Han fick fler kryss i personvalet än du: 156 kryss mot dina 146. Och Christer Wallin fick 571 kryss. Kommentar?
– Jag hade ett jobb och förde inte någon personvalskampanj. Tomas har ju varit scoutledare. Jag är förvånad att inte fler kryssade, faktiskt.
Det ser onekligen lite smågubbigt ut med er två från moderaterna, varför blir det inte en kvinna på den andra stolen?
– Det är klart att det hade varit ännu bättre om han eller jag hade varit kvinna. Men det har inte funnits någon kvinna med den erfarenheten och det har egentligen ingen betydelse.
– Glöm inte att vi från 1982 till 2006 har haft en kvinna som främsta namn. De moderata kommunalråden har också varit kvinnor: Gun Hellsvik, Annika Annerby Jansson och Christine Jönsson.
Ni moderater vill ofta sälja ut offentlig verksamhet. Är politiska principer viktigare än att Lund har ett stort och starkt energibolag som Lunds Energi eller ett starkt bostadsföretag som LKF?
– Det får aldrig gå så långt att man gör saker som inte är bra för Lund. Vi ska fortsätta att äga Lunds Energi, att sälja ut LKF är inte heller aktuellt.
Vad är bra med Lund?
– Stadens storlek, den är lagom. Studenterna och Universitetet. Att Lund är öppet för impulser utifrån och har en tillåtande och avslappnad atmosfär.
Vad kan Lund bli bättre på?
– Lund har under årens lopp fått mycket gratis och vi har varit lite bortskämda.
– Vi skryter inte och där måste vi ändra attityd – vi måste tala om att Lund är bra. Vi tycker inte att vi behöver göra oss till och det kan verka lite avvisande. Vi måste bli ännu mera välkomnande. Malmö och Helsingborg är mycket bättre på det.
Vad har du för kontakter i Lund utöver politiken? Sport, näringsliv, invandrare, föreningsliv...
– Nja, det är mer privatpersoner, det är inte väldigt många. Och det är inte storföretagare utan mer folk som bedriver smårörelser och affärer.
Är du med i Rotary eller någon idrottsförening?
– Nej, det har tiden inte räckt till för.
Är det viktigt att ha kontakter inom näringslivet när man är kommunstyrelsens ordförande?
– Ja, det tycker jag. Men det är också viktigt att träffa vanligt folk.
Nu ska jag testa dig: vem är Jörgen Haglind?
– Nej, namn är min svagaste sida. Jag kommer inte ihåg vad nån heter! Jag klarar om du frågar vem Christine Jönsson är...
Jörgen Haglind är Tetra Paks informatörsdirektör sedan många år, bor här i Lund.
– Jaha, honom har jag nog träffat till och med.
Har du lokalsinne? Var ligger Snorres väg?
– Det borde ligga nånstans ut mot Linero.
Rätt. Slutligen, är detta slutmålet för dig: att bli kommunstyrelsens ordförande? Eller lockar riksdagen, om låt säga åtta år?
– Jag har inga sådana tankar. Jag har under åren haft möjlighet att bli ersättare i riksdagen men tackat nej. Jag tar en sak i taget, nu ska jag göra detta.
Gå till toppen