Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Kaféföreståndare med drömmar om läraryrket

Den som någon gång besöker Jackys café på Högevallsbadet-Idrottshallen vet absolut vem hon är.
- Jag känner 99000 människor i Lund, säger Jacklin Said samtidigt som hon glatt vinkar till några av kunderna i kaféet och serverar mer kaffe. Lätt överdrift kanske, men ett ganska typiskt uttalande av fyrabarnsmamman som med aldrig sinande energi och entusiasm driver kaféet. Och faktum är att hon är hej och mors med väldigt många Lundabor, tack vare kaféet men också sin extremt utåtriktade karaktär.

LUND. Drömmen om att bli egen företagare har alltid funnits och hon uppfyllde den ganska tidigt i livet. Hon startade en cateringfirma med sin man som de hade tillsammans i åtta år. Högevallsbadets kafé var ett av de ställen de levererade baguetter till.
- När avtalet skulle förhandlas på nytt fick jag frågan om jag ville driva kaféet under tre månader. Det gjorde jag, och sedan fick jag avtalet.
Det var 2002.
Hon stormtrivs med jobbet som gör att hon får ägna sig åt två av sina favoriter, mat och människor.
Men det finns en ännu inte uppfylld dröm:
- Jag skulle vilja bli lärare i religion och historia.
Jacklin Said började arbeta i föräldrarnas gatukök när hon var 15 år.
- Jag ville ta ett sabbatsår, jag var aldrig lika duktig i skolan som mina åtta syskon.
Det blev mer än ett år, och i stället har hon läst in gymnasiet på komvux, har bara lite kvar. Hon pluggar arabiska också.
- Jag vill kunna läsa och skriva på arabiska.
Hon är väldigt bestämd när hon ska berätta var hon kommer ifrån.
- Jag är palestinier men född i Sverige.
Det är viktigt, att framhålla sitt arabiska ursprung men att hon faktiskt också är svensk, född i Asarum.
Det har hon med sig hemifrån. Föräldrarna, som kom till Sverige i mitten av 60-talet, var måna om att familjen skulle finna sin egen plats i det nya landet. Båda arbetade på Volvo i Olofström.
- Vi flyttade till ett hus i Näsum, ett gammalt ruckel som mina föräldrar rustade upp. När vi barn var ute och lekte ropade pappa ofta in oss, vi skulle komma och titta på något på tv. Eva Rydberg, till exempel! Det fick vi absolut inte missa.
Familjen växte och växte. De trivdes bra i det lilla samhället, men en dag fattade föräldrarna ändå beslutet att flytta.
- De ville inte att vi barn också skulle jobba på Volvo. Och de var rädda att vi skulle flytta iväg till skilda ställen, som det ofta blir om man växer upp i en liten håla.
Mamma Fhemyas bröder bodde i USA, och dit styrde familjen kosan. Jacklin Said var yngst av de då sju barnen.
- Jag gick första och andra klass i New York, fick mest stå vid svarta tavlan och skriva att jag hade uppfört mig dåligt. Jag busade mycket.
- Det var ett hårt klimat i den stadsdel vi bodde, säger hon och minns hur de hamnade mitt mellan två stridande gäng, mexikaner och svarta. Det var också svårt att försörja så många barn där.
Sedan flyttade familjen tillbaka till Sverige.
Hon fick en lillebror, fem år yngre, och så småningom en lillasyster, nio år yngre, när de var tillbaka i Sverige. De bodde på Rosengård i Malmö.
- När jag var femton flyttade vi till Lund, säger Jacklin Said, och det är ingen tvekan om att detta är hennes hemstad.
När hon gifte sig bodde hon och hennes man på Rosengård ett tag.
- Rosengård är häftigt, visst finns det hårda sidor men det är på många sätt ett härligt ställe att leva på med olika nationaliteter och stor gemenskap.
Men det är i Lund hon är hemma på riktigt.
- Jag vill alltid bo här. Här känner jag mig trygg.
Hennes man har bott i Sverige i 15 år, och han pratar ibland om att flytta utomlands.
- Jordanien är ett fantastiskt land, vi åker ofta dit. Men Mellanöstern är alldeles för oroligt. Dessutom har Jordanien svårt att hysa alla flyktingar från länderna i området, så det vore inte rätt av oss att flytta dit.
Hon säger att hon är muslim, men också att hon inte är religiös. Visst, familjen har precis firat ramadan.
- Men vi har familjehögtider vid jul, påsk och midsommar också. Och de flesta svenskar firar väl inte jul för att det är Jesus födelsedag numera?
Hon har valt att inte äta griskött, men hon säger att det inte har någon religiös grund.
Lillasyster Nadia Jebril arbetar med tv-program. När hon vägrade att ta av sig slöjan som programledare för Mosaik blev det debatt. Sveriges Television sa först nej, men gav sedan med sig.
- Nadia valde själv slöjan när hon var 15 år, berättar Jacklin.
Den tämligen sekulariserade palestinska familjen med gatukök på Vildanden blev ganska häpen.
- Ingen av oss tyckte att det var fel, men vi blev nog lite förvånade.
Idag har Nadia valt att ta av slöjan igen. Hon arbetar med reseprogrammet Packat och klart. När hon fortfarande bar slöja var hon programledare för matprogrammet Ät!.
Nadia har flyttat till Stockholm, de andra syskonen bor i Lund och Malmö med omnejd och saknar henne.
- Att vara nio syskon är inget konstigt, det är bara fantastiskt. När jag var liten behövde jag aldrig vara ensam eller bekymra mig om något, även om mina föräldrar jobbade mycket.
Till 80 procent är det positivt att ha så många syskon och de 20 procent som är negativt är ändå positivt, när man ser tillbaka på det, anser Jacklin Said.
Tack vare den stora familjen klarar hon dessutom konststycket att jobba väldigt många fler timmar än en vanlig heltid, ha fyra barn och samtidigt må bra.
- Det finns alltid något syskon eller syskonbarn som hjälper till med barnen.
Hennes föräldrar har 24 barnbarn.
- Vi är inget släktträd, vi är en jättebuske! Det kan göra mig lite nervös, att vi blir så många att det inte längre går att hålla ihop.
Sin drivkraft och energi har hon fått av sina föräldrar. Inte bara att hon ärvt deras inställning och förmåga, utan också att det vore omöjligt att säga "jag orkar inte" till föräldrar som alltid har arbetat hårt.
I somras tog hon en lång semester för första gången.
- Underbart på ett sätt, men jag tänker aldrig vara ledig en hel sommar igen. Till sist ville mina barn att jag skulle gå till jobbet. Jag lagade fem rätter varje dag och gick upp fem kilo.
Ibland händer det att Jacklins barn beklagar sig över att de inte passar in. De är inte bara palestinier, inte bara svenskar.
- Jag vill att de i stället ska se vilka fantastiska möjligheter det innebär! Du har ju allt! Vilken rikedom. Gå inte och tänk på att du är varken det ena eller det andra, eller både och. Men lev med det!
Samtidigt kan hon hålla med om att det är annorlunda idag. Samhället är ett annat än när hon växte upp.
- När vi var små var vi orientaliska och exotiska. De motsättningar vi har idag fanns inte. Fast i Lund märker man faktiskt inte mycket av det.

FAKTA/Jacklin Said Namnet: Född Jebril. Pappa beundrade Jacqueline Kennedy, därav namnet. Stavningen förenklades dock: "Herregud, vi bodde i Asarum!" Kafékunderna säger Jacky, men det kallas hon inte annars. "Det lät som ett bra namn

Gå till toppen