Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Sverige

Skånsk godsägare avslöjade Linnés fel

Carl von Linné hade fel, grundligt fel, när han 1751 skildrade sin skånska resa i bokform. Allt enligt den samtide skånske godsägaren och lagmannen Carl Hallenborg. Linné påstod bland annat att svalor och storkar övervintrar på bottnarna av Skånes sjöar.

Det finns under Linnéåret 2007 skäl att lyfta fram Carl von Linnés främste skånske kritiker.
Carl Hallenborg var en beläst jurist, som hade pluggat i Lund och arbetat som domare i olika delar av Skåne. Han drev eget jordbruk i Rydsgård och slutade sitt yrkesliv som landshövding.
När ”Carl von Linnés skånska resa” publicerades 1751 lusläste Hallenborg boken. Han antecknade i marginalerna så snart han såg fel eller brister. 316 stycken blev det.
Invändningarna finns bevarade på Riksarkivet i Stockholm, som även lagt ut anmärkningarna på sin hemsida.
Dagens forskare är medvetna om felen i Linnés skrifter. Den frossa Linné kallade Uppsala-feber visade sig vara vanlig malaria. Nya arter bildas inte som Linné framhöll genom spontana hybrider, utan främst via mutationer. Och att växter sover i mörker, som Linné trodde, är ingen sanning för moderna botaniker.
Carl Hallenborgs felfinneri vad gäller Skåne är intressant eftersom det visar att Linné redan i sin egen tid var omstridd.
Hallenborg påtalar fel om allt från klädedräkter och djurhållning till såningsmetoder och geografi. Felen är ofta bagateller: bortglömda småfakta, stavfel, namnfel.
Men helt klart hade Linné svårt för skånskan. Flera ortnamn blev tokiga: Maglarp blev Magderup, Toppeladugård Tåppegård, Blentarp Blentorp, Romele klint Rammele klint, Karsholm Kasholm, Hanaskog Hanackskog, Söllagra Söderåckra, Harlösa Hallösa och så vidare.
”Det är skada för den, som ej kienna Skåne, men ännu mera i framtiden, att många byars och orters namn i denne bok blifvit så mycket råbråkade”, påpekar Hallenborg.
Andra fel är av annat slag. Här ett axplock:
Linné delar upp Skåne i lerslätt, sandslätt och moslätt. ”Den fördelningen är i sielfva landet aldeles obekant”, skriver Hallenborg. ”Moslätten kallas och anses för skogsbygd”.
Enligt Linné kan torv brytas i Skånes alla dalar. ”Ingalunda”, skriver Hallenborg. ”All svart jord och götja duger ej till torf”.
Linné påstår att Helig-å (Helge å) är ”en stor flod som rinner från Helga-sjö”. Helt fel. Visst härrör den från Småland, men inte från Helgasjön utan från Möckeln, påpekar Hallenborg.
Enligt Linné kringränns Kristianstad av Helge å. Hallenborg rättar: ån rinner bara norr och öster om staden.
Skånska kor mjölkas tre gånger om dagen, påstår Linné. Nej, skriver Hallenborg, slättens bete är magert. Mjölkning görs ”knapt tvenne gånger” per dag.
Enligt Linné odlas råg, korn, havre, vete, wicken, ärter och bönor (bovete) i hela Skåne. Hallenborg rättar: Bovete sås bara i norra Skåne.
Linné hittar tobaksplantor i Ferlöf. Helt fel. ”Utom åboernes hagar är ingen tobak å denne ort planterad”, hävdar Hallenborg.
Linné kallar slätten vid Maltesholm och Vittskövle östra slätten. Nej, nej. Enligt Hallenborg ligger ”rätta österslätt för skåningen emelian Ystad och Cimbrishambn.”
Enligt Linné är klining av korsvirkesväggar kvinnogöra eftersom männen ser det som ”oanständigt att befatta sig med.” Hallenborg invänder: ”Just icke oanständigt, men de hafva nog att giöra med lerets upgräfvande, tillredande och frambärande.”
Linné påstår att giftväxter dödar gässen på Österlen efter midsommar. Hallenborg invänder: ”De töra väl och dö af ollonborrar som på andra ställen i Skåne.”
Linné hävdar att slättborna kapar bokarnas kronor för att få ved. Inte alls, invänder Hallenborg. Skogstjuvar ligger bakom. De vill slippa böter för att ha fällt träden från roten.
Linné ser en bonde som sår råg ”dagarna före jul”. Nja. ”Bara en lathund” sår sin råg i december, påpekar Hallenborg.
Enligt Linné äger Ernst och Niclas Suell Limhamns kalkbruk. Hallenborg rättar: Kronan äger, bröderna Suell arrenderar.
Linné skriver att Skånes bönder får tre mark silvermynt för ett lass ved ”då de föra den till stads”. Inte alls, skriver Hallenborg. Priset i Malmö är nio–tio mark.
Enligt Linné landsteg Karl XII 35 år tidigare vid Stafsten efter åren i Turkiet. Hallenborg rättar: kungen kom i land i Skåre.
Linné påstår att Ljunghusens sand ”uppkastats från havet”. Hallenborg skriver: Flygsanden ”upbrytes af siellfva marken”.
Linné påstår att Skånes kyrkor på grund av åskrisken sällan har torn. Hallenborg påminner om tolv ståtliga kyrkospiror.
Linné påstår att Ystad är ”ungefärligen så stor som Malmö”. Hallenborg: ”Intet en gång half så stor”.
I Barsebäck såg Linné bondhus som bara täckts med tång och torv. Enligt Hallenborg bodde snarare ”fattiga husmän eller backstugeinvånare” i husen.
Från Kullaberg skådade Linné ut över ”Torreko – en obebygd ö”. Hallenborg påpekar: Linné syftar nog på Hallands Väderö.
Enligt Linné går det åtta Kullasillar på en hwal. Hallenborg rättar: ”På en vahl sill räknas allenast sextio sillar”.
Enligt Linné grundades Rya tegelbruk av assessor Svab. Alls icke, påpekar Hallenborg. Bruket är från den danska tiden.
Linné påstår att skånska träskor främst tillverkas i Göinge och norra Skåne. Nej, påpekar Hallenborg: De görs minsann även i Färs, Frosta och Gärds härader.
Enligt Linné varar träskor ett–två år. Hallenborg invänder: ”En karl som dageligen brukar dem allenast hafva ett par sex à sju månader”.
Gå till toppen