Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Ny doktor vill lyfta skådespelarna

Ett av syftena med Kent Sjöströms doktorsavhandling ”Skådespelaren i handling” med underrubriken ”Strategier för tanke och kropp” är att lyfta fram skådespelarnas kunskap och ta den på allvar, att helt enkelt höja respekten och statusen för skådespelarkonsten.

I slutklämmen i avhandlingen skriver Kent Sjöström:
”Skådespelaren kan ta initiativet genom att inte fråga efter att bli sedd, utan genom att själv se och granska. I diskussionen om vem som är skaparen av ett sceniskt verk kan skådespelaren, i kraft av sina olika kunskaper, hävda sin plats jämte regissör och författare.”
– Där sticker jag väl ut hakan en aning, säger Kent Sjöström.
Det är en kontroversiell skrivning eftersom inte minst regissören ofta uppfattas som den som i första hand sätter sin signatur på en uppsättning.
”Skådespelaren i handling” har blivit den första avhandlingen för en konstnärlig doktorsexamen i teater vid Teaterhögskolan i Malmö som tillhör De konstnärliga högskolorna vid Lunds universitet och är därtill den första i sitt slag i Sverige.
På traditionsenligt akademiskt vis spikade Kent Sjöström avhandlingen, det vill säga hängde upp den på en spik, på väl synlig plats i Teaterhögskolans lokaler vid Stora Nygatan i Malmö i förra veckan. Disputationen som äger rum i dag, måndag, har däremot förlagts till Teaterhögskolans scen Bryggeriteatern i Mazettihuset.
1984 fick han erbjudande om att efterträda regissören och pedagogen Hans Berndtsson som lärare i rörelse, eller dramatisk handlingskonst som ämnet också kallas.
– Rörelse på scenen är lika med handling och bakom den finns tankestrategier som hjälper skådespelaren framåt för att nå målet, säger Kent Sjöström för att mycket förenklat förklara vad en viktig del i hans undervisning går ut på.
Efter några år som pedagog insåg han att kunskapen som kom fram i arbetet med studenterna behövde systematiseras och konkretiseras. Resultaten ledde till långtgående reflektioner kring skådespelares arbete, inte minst hållningen till rollerna och hur det uttrycks i fysisk handling, till de olika pedagogiska inriktningar som finns på teaterskolorna runt om, till befintliga teaterteorier med mera.
Kent Sjöström har även undervisat regelbundet på teaterhögskolorna i Helsingfors och Luleå. Han började doktorandstudierna i Finland. När det 2002 blev möjligt att bedriva likartade studier vid de konstnärliga högskolorna i Sverige sökte han och fick en doktorandtjänst i Malmö.
– I många länder, inte minst de forna öststaterna, men även just i Finland och i England ligger man långt framme när det gäller den här sortens studier. Bakom vår skolas pedagogik ligger rumänen Radu Penciulescu, en internationellt känd gigant, som under sina år i Malmö har haft ett enormt inflytande på generationer av skådespelare och också på min undervisning.
Kent Sjöström ifrågasätter i sin avhandling den mystik, ofta förknippad med en total känslomässig inlevelse i rollen, som omgärdar diskussioner kring skådespeleri. Han ser i stället hur skådespelare kan utveckla tanken och intentionen för att uppnå det eftersträvade målet.
– Jag menar att det ibland kan röra sig om en antiintellektuell snobbism när man många gånger lyfter fram det känslobaserade i skådespeleriet och glömmer ursprunget som också finns i den kroppsliga handlingen.
Den välkända amerikanska method acting har till exempel utsatts för stark kritik av regissörer under senare år.

Kent Sjöström

Född och uppvuxen i Borås.
Universitetsstudier i Lund i svenska, filosofi, drama, teater, film från 1975.
Engagerad i Studioteatern i Malmö, var med och startade och drev Malmö Parkteater 1978, engagerad i Mercuriusteatern i Lund 1979-81.
Från 1982 lärare i rörelse, eller dramatisk handlingskonst, vid Teaterhögskolan i Malmö.
Disputerar i dag i Malmö på ”Skådespelaren i handling”, Sveriges första doktorsavhandling i teaterkonst.
Två kontrasterande röster ur avhandlingen:
”Det finns en idé om att skådespelaren ska kunna hämta allting inom sig, att man har allt man behöver för sin gestaltning inombords. Jag tror inte på det. För mig kommer redskapen till en nyanserad gestaltning också utifrån. Jag är kanske en tom person, men jag tror att det är en myt att allt finns inom skådespelaren. Men det man vet, det syns. Det vet jag.”
Skådespelaren Ann Petrén
”Det hjälper inte bara med begåvning och stor fantasi. Man måste ha smärtsamma erfarenheter också. Man måste veta vad sorg är, kärlek, förtvivlan, man måste veta vad separationsångest betyder. Man måste kunna sig själv, sina behov och känslor. Jag tycker att det är en gåva med ett dramatiskt privatliv om man är skådespelare, eftersom vi måste respektera och ta på allvar allt det som händer oss. Våra egna liv är vårt arbetsmaterial.”
Skådespelaren Lena T. Hansson
Gå till toppen