Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Resor

"Hela terminalen luktar vidbränt kött och jag förvånas över att brandlarmet inte utlösts"

Resan mot San Francisco börjar i Köpenhamn. Framför mig har jag två mellanlandningar i Paris och Atlanta. Långa uppehåll på erkänt undermåliga flygplatser. I alla fall om jag ska lita på andra resenärer som tillbringat nätter på dessa ställen.

Jag anländer till Paris på eftermiddagen och upptäcker ganska snart det som andra före mig sett och beskrivit. Det är nästan omöjligt att sova i stolarna och informationen är usel, skyltningen är missvisande och vid ett tillfälle är jag på väg ut från flygplatsen av misstag. Men långt innan dess har jag försökt sova i de bakåtlutande, smala stålsätena med armstöd, som finns i ankomsthallen. Varje gång någon reser sig ur dem skakar alla sätena och omöjliggör min sömn. Ur högtalarna hörs varannan minut utrop, oftast om att man ska hålla koll på sitt bagage, men också om avgående flyg. Utropen ackompanjeras av en märklig, gäll signal, närmast att likna vid en blandning av en båttuta och en orgels ljusaste toner.
När jag passerat genom den rigorösa säkerhetskontrollen hamnar jag i en ganska stor och rymlig avgångshall. Det finns väldigt många sittplatser men samtliga säten har armstöd. Sätena är mjukare än i ankomsthallen, men de hårda armstöden gör det svårt att ligga ner och sova. Jag är inte ensam om att sitta rakt upp och titta apatiskt ut i luften, utan att få en blund i ögonen. De som lyckas sova är de som parkerat sig på golvet, något jag föredrar att inte göra. Dels är det hårt och skitigt och dels är det kallt. Läste dessutom på sleepinginairports.com om flera stycken som blivit sjuka efter att ha sovit på golvet på Charles de Gaulle. Flera timmar passerar innan utropet äntligen kommer: ”Delta 8504 to Atlanta is now boarding.”
Hartsfield-Jacksonflygplatsen utanför Atlanta är en av världens största flygplatser och flygbolaget Deltas stora knutpunkt i USA. Jag passerar genom gränskontrollen sent på kvällen och får mitt gröna visumintyg. Ankomsthallen är nästan obefintlig och det saknas helt och hållet sittplatser.
Detta är en oerhört stor flygplats, den är lång och smal och verkar aldrig riktigt vilja ta slut. Mitt flyg, som avgår först om sex timmar, har inte kommit upp på skärmarna så jag väntar på ett cirkelformat inomhustorg, omringat av amerikanska snabbmatskedjor. Efter en timme dyker mitt plan upp på skärmen, det avgår från terminal E, drygt två kilometer bort. Det finns ett tåg som transporterar resenärer mellan terminalerna, men jag väljer att gå, dels för att utforska flygplatsen och dels för att jag inte har bråttom. Jag vandrar genom en lång, smal korridor med heltäckningsmattor. Inte någonstans ser jag stolar eller säten. När jag till slut kommer fram till gaten slår lukten mot mig. Hela terminalen luktar vidbränt kött och jag förvånas över att brandlarmet inte utlösts. Jag kommer att tänka på det som en okänd skribent skrivit på hemsidan: ”Det är en ohygienisk flygplats. Den får en att vilja duscha och kasta alla sina kläder när man kommer hem.”
Längst ner i terminalen hittar jag en oas. Säten utan armstöd och mellanrum och nästan tomt på folk! Jag lägger mig ner och använder handbagaget som huvudkudde. Nu kanske jag kan få sova lite. Eller inte. Trots att jag har öronproppar väcks jag hela tiden av utropen i högtalarna. Förutom de sedvanliga utropen om avgångar hörs tre andra meddelanden kontinuerligt: ”Please do not leave your baggage unattended” och ”Departement of Homeland Security alerts you that it is currently code orange”. Det sistnämnda betyder att beredskapsnivån i landet ligger på den nästhögsta nivån.
Dessutom använder flygplatstaxin den här hörnan som väntzon. Jag tröstar mig med att toaletterna i alla fall är fräscha. Där finns även möjlighet att dricka vatten. Det finns nämligen ingenting att köpa på natten eftersom restaurangerna stänger vid midnatt.
Efter sju timmars (flyget var givetvis försenat) försök till sömn kommer jag till San Francisco. Jag anländer till flygplatsen mitt i natten och funderar faktiskt på att stanna där till morgonen. I stället tar jag en dyr men nödvändig taxi till centrum och det hostel jag bokat.
Gå till toppen