Kultur

Mänsklig agent i första Bond

Javisst är det den igenkännbare agenten James Bond som vi möter i Daniel Craigs gestalt i ”Casino Royale”. Men ändå är han så annorlunda, så fräsch, så levande och framför allt så mänsklig trots att han utför flera vidrigt sadistiska mord.

Film: Casino Royale.
Genre: Actiondrama.
Land: USA/England, 2006.
Regi: Martin Campbell.
Skådespelare: Daniel Craig, Eva Green, Mads Mikkelsen, Judi Dench, Jeffrey Wright, Jesper Christensen.
Längd: 2:25.
Men ändå är han så annorlunda, så fräsch, så levande och framför allt så mänsklig trots att han utför flera vidrigt sadistiska mord.
Bond i den drivne karaktärsskådespelaren Daniel Craigs gestalt är inte enbart en dödsmaskin utan en individ med ett känsloliv som ger utrymme för publikens identifikation.
Agenten har ännu inte fullständig kontroll i alla lägen utan gör misstag och blir därigenom sårbar. Just det tillsammans med hans kärlek till Vesper Lynd (Eva Green), utsänd från finansdepartementet för att leverera pengar under Bonds pokerspel med storskurken Le Chiffre (Mads Mikkelsen), resulterar i ett porträtt som fascinerar betydligt mer än den på ytan slipade, på insidan djupt psykopatiske, kvinnohataren Bond som följer i filmatisering efter filmatisering. Orsaken till hans framtida kvinnosyn kan man anta grundas just i det här dramat.
Investerade vinster från Le Chiffres kortspel finansierar terrorverksamhet. I ”Casino Royale” har nämligen handlingen flyttats fram till ett tydligt efter elfte septemberperspektiv.
Redan i sin genombrottsroll som konstnären Francis Bacons osympatiske älskare George Dyer i ”Love Is The Devil” gjorde Craig en studie som vibrerade av något oförutsägbart och riskfyllt. Samma känsla infinner sig när man ser honom i Roger Michells ”The Mother” och i ännu högre grad i samme regissörs Ian McEwan-filmatisering ”Kärlekens raseri”.
Att välja Daniel Craig som den nyborne agenten 007 är helt enkelt ett genialt drag.
Någon djuplodande psykologi finns det inte utrymme för i en action som denna men filmen innehåller ändå några ambitiösa försök som vittnar om hög ambitionsnivå, till exempel den chockade Vesper sittandes i duschen.
Mads Mikkelsen med ärrigt öga gör vad han förväntas göra, men knappast mer. Det är framför allt hans speciella, kyliga utstrålning filmen tar vara på.
Även om det mänskliga dramat får betydligt större utrymme i ”Casino Royale” än i tidigare Bond-filmer serveras de långa actionscenerna som på beställning. Regissören Martin Campbell har övat sig i Bond-äventyret ”Golden Eye” och de två filmerna om Zorro.
Bitvis imponerar den visuella uppbyggnaden av scenerna även för en recensent som vanligtvis tråkas ut av traditionella, oftast förutsägbara, actionjakter.
Campbell och hans team har slagit av på användandet av tekniska superprylar. Beslutet understryker filmarnas önskan att ha bättre kontakt med det jordnära även om vissa scener, inte minst mot slutet i Venedig, toppar det spektakulära.
Däremot har man inte minskat utan snarare ökat produktplaceringen. Mobiler av ett visst märke liksom armbandsur av ett annat är iögonfallande.
Den typiskt ironiska och cyniska humorn kommer bäst fram i scenerna med brittiska säkerhetstjänstens chef M (Judi Dench). Aldrig förr har hon varit så vass och träffsäker i replikerna. Hennes meningsutbyten med Bond ger filmen de riktigt humoristiska lyften.
Gå till toppen