Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Ulla Persson har vigt sitt liv till att hjälpa

Ulla Persson är en person som haft mycket tid för andra. Först för familjen, egna barn och dagbarn. Sedan i jobbet som skolvärdinna för generationer av Lundaelever. Och i mer än tjugo år för hundratals utsatta kvinnor som sökt hjälp hos Kvinnojouren i Lund. Nu sitter hon vid sitt köksbord och ser på mig med ekorrpigga ögon. Håret är lite fuktat för att krylla sig fint för fotografen.
- Varsågod, ta en bakelse, säger hon och skjuter fram ett fat veteskorpor med ost.

LUND. Det är svårt att tro att hon faktiskt fyllt 70 när man ser henne flänga runt stan på sin gamla Crescent från femtiotalet.
- Barnen har försökt få mig att köpa en ny cykel, men jag älskar min gamla. Den har så bra bärhandtag, säger hon.
Egentligen vill inte Ulla Persson prata om sig själv. Det hon vill prata om är Lunds kvinnojour som hon jobbat för i många år.
Strax innan vi ses har en kvinna ringt kvinnojouren och bett om hjälp att hitta någonstans att bo.
- Det lät väldigt akut, hon hade inte kunnat sova hemma i natt. Så nu måste jag få tag i någon från socialförvaltningen.
Ulla Persson är inte den som väntar när hon inte får napp på telefon. Då cyklar hon helt enkelt dit och försöker få tag på någon.
- Det är en fördel med att bli äldre. Man ryggar inte för något utan går rakt på när man vet att något måste göras, säger hon med ett skratt.
Hon kom med i Lunds kvinnojour strax efter starten 1979 och det var väninnan Biddy Nilsson, aktiv socialdemokrat, som fick henne att engagera sig.
Att det blev just kvinnojouren var kanske mest en slump, tror hon. Hon har alltid varit aktiv och ägnat sig åt något, utöver jobbet.
- När min man och mina barn hade saker för sig måste jag ju också ha något att göra, förklarar hon.
Hon har alltid gillat att sy och sticka. Ett tag gav hon kurser i batik på ABF, sedan blev det fritidsverksamhet för barn på kvällarna.
- Det gör en väl till en viss sorts människa, att man vill arbeta med andra.
Från början hade kvinnojouren bara telefonjour i en lokal på Spolegatan. Senare tillkom två lägenheter på Brunnsgatan, som tillhörde socialförvaltningen. Men de var ganska otrevliga med folk som kissade i trappan och bröt sig in.
1989 lyckades jouren få kommunen att ordna en bättre lägenhet på Fjelievägen med plats för tre kvinnor med barn och ett kontor för dem som svarade i telefon. Förra sommaren hittade Ulla Persson ett gathus till uthyrning och där finns jouren idag.
- Fast vi har vuxit ur det också, eller skulle i alla fall behöva flytta kontoret för att få mer plats för boende, säger hon.
Från början bedrevs allt arbete ideellt men sedan fem år har jouren en halvtidstjänst. Och inom kort anställs ytterligare en person sedan Lund fått del av statens satsning på 135 miljoner till landets kvinnojourer.
Av cirka 100 medlemmar är runt 20 aktiva. Förutom styrelsen är det studenter, många på Socialhögskolan, som håller i jourtelefonen. Den är öppen varje måndag och onsdag och däremellan kan man lämna meddelanden.
- Vi i jouren fungerar som medsystrar, betonar Ulla Persson. Vårt jobb är att se till att kvinnorna har någonstans att bo. Visst kan de prata med oss men för professionell hjälp hänvisar vi dem till socialförvaltningens kriscentrum för kvinnor.
- De kvinnor som söker sig till jouren är inga offer. Tvärtom är det de starka som orkar söka sig bort från ett destruktivt förhållande. Många jobbar och behöver bara få akut hjälp med någonstans att bo tills de hittar en ny lägenhet.
Sedan tio-tolv år är nästan alla som söker hjälp kvinnor som har invandrat. Det har gett en extra dimension åt arbetet, tycker Ulla Persson.
- Från början var det polskor och thailändskor som gift sig med en svensk för att få ett bättre liv. Nu uppstår problemen ofta i familjer som kommit hit som flyktingar. När kvinnorna är aktiva, lär sig svenska och lyckas få jobb medan mannen passiviseras och mest sitter på kafé med sina kompisar, uppstår spänningar som kan leda till våld, förklarar Ulla Persson.
Nu har vi pratat så länge om kvinnojouren att jag vill veta mer om henne själv. Hur orkar hon vara så engagerad? Hur blir man sån?
Hon funderar lite.
- Bra föräldrar, säger hon sedan.
Hennes var lite äldre när hon föddes och hon var enda barnet. Pappa var viktig och har format mycket av hur hon blivit.
- Han var trygg, inte religiös, men han lärde mig det där med den gyllne regeln.
Den tror hon många av dagens ungdomar också skulle behöva lära sig. Då hade de inte behövt vara så ängsliga för att göra fel.
- Att göra det som känns rätt och se till att inte skada andra. Tänk om alla levde så, då hade världen sett annorlunda ut. Det sa alltid min far.
Ulla Persson växte upp i Håstad utanför Lund. Pappa jobbade på Lilla Harrie redskapsverkstad och mamma var hemmafru, men aktiv i den socialdemokratiska kvinnoklubben.
Efter skolan började Ulla jobba i en fotoaffär i Malmö, men hon gifte sig tidigt och fick två barn. Familjen bodde först i Lilla Harrie men flyttade sedan in till Lund där de bodde på Väster i många år.
På det röda Väster engagerade sig Ulla Persson genom väninnan Biddy Nilsson i socialdemokratiska partiet. Hon satt under några år i både konsthallsnämnden och biblioteksnämnden och är fortfarande aktiv som nämndeman.
- Fast nästa mandatperiod kanske de ska hitta någon som är lite yngre, även om det förstås är viktigt att ha erfarenhet, säger hon.
När barnen var små hade Ulla Persson också dagbarn och det var så hon kom in på att arbeta med barn.
I flera år jobbade hon som måltidsvakt och rastvakt runt om på skolorna.
Hennes uppgift var att se till att barnen åt och sedan följa med ut på rasterna och se till att de hade det bra och att ingen mobbades.
- Det var ett viktigt jobb och vi fick bra utbildning, minns hon.
När också gymnasieskolorna fick skolvärdar sökte sig Ulla Persson till Spyken, där hon blev kvar till pensionen för fem år sedan.
Att vara ett stöd för ungdomarna på skolan var ett arbete som hon engagerade sig djupt i och trivdes med.
- Det var en så fantastisk stämning på Spyken, både bland elever och personal, tycker hon.
Hon har fortfarande kvar kontakten med skolan och ställer upp som skrivningsvakt när så behövs.
Att arbeta med barn och ungdomar har lärt henne att inte bli arg, även när hon möts av ilska och förtvivlan. Det har hon haft stor nytta av också i arbetet med de utsatta kvinnor som hon nu ägnar det mesta av sin tid och engagemang.
Som pensionär jobbar Ulla Persson nästan varje dag för kvinnojouren. Hon är kassör och fungerar som en sorts hustomte och ser till att allt fungerar i huset, även om de som bor där sköter det mesta av servicen själva.
- Men det är mycket ideellt arbete som läggs ner i en förening som vår, säger hon. Vi sparar mycket pengar åt kommunen.

FAKTA/Ulla Persson

Ålder: Snart 71.
Yrke: Pensionär.
Familj: Änka och frånskild. Två barn och sex barnbarn.
Intressen: Hantverk, mest att sy och sticka.
Brinner för: Att hjälpa andra.
Gå till toppen