Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Vellinge

Magiskt päronträd

I morgon, den 19 oktober, är det sextio år sedan som Falsterbo fick ett fridlyst päronträd. Detta sedan Skånes naturskyddsförening vänt sig till länsstyrelsen med en begäran om att trädet skulle bli naturminne.

FALSTERBO. Trädet, numera omgivet av en mängd rotskott och med en undervegetation av kaprifol, står i en inhägnad vid Päronträdsvägen. Det nämns redan i Nicolovius (Nils Lovéns) Folklivet i Skytts härad i Skåne 1847 och förknippas med gammalt skrock, sägner och historier. Samtliga gör gällande att en skomakare med familj bor under trädet. Den som har tur kan ibland få se honom ridande på en stor so ute på Ljungen, där hans kor betar.
Skomakaren påstås vara bror till trollgumman Gya på Ljungen, och det gäller att hålla sig väl med honom. Annars kan det gå illa.
Det fick en intet ont anande sjöman erfara. Inför en order om hastig avsegling behövde han få sina skor sulade. ”Då får jag väl lämna dem till päronträdsskomakaren” sade han skämtsamt. Men skomakaren gillade inte den raljerande tonen, och när sjömannen på kvällen skulle fara till trädet för att sätta dit skorna kom han vilse. Hela natten var han på väg. Först i gryningen bröts förtrollningen, och då upptäckte sjömannen att han kört varv efter varv runt päronträdet
En annan historia handlar om vallpojken, som inte kände till att man kunde råka illa ut om man skadade skomakarens träd. Knappt hade han brutit av en gren för att driva på djuren med, förrän han blev illamående. Men så snart han bett trädet om förlåtelse blev han frisk igen.
En artikel i Sydsvenskan från den 1 november 1946 återger historien om den mångbetrodde kommunalmannen från Skanör som en tidig novembermorgon på 1890-talet var på väg till Falsterbo södra strand för att vittja ålhommor.
Det var fortfarande mörkt, då han vandrade fram på den gräsbevuxna landsvägen över ljungheden. När han befann sig mitt för den nordöstra delen av Falsterbo vång hörde han plötsligt sorl, skrik och en mäktig barnkör.
Han kopplade det oväntade ljudet till skomakarfamiljen under päronträdet, stannade på vägen, knäppte sina händer och bad till Gud.
Sången och sorlet upphörde. Därefter såg mannen tre starkt skinande ljusflammor röra sig över ljungheden.
Så småningom grydde dagen, och snart hade mannen nått södra stranden.
Väl hemma berättade han om sina upplevelser, ”och barnen lyssnade förväntansfull till det underbara som far hört och sett”.
Fotnot: Uppgifter hämtade ur ”Skanör och Falsterbo efter sillatiden” av Lars Dufberg, ”Falsterbos & Skanörs historia A-Ö” av Christer Melin och Sydsvenskan.
Gå till toppen