Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Film

Illusionisten (4)

Handlingen tilldrar sig i ett imponerande suggestivt rekonstruerat Wien vid förra sekelskiftet. (Dagens Prag har levererat exteriörerna.) Här uppträder en magiker vid namn Eisenheim med spektakulära, oförklarliga tricks inför fullsatta salonger och en förbluffad publik.

Film: Illusionisten.
Land: USA.
År: 2006.
Regi: Neil Burger.
Skådespelare: Edward Norton, Paul Giamatti, Jessica Biel, Rufus Sewell.
Längd: 1.50.
Betyg:4


Till en början framstår han som en mystisk och närmast demonisk figur, fram till en kort prolog som blickar tillbaka på en tonårig snickarson inbegripen i en skir och ömsesidig förälskelses hemliga möten med en lika ung hertiginna. En sorts pubertal variant av lady Chatterley och hennes skogvaktare.
Klassamhället skiljer de tu åt, tills han många år senare dyker upp i Wien med sin magikershow och paret återtar sin kärleksaffär. Fast nu med den adderade komplikationen att hon är förlovad med österrikiske kronprinsen Leopold, en samvetslös intrigmakare som planerar en protofascistisk kupp mot sin egen fars kungatron. Till på köpet upptäcks Eisenheims och hertiginnans relation av hans polisspioner.
Edward Norton spel i titelrollen är lågmält, underdrivet och samtidigt kraftfullt och effektivt, motspelerskan Jessica Biel överraskar med nyanserad sensualism och Rufus Sewell vinklar Leopold till en gammalmodig operettskurk.
Man följer storyn med intresse och spänning, underhållen, fängslad som av en lika gammalmodig, skickligt berättad rövarhistoria, insvept i ett yppigt romantiskt foto, Edgar Allan Poe-artad paranoia, sidobelyst av politiska aspekter genom hjältens utmaning mot makten och dessutom frammanad med utsökt känsla för miljöer och atmosfär.
Eisenheims magi blir en fascinerande metafor för själva filmmediets illusionsskapande – bägge leker på samma sätt med publikens fantasi och vilja att tro på det den ser. Den senares perspektiv personifieras av en rollgestalt lika viktig som huvudpersonen, Paul Giamattis polisinspektör, som innerst inne beundrar och gillar sitt villebråd Eisenheim men av lojalitet mot kronprinsen tvingas in i ett moraliskt dilemma. Giamattis subtila porträtt ger det hela en extra konstnärlig lyster.
Gå till toppen