Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Fängslande fanatism

Radikal islamism har aktualiserats i Europa i samband med de terrordåd som utförts av unga europeiska muslimer. Det ligger nära till hands att fördöma detta. Men hur går det till att bli radikal islamist? Ett möjligt svar ger Ed Husain, som i självbiografin ”The Islamist”, skriver Aje Carlbom.

Radikal islamism har aktualiserats i Europa i samband med de terrordåd som utförts av unga europeiska muslimer. Det ligger nära till hands att fördöma detta. Men hur går det till att bli radikal islamist? Ett möjligt svar ger Ed Husain, som i självbiografin ”The Islamist” redovisar sina erfarenheter av hur han som ung man i London dras in i islamistiska kretsar, hur han radikaliseras för att till slut lämna aktivismen och bli en icke-dogmatisk sufist.
Han växer upp i en indisk-bengalisk familj som invandrat till England under 1960-talet. Föräldrarna är religiösa men bekänner sig inte till någon ideologisk riktning inom islam. De ser islamisterna som ”islams fiender” och försöker få sonen att förstå att religiös tro handlar om kärlek och ödmjukhet. Föräldrarna vill att Ed skaffar sig en sekulär utbildning och förkovrar sig i en sund islamisk trosuppfattning.
Ed förstår sin politisering som del av ett tonårsuppror. Han radikaliseras gradvis. Han läser affärsmannen Gulam Sarwar och införlivar dogmen att religion är en ordning för både individen och samhället. Därefter två av de viktigaste islamistiska ideologerna: Abu ala Mawdudi och Syed Qutb. Dessa lär honom att islam är lösningen på världens problem. Qutb ger honom idén att han lever i en tudelad värld som är i konflikt. På den ena sidan islams värld där allt är i perfekt harmoni med Guds föreskrifter. På den andra sidan härskar kaos, eller jahiliyyah, den islamistiska termen för alla sociala tillstånd som inte präglas av islam.
Men det är inte tillräckligt att läsa sig till en politisk radikalisering. Lika viktiga är de sociala relationer Ed etablerar i samband med upproret mot traditionen. Han ersätter familjens gemenskap med islamistiska relationer i East London Mosque. Här blir han bekräftad och tilldelad betydelsefulla uppgifter. Kontakterna i moskén leder honom vidare mot Hizb ut-Tahrir, partiet som etablerades av Taqi Nabhani i 1950-talets Mellanöstern.
I ”the Hizb” vidtar ett disciplinerat arbete med den yttersta målsättningen att etablera en islamisk stat. Ed blir aktiv i en av partiets celler där han varje vecka genomgår ideologisk träning. Hizb ut-Tahrir är i konflikt med andra muslimer och islamister i London. Muslimska brödraskapet, som dominerar flera moskéer i Europa, avfärdas som alltför anpassligt. Det förvånar honom att det brittiska samhället tillåter honom själv och andra att sprida sitt hatiska budskap utan att bjuda motstånd. Till slut blir han utbränd av testuggandet i partiet. Särskilt störd är han över att tron på Gud är underordnad den politiska kampen. När en av hans ”bröder” dödar en islamist från en annan organisation bestämmer han sig för att lämna den radikala vägen.
Några saker kan man lära av Eds bok. Det är viktigt att motarbeta radikal islam och fånga upp unga muslimska män och ge dem en sund religiös skolning. Här måste man samarbeta med religiösa ledare som står utanför den islamistiska rörelsen. Man bör också likställa de mest radikala ideologierna med andra totalitära läror och försvåra aktivisternas möjligheter att vara verksamma. Ed Husain pekar på att det finns en gräns för hur liberalt det liberala samhället bör vara i fråga om politiska ideologier.
AJE CARLBOM
forskare och lärare vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola
BOKEN
Ed Husain: The Islamist. Penguin Books.
Gå till toppen