Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Merete Mazzarella om Suzanne Brøgger

Hur ska Suzanne Brøggers nya bok ”Sølve” (Gyldendal) egentligen beskrivas? Den är ett skatbo, en mosaik eller kanske framför allt ett kalejdoskop, skriver Merete Mazzarella.

Hur ska Suzanne Brøggers nya bok ”Sølve” (Gyldendal) egentligen beskrivas? Den är ett skatbo, en mosaik eller kanske framför allt ett kalejdoskop. Den lever, den går att vrida och vända på, den levererar ständigt nya mönster, ständigt nya sammanhang mellan tillvarons olika element – natur och kultur, högt och lågt, förr och nu.
Den är ett ymnighetshorn som blandar ett otal genrer: självbiografi, essäistik, lokalhistoria, historisk fiktion, saga, myt och till och med lyrik.
Huvudperson är hur som helst den gård på den nordsjällandska vischan som i decennier varit Brøggers trygga punkt, den plats från vilken hon reser ut i världen och till vilken hon sedan ständigt återvänder.
Bland traktens bönder och småbrukare har hon obesvärat tillåtit sig att vara främmande, att gå med nagellack och måla ögonen, att promenera, att lyssna på Mozart, att älska ogräs, att tala främmande språk, att måla ikoner, att gå med Chiaparellihattar, att läsa dikter av Éluard, att ligga i gräset och sola sig. Men hon har också lärt sig att tala sakkunnigt om trädgårdsskötsel, om syltning och saftning. Hon har gjort allt hon kunnat för att anpassa sig men hon har aldrig strävat efter assimilering.
Åtminstone för den icke-danska läsaren är det nog Brøggers åsikter, hennes ställningstaganden, som är det mest stimulerande. (För svenska läsare kan det vara av särskilt intresse att få skymta Brøggers svenska vänner, Göran Rosenberg, Ingmar Bergman.)
Och som vanligt har hon sannerligen åsikter. Hon skriver om vilka ingredienser en god barnbok ska ha: ”1. Varje ord måste vägas på guldvåg. 2. Underfundighet. Den ska också kunna läsas av vuxna, utan att de leds rumpan av sig. Ergo ska det finnas humor och charm. 3. På det etiskt/estetiska planet ska den göra världen mera underbar, inte mindre. Större och inte mindre.”
Hon har synpunkter på barnuppfostran. Hon karakteriserar äktenskapet som ”ett konstnärligt projekt som kräver lika delar hängivenhet och disciplin.” Hon skriver om den moderna civilisationen som en civilisation av lufttecken, kommunikation genom luften – sms, mejl, tv, dvd och iPod – som med nödvändighet måste ha den depressiva tyngden och fetman som sitt enda motdrag.
Hon suckar över masskulturen – ”det som man inte lyckades att skapa i Sovjetunionen, trots att man hade dödat hela överklassen, det lyckades man med i USA.”
Hon beklagar sig över skolan som tycks göra barnen dummare år för år. Hon är överhuvudtaget häftigt samtidskritisk och hänsynslöst elitistisk – tygservetter hör självklart till hennes civilisationsbegrepp – men framförallt är Brøgger (fortfarande) bedövande vital. Det är en vitalitet som inte kan undgå att smitta av sig, att både provocera och inspirera.
MERETE MAZZARELLA
litteraturvetare och professor vid Helsingfors universitet
Gå till toppen