Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Tillbaka på Tunaskolan - Daniel Rydén

8.30. Morgonsamling i lärarrummet. – Om jag kunde begripa varför du bara hade fyrtionio poäng, säger min klassföreståndare med ett irriterat pekfinger i resultatlistan. – Dag hade minsann sextiofyra, tillägger han.

Jag har inget bra svar och märker att detta besvärar mig, trots att det är trettiosex år sedan vi hade det där provet i medeltidens litteraturhistoria.
Det är så här man känner sig, har andra berättat. Att återvända till sin gamla skola är att bli ung på nytt.
Folke Silvén har bjudit in mig i lärarrummet på Tunaskolan, en grundskola i östra Lund som jag lämnade 1971 men där han fortfarande undervisar.
Tuna är de högutbildades stadsdel. Här är det studieteknik i modersmjölken.
När en lockout lamslog undervisningen i åttan tog de bästa i min klass ansvar för varsitt ämne. Vi låg två veckor före studieplanen när lärarna återvände.
– Elevunderlaget är i stort sett likadant nu som då, säger rektor Wikner Roos.
Fast ungdomar är naturligtvis mycket friare idag, tillägger han.
Jo det håller Folke Silvén med om. Det var mer ordning och reda förr.
– Ni var tystare. Men också mer hämmade. Ni ifrågasatte inte så mycket, säger min klassföreståndare och antyder att det kunde vi gott ha gjort.
Han bläddrar vidare i den gamla klassboken.
– Sen skrev ni uppsats i maj, varför hade du bara en trea där?
Klockan räddar mig. Det är dags för dagens första lektion med 7B.
9.10. Franska i sal 1.
Tu aimes le sport Joacim? Gillar du sport? Vilken sport gillar du mest? Vad spelar du helst själv? Hur mycket tränar du? Kamraternas franska frågor haglar över Joacim Lindberg som sitter bakom katedern och parerar på samma språk. Rummet surrar som ett fotbollskafé i Marseille.
– Visst pluggar vi grammatik, säger franskläraren Birte Möller, men det viktiga är att eleverna lär sig prata med varandra.
Jag gör mig så liten som möjligt i bänken. Hur fixar de denna flödande franska efter bara tre terminer?
Studieteknik, svarar Birte Möller. Hon kom till Tunaskolan 1978 med färska rön som visade att täta och korta repetitioner ger mycket bättre resultat än långa pluggpass. Samma resultat på halva tiden.
Joacim får en applåd.
9.40. Tyska i sal 16.
Klassrummen i källaren är nya sedan min tid och på vägen dit tänker jag på min tysklärare Arend Brandt.
Han var barn i Berlin på 1930-talet och blev en av de pojksoldater som Adolf Hitler skickade till östfronten vintern 1945 i ett sista försök att stoppa Röda armén. Arend Brandt var den ende i sitt kompani som överlevde. Han blev vårt första möte med historien och vi tröttnade aldrig på att höra honom berätta. Det gick ut över de starka verben.
– Ich habe immer noch kein Elch gesehen, säger Björn Annby Andersson nu i sal 16.
Sehen, att se. Starkt verb. Ändelsen –en i perfekt.
Lite grammatik måste det bli, konstaterar Mona Wallin, lärare i tyska och engelska på Tunaskolan sedan 1977.
– Men det viktiga är att göra sig förstådd. Den språkliga perfektionen är mer underordnad för dagens elever.
10.20. Matte i speciallärarens rum.
Medan jag väntar i korridoren tänker jag på vad Folke Silvén sa i lärarrummet i morse, att skolan inte längre har samma huvudroll i tillvaron som på min tid.
– Ni hade två tv-kanaler, och om du spelade knattehandboll var det träning två gånger i veckan. Nu finns det hur mycket tv som helst, och handbollslaget tränar fem kvällar i veckan.
Det är svårt att hinna med, inte minst när tempot är så högt som på Tunaskolan, instämmer specialläraren Birgitta Larsson när hon har släppt in oss i rummet där hon hjälper dem som kommit efter.
– Många föräldrar vill att deras barn ska gå på Tuna, och varje år får vi hit elever från andra skolor. De har det tufft första tiden.
Nu står Birgitta Larsson inför de fem i 7B som fick IG på senaste matteprovet. De suckar uppgivet.
– Ni kan det här, säger hon. Ni måste bara tro på er själva. Och sluta prata så mycket.
Hade du verkligen Timbuktu i matte? frågar en.
Jo, Birgitta Larsson lärde rapparen plus och minus. De räknar vidare under tystnad.
– Om ni har det här tempot på varje lektion kommer ni aldrig att bli underkända på ett matteprov mer, säger Birgitta Larsson.
11.00. Lunch i matsalen.
Bakad potatis med skinkröra och sallad. Utan mattanter, med lärare. Och mindre larm än förr.
– Vuxnas närvaro dämpar ljudet, säger läraren Kjell Persson som dimper ner vid vårt bord.
Förr hade vi studenter som jobbade extra som matvakter, tillägger han.
Jag minns de där studenterna. Vi lärde oss snabbt vilka man behövde bry sig om. De var inte många.
11.50. Religion i sal 16.
– I ären jordens salt, förkunnar Folke Silvén för klass 7B.
Inte många lärare kan få en sjua att under uppmärksam tystnad lyssna till högläsning ur Matteusevangeliet strax efter lunch. I den gamla bibelöversättningen, som Folke Silvén tycker är mustigare.
Min klassföreståndare fyller sjuttiofem i höst men lever för att undervisa och är ständig vikarie på Tunaskolan.
Han är "Vikarien" med svenska folket, för sin titelroll i Åsa Blancks och Johan Palmgrens guldbaggeprisade dokumentärfilm häromåret. Den handlar om hur Folke Silvén får en havererad nia i Hallonbergen på fötter.
Förvandla råplugg till en känsla av upptäckter, lyder en av hans maximer. Den här timmen har han fått 7B att snoka rätt på nutida vardagsregler bland allt som Jesus säger i Bergspredikan. Och hitta svaga punkter.
Som talet om fåglarna som varken sår eller skördar eller samlar i lador men ändå tas som hand av sin himmelske fader. Det stämmer inte, säger klassen nästan i kör. Framför allt inte på människor. Framför allt inte nuförtiden. Folke Silvén säger att detta är kyrkans eviga problem, kombinationen av en allsmäktig gud och ett utbrett elände.
Till sist skriver han på tavlan:
"Si vis vivere, ama te." Om du vill leva, älska dig själv. Skriv upp det, uppmanar läraren.
– Inte för att ni ska bli egoister. Men man kan inte tycka om andra om man inte gillar sig själv.
13.05. Fysik i sal No3.
Vi ska bygga en elmotor. Jag hamnar i grupp med Hanna Urish, Simon Persson och Casper Karlsson Kaldjärv. Tack vare Simon lyckas vi skruva ihop delarna och till slut slår det gnistor om vår maskin.
Varför funkar den? frågar läraren Charlotta Nilsson. Diskussion utbryter. Killarna pratar, tjejerna sitter tysta. Ungefär som på fysiken förr.
Till nästa gång ska de läsa sidan 113 till 116 i boken. Ska vi läsa eller plugga? undrar Hanna. Läs så att ni förstår allt efteråt, svarar läraren.
Suck.
14.20. Idrott i G1.
Gymnastiksalen är lika stor som förr.
Det var här vi valde lag. Eller de.
Inför varje bollspel fick de två bästa välja varsin spelare växelvis ända tills de två sämsta återstod. Detta par fördelades så att jag alltid tillföll det bästa laget, så att det skulle bli rättvist.
– Det är längesen vi gjorde så, säger Birte Möller som har 7B i idrott och hälsa.
Vitsen med ämnet är att stimulera eleverna att träna. Livet igenom. Då måste det vara roligt.
På min tid hölls killar och tjejer åtskilda, nu tränar alla tillsammans. Flickorna lär sig att spela boll och pojkarna att dansa. (TV-dansaren Måns Zelmerlöw hade gympa för Birte Möller här.)
Alla får dessutom pröva på att leda träningen själv. Idag har Angelica Crespo-Harju och Hanna Walaf satt ihop ett kort aerobicpass som uppvärmning.
Så cirkelträning. Vi får ta den i egen takt men bör hinna med fyra vändor. Si tups och armhävningar, hopprep, stepups och höftlyft. Och löpning över fasta hinder.
Jag betraktar bommarna. De var alltid ute efter mig.
Så tar jag sats och svingar mig över den första. Klarar även den andra galant.
Men: den tredje bommen får tag i min högerfot och fäller mig till golvet med ett ljudligt magplask.
Jag fick dej, säger bommen.
Med förtvivlans svettdroppar i ögonen tar jag mig på fötter och sneglar mot fotografen Peter Frennesson som hoppats på bra actionbilder från idrottslektionen.
Ha, han byter objektiv på kameran just nu, och har därmed missat dagens bild.
Tji fick du, säger jag till bommen - och springer vidare.

Tunaskolan

Är en grundskola i Lund för årskurserna 1-9.
Började byggas 1961 och stod helt färdig 1967.
Byggdes för upp till 900 elever men har idag 600.
Ligger i en stadsdel där de flesta är högutbildade.
Två av tre lärare är kvinnor. Ann-Britt Kinberg är rektor för årskurserna F-5 och Wikner Roos för 6-9.
Här har ståupparen Adde Malmberg, programledaren Kattis Ahlström, rapparen Timbuktu och artisten Måns Zelmerlöw gått.

Daniel Rydén

Började på Tunaskolan 1962 och gick ut nian 1971.

Busade: nej (ett slagsmål på nio år).

Pluggade: ja (var med slutbetyget 4,8 av 5,0 en medelmåtta i klassen).

Avskydde: gymnastiken och skolmaten (alla måste äta upp).

Älskade: historia och svenska.

Gå till toppen