Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Don Quijote återvände från Chile

Han har turnerat Europa runt med latinamerikansk musik, spelat flöjt och charrango med Mikael Wiehe, medietränat miljöpartiet och Chiles president och producerat en mängd informationsfilmer. Möt David Ojeda!

LUND. David Ojeda, musiker och producent, är en kommunikatör som går sin egen väg.
De stora fönsterna på nionde våningen släpper in lite av en fågels frihet i lägenheten på Klostergården. Här bor David Ojeda sen han senast flyttade tillbaka till Lund för drygt ett år sedan.
Han beskriver sig själv som en Don Quijote, en rebell som slåss mot det han tycker är orätt. Under skoltiden satte han sig emot lärarens auktoritära stil och blev relegerad sex gånger för sin uppstudsighet.
Vändpunkten kom när föräldrarna gav upp; gör vad du vill, men om du inte studerar eller arbetar när du är 18 år så får du flytta hemifrån, löd villkoret. David Ojeda vann sin frihet och fick toppbetyg resten av skoltiden. Han ledde kören och teatergruppen, och började dansa balett.
David Ojeda har flyttat från Chile till Lund – tre gånger. Första gången var 1976. Han var 22 år, nygift och hans fru var gravid i sjunde månaden.
Bakom sig lämnade han diktaturen i Chile. Redan andra kvällen i Sverige uppträdde han på ett fullsatt Folkets hus i en solidaritetskonsert för Chile tillsammans med svågerns band Amarindios. En konsert som ledde till fyra års turnerande i Sverige och Europa.
Senast han flyttade till Lund var för drygt ett år sedan. Efter närmare tio år i Chile skickade vännerna i Lund en flygbiljett och bad honom komma hem på försök.
Tillsammans med producenten Per Brugge arbetar han nu med en informationsfilm som ska förebygga stress, och att folk går in i väggen. En konsekvens av den avhumanisering som han menar präglar vårt samhälle.
– Det finns en motsättning mellan humanismen och teknologin, där det finns en övertro på teknologin. Vi förväntas producera och effektivisera. Men ju mer vi blir robotiserade, desto mer förlorar vi i mänsklighet. Vi har inte tid att ta hand om oss själva, eller att bry oss om varandra. Det är en absurd och skrämmande utveckling, säger han.
Han menar att kommunikation är nyckeln till alla problem vi kan tänkas stöta på – från grannbråk till världskrig, och utbrändhet på jobbet.
Men vägen hit har inte varit spikrak. Hans första äktenskap sprack efter ett år i Sverige, och David Ojeda längtade hem. När den nästan fyra år långa Europaturnén med bandet Amarindios slutade i Schweiz 1979 köpte han en biljett tillbaka till Chile. Han reste via Argentina, med id-kort istället för pass och var livrädd för att bli stoppad av gränspolisen.
– Det var underbart att andas in de fantastiska luftföroreningarna i Santiago, och att inte kunna se bergen på grund av all smog, säger han och skrattar.
Under tiden splittrades Amarindios. Kvar satt David Ojeda i Santiago, utan pengar och utan något jobb att återvända till i Sverige. Istället fick han jobb på en tv-station i Chile.
– Allt gick bra tills jag ombads att göra reportage för militärjuntan. Fascistpropaganda. Jag funderade och bestämde mig för att göra det, men att överdriva filmerna så att de förmedlade dubbla budskap. Jag skildrade varenda soldat ur ett grodperspektiv, målade upp det grandiosa i varenda liten manschettknapp, så att det blev löjligt.
Efter ett tag kallades jag till tv-chefen som undrade vad fan jag höll på med. Han sa att militären blivit misstänksam och rådde mig att sticka så fort som möjligt, och så kom jag till Sverige för andra gången.
Året var 1980. Han började undervisa i latinamerikansk musik och reste landet runt för att undervisa olika grupper i gitarr, slagverk och flöjt.
– Det var jätteroligt. Alla jag träffade var så ivriga att lära sig spela, och jag kände mig som en kung.
1988 fick han i uppdrag att medieträna miljöpartiets kandidater inför riksdagsvalet. De fick lära sig hantera en mikrofon, klä sig ”trovärdigt” – en grundkurs i att föra fram sitt budskap utan störningar.
– Om ni kommer in i riksdagen vill jag ha betalt, annars betalar ni bara materialkostnader, sa jag.
Men miljöpartiet kom in i riksdagen och uppmärksamheten ledde till fler uppdrag för David Ojeda. Under tre års tid gick telefonerna varma.
– Jag reste jorden runt och gjorde presentationsfilmer för Alfa Laval, Tetra Pak, Absolut Vodka och SAS.
1991 kom krisen och telefonerna tystnade. Han tvingades lägga ned företaget, och samtidigt tog hans tredje äktenskap slut.
– Jag var i ett djupt svart hål. Jag började promenera i Stadsparken, och så började jag spela boule. Det blev min självterapi, jag spelade med alla jag träffade och kom upp i allsvenskan-klassen.
Han träffade en tjej och följde med henne till Åstorp. Där blev han tränare för ungdomslaget, som ett år vann SM i boule.
– Åstorp låter tråkigt, men det är jättefint: lugnt, inga köer till Systembolaget, inga köer till dagis eller sjukvård – allt fungerar som det ska helt enkelt.
Efter att ha presenterat ett uppskattat projekt och en film om ”det idylliska Åstorp” som skulle locka folk och företag att flytta till kommunen, blev han tillfrågad om han ville gå med i den lokala Rotaryklubben.
– Men sen fick jag inte. Jag blev nobbad utan någon vidare förklaring. Det var som att de frågade ”Vill du leka med oss?” ”Ja!” ”Men det får du inte.” Det gjorde ont, och det är enda gången som jag har känt mig diskriminerad i Sverige.
Förhållandet tog också slut, men i Chile hade diktaturen fallit och landet var på god väg framåt. Kanske skulle han kunna bidra till en positiv utveckling där. Han åkte tillbaka till Chile, och med lite pengar på fickan och självförtroendet på topp kände han sig oövervinnelig.
– Tanken var att ta ett sabbatsår. Jag hade inte haft semester på länge, så jag köpte en bil och bara reste runt och hade det skönt. Jag tänkte att det var lätt för mig att få jobb sen, att jag kunde göra det jag ville.
Men Chile var förändrat. De vänner och kontakter som han trodde sig ha såg honom istället som en konkurrent.
– Tillhör man inget politiskt eller religiöst fack, så har man heller ingen plats i samhället. Det gäller att vara allierad med någon för att komma framåt. Och jag har alltid varit min egen, inte tillhört någon grupp.
Så jobben uteblev. Istället försörjde han sig på informationsfilmer för universitetet, och på att medieträna politiker. Bland annat höll han en kurs för socialistpartiets kandidater inför kommunalvalet. Bland deltagarna fanns Chiles nuvarande president Michelle Bachelet.
Efter tio år i Chile bad vännerna i Sverige att han skulle komma tillbaka till Lund, åtminstone på försök. Arton vänner skramlade ihop till en biljett, och i november 2005 kom han till Sverige för tredje gången.
– Tiden i Chile plockade ned mig från min höga vita häst. Jag hade lurat mig själv till att tro att jag var oberoende, att jag kunde klara mig själv. Men jag är bara en liten myra, jag är ingenting. Utan andra kan man inte göra någonting. Det blev mitt livs läxa.
– Pengar kommer och går, men vännerna är det viktigaste i livet. Och min son. Utan dem vet jag inte vad jag hade varit idag.
Gå till toppen